Rovdjurspolitiken 2004

Allteftersom tiden går med nuvarande rovdjurspolitik ser vi att den urgamla uppfattningen som förmedlats genom muntlig tradition stämmer. Den som säger oss att vi skall hålla rovdjuren kort, bekämpa dem hårt och som fick staten att betala skottpengar för varg tills för blott 40 år sedan. Anledningen till denna hållning blir tydlig för allt fler och är helt enkelt att rovdjuren tillhör mänsklighetens plågoris. Dit hör även råttor, parasiter, blodsugande insekter, arter som sprider sjukdomar, vissa bakterier och virus, ogräs m.fl. arter. De stora rovdjuren har alltid varit ett problem för människan. De är en konkurrent till oss om de vilda djuren och ett bekymmer för våra hållna tamdjur.

Under förra seklet, när björn och varg var ytterst sällsynta kunde inga negativa konsekvenser hittas, tvärtom! Nya idéer dök upp och Naturvårdsverket SNV menar att vi ska tycka annorlunda, att hux flux ändra uppfattning, de säger att vårt sätt att se på rovdjuren är en fördom. Fånigt! Gamla sanningar brukar hålla!

Dagens urbaniserade och innesittande människa (med huvudsakligt rörelseområde på planlagd mark) har dåliga kunskaper om hur ”naturen fungerar”. Så borde det inte vara, tycker någon, med tanke på det enorma utbudet av natur- och djurfilmer som regelbundet visas i olika TV kanaler, men de bilder som visas är inte objektiva utan framtagna i vinstsyfte. Dessa filmer är inte producerade av samer eller andra naturfolk. Av någon konstig anledning handlar de mest om hajar, vargar, krokodiler, lejon och otäcka ormar m.fl. skräckinjagande rovdjur. De visas under rubriker som bl.a. Killing Instinct och Built to Kill och hyllar därmed våld, kraft, list och ond bråd död. Obegripligt! Rovdjuren framställs som fantastiska skapelser med berömvärda egenskaper och fyllande en viktig funktion. Våra inhemska medier som Mitt I Naturen och radioprogrammet Naturmorgon har varje vecka under flera decennier sänt inslag om hur bra det är med rovdjur. Sällan eller aldrig har de negativa konsekvenserna speglats. Sånt kallas propaganda och har på sikt effekt på lyssnare och tittare utan kunskap i ämnet varför många blivit ”hjärntvättade”. SNV använder själva denna metod när de bidrar med pengar till små barn så de skall få läsa att ”vargen är bra”. Utbildningslitteraturen på våra övriga utbildningsanstalter är säkert också noga kontrollerad. Allt i syfte att SKAPA acceptans för rovdjuren. SNV kallar detta informations- och utbildningssatsningar!
Det går att få människor att tycka vad som helst. Både Hitler och Mao hyllades av sina folk!

Hur är det då? Ja, vare sig man tror på skapelseberättelsen eller utvecklingsläran finner vi rätten att forma vår omgivning. Genom bibeln kan vi ana att det är ”noga uträknat” och planerat med en viktig funktion för alla växter och djur, men vi finner även stöd att ”göra vad som passar oss”.

Utvecklingsläran, som de flesta idag anammat, hittar ingen funktion för de olika arterna. Det finns inget gudomligt statiskt system där alla arter lever i balans och harmoni utan ALLT förändras kontinuerligt. Alla individer-exemplar kämpar för sin överlevnad bäst de kan och någon vits med evolutionen har vetenskapen inte funnit….ännu. Många arter har lärt sig samarbeta eller utnyttjar varandra men det är en annan historia.

Det är alltså felaktigt att påstå att alla arter behövs, att t.ex. talgoxen eller vargen är viktiga, fyller en speciell uppgift eller funktion, för annars går det på tok. Så är det inte!

Ingen art kan överleva utan att inkräkta negativt på någon individ eller exemplar av andra arter. En arts utbredning betyder oftast att andra får stiga åt sidan.

Det finns idag grupper av människor som söker nya riktlinjer för hur människan skall leva och ordet Gaia (jorden) framställs ibland som en GUD, liksom att vi skall rätta oss efter naturens ordning. Glöm det! Anledningen är uppenbar, i naturen finns ingen nåd, jämlikhet, godhet, rättvisa, trygghet eller regler, m.a.o. anarki. Men så är det också grupperingar som är unga (som då tror sig veta och förstå allt) och framförallt ointresserade och okunniga av de ekonomiska konsekvenserna. De förespråkar samexistens med plågorisen, jojo! Man behöver bara nämna malaria!

Jag ber att få citera ur Nils Uddenbergs 2 volymer: Idéer om Livet, 2: a bandet sid. 157, där han skriver: ”Sist men inte minst har evolutionsläran börjat befria sig från en mängd ideologiskt gods. Det är inte längre självklart att biologisk utveckling medför framsteg – däremot är alla överens om att vi inte kan forma vårt samhälle efter de principer som råder i naturen”.

Riksdagsbeslutet om rovdjuren 2001 var olyckligt när det inte var förankrat i glesbygden. Beslutet lobbades fram av andra intressenter (för att inte säga att man härmade USA och eller ville skapa sysselsättning för vissa akademiker) för snabbt och dessutom helt i onödan. Går det att leda utvecklingen baklänges och vad blir då den fulla konsekvensen? Hade man velat ha större kunskap om vargen hade det räckt att fråga kanadensarna, amerikanarna eller ryssarna för de vet. Och vad som skulle hända här i landet med större stammar av björn, järv och lo hade samerna kunnat ge alldeles tillräckliga besked om helt gratis.

Att ta på sig uppgiften att bevara nåt man kallade den skandinaviska vargstammen var ett hugskott. Det finns ingen speciell skandinavisk vargstam och har inte funnits heller. Vargarna har hela tiden haft ett utbyte av individer och gener med de finska och ryska vargarna. Vargstammen i Sverige idag är så inavlad att den måste tillföras nytt blod från öst säger SNV. Ja det visste vi ju, att nuvarande vargstam inte kan anses vara skyddsvärd. Vargar finns i överflöd längre österut i sitt kärnområde och där kan arten bevaras. Att lägga ner tid och pengar i en arts ytterkantområde är inte meningsfullt. Med de nya EU medlemmarna, öst- och baltstaterna, måste väl EU se över art- och habitatdirektivet. Vill EU verkligen ha tillbaka varg, björn och lo in i Västeuropa blir det med de nya medlemmarna så enkelt som att låta de passera den gamla järnridån! Vägen över Öresunds- och baltbroarna behöver rovdjuren inte ta!

En opinionsundersökning med frågor som skall besvaras med ja el. nej och lyder: tycker du att rovdjuren skall få leva fritt i våra stora skogar så svarar de flesta snabbt ja. Kan man driva politik och ta beslut efter sådant? Vad sägs om följande frågor? Vill du ha mera betalt, längre semester, kortare arbetstid, gratis tand och sjukvård, betald utlandssemester och tycker inte du också att alla ska få vara friska och leva lika länge. Så har det gått till när rovdjurspolitiken lobbades fram.

Problemen med rovdjur har mest handlat om att jägarna mister sina hundar och får färre djur att skjuta. Det är mer än så även om dessa skäl borde räcka för SNV att backa, men icke. I stället förhalas beslut om avlivning av problemindivider, skyddsjakten försvåras, domar i rättsinstans överklagas om det inte faller SNV i smaken och tilldelningar av lo och björn hålls medvetet nere. Straffen för jaktbrott, särskilt mot rovdjuren, har dramatiskt skärps för att skrämma folket till lydnad. Argument på förskolenivå som ”titta på Estland där har de många vargar” har vi fått höra. Finns det något värt att ta efter från f.d. Sovjetunionen? Eller i Italien, där har de vakthundar! Jojo, att skjuta den sista vargen i denna oländiga alpterräng är inte lätt. Att hålla hundar som vaktar en ren- eller fårhjord går väl inte ihop ekonomiskt? Sådana uttalanden inger ingen respekt. Misstänks brott verkar det inte vara nån brist på resurser, men andra brott läggs ner i brist på detsamma. Allt i samma envetna syfte, det ska satsas på rovdjuren, stora pengar – våra pengar!

Skador orsakade av rovdjur ersätts delvis. Men är det klok politik med alla dessa ersättningar som bara under 2002 uppgick till 63 miljoner. Vad har hela kalaset kostat från dess början i mitten på 60-talet? Hyra eller inköp av flygplan, helikoptrar och andra maskiner, litteratur, rättsfall, föredrag och symposier med inhyrda utländska forskare m.m. Många människor avlönas i denna såpa och slutsumman har vi inte ännu sett, men nog rör det sig väl om nån miljard hittills. När SNV inte ens har nån plan för hur begränsningen av stammarna skall ske när etappmålen nås kan mycket surt komma senare. Skall vi hantera skattepengarna så? Är det detta vi menar med välfärd?

Den sista tiden heter det att vargstammen inte växt till sig som förväntats och orsaken sägs vara illegal jakt. Kan man inte kräva av en statlig myndighet att de refererar till rättsfall innan de i tabellform visar att si och så många rovdjur avlivats illegalt så fort sändare slutar pipa?

Endast problem och bekymmer är det med rovdjuren, med ett undantag. Vissa skogsägare ser positivt på rovdjuren för de dödar älg som äter tallplant. Privata skogsägare verkar dock tolerera större skador än storskogsbruket. Skogsskadorna är ett allvarligt problem men vi människor klarar att skjuta ner älgstammen (vi är på god väg). Det har vi gjort flera gånger tidigare. Men mycket hänger på skogsbolagen som bär stor del av skulden. Inget gehör från skogsbolagen eller myndigheterna fick jägarna när de påtalade den växande älgstammen på 70-talet, därför blev stammen stor. Genom sina besprutningar av lövslyet och massplanteringar av tall lärde de älgen att byta vinterföda. Skogsbrukens sätt att behandla jägarna f.ö. lämnar mycket övrigt att önska. Det räcker till ett helt eget debattämne under rubriken ”skogsbolagens etik i förhållande till sina underentreprenörer”.

Tänk om staten och SNV kunde koncentrera sina resurser till frågan ”hur kan vi hålla en stor älgstam samtidigt med små betesskador”. Vår älgstam är en världsunik resurs och det tycker sommarturisterna också.

I EU bestämmelserna om skyddet för rovdjuren nämns undantag som tillåter en nationell tolkning. Det är med andra ord helt och hållet upp till regering och riksdag att besluta om våra rovviltstammar. Upplevs de som hot eller besvär för några är det fritt fram för vår regering att ta beslut om skyddsjakt. Om detta har vi inget hört! Varför? I stället beskylls EU!

Jägare i vissa län har nyligen enats om att inte längre utföra spårning av trafikskadade djur. Det är olyckligt men fullt förståligt. Varför skall de göra detta när de riskerar livet på sina hundar och när SNV så tydligt motarbetar och smutskastar jägarkåren och landbygdens innevånare. Det finns ytterligare ett starkt avgörande skäl. När forskarna spårar rovdjuren ser de ibland hur de allvarligt skadat men inte dödat bytesdjuret. Så kan de göra av flera anledningar, t.ex. träning, lära ungarna, spara för kommande behov el. för att helt enkelt ha skoj. T.ex. järven som biter av nack- el. hälsenan på renar men lämnar dem. Eller som när en bekant berättade att han under sitt liv vid tre tillfällen kommit på älg på våren, 2 fjolårskalvar samt 1 vuxen, som stod där i djup snö med båda ögonen utklösta med färska lospår runtomring. Ingen vacker syn! Jaktinstinkten kan också väckas utan hunger. I sådana fall görs inga eftersök, forskarna får helt enkelt inte men de ringer inte eftersökspatrullerna heller. Vilket sätt!

Vi kan se SNV och deras forskare som staten, och om inte staten gör eftersök, varför skall andra.

Detta leder mig in på djurfilmerna igen. Ibland visas sekvenser där djur är dödsdömda. Ta t.ex. en elefantunge som fastnar i gyttjan i vattenhålet och där mamman förgäves försökt rädda den lille men slutligen gett upp och lämnat platsen eller där ett annat djur brutit nåt ben och blivit liggande. Vad händer? Jo, det riggas upp en kamera och det filmas i sekvenser tills det är över. Vi får bevittna hur djuren plågas och deras utdragna dödskamp som kan ta dagar och där andra djur börjar äta av dem mens de ännu lever. Otäckt, och jag mår illa av att se sådant!

De som gör så uppvisar inget typiskt mänskligt beteende och det får alltså även gälla våra rovdjursforskare och de som understöder dem.

Vi svenskar känner varmt för djuren och vi får årligen flera gånger i våra medier se räddningsaktioner där älgar och rådjur räddas efter att gått igenom isen. Vi vill vara humana men ibland kanske det vore bättre att avliva dem på platsen för att undvika utsätta vilda djur för stress. I vart fall skall vi förkorta djurs lidande. Om detta råder konsensus i de skandinaviska länderna. Vi upprörs också över vissa andra länders djurhållning liksom långa djurtransporter.

Därför är det ytterst märkligt att den mest beklagliga effekten av nuvarande rovdjurspolitik inte nämnts tidigare. Nuvarande ordning leder till ett djurplågeri utan motstycke. Detta sker i det fördolda i våra skogar och ingen för de vilda djurens talan. Jag försöker nu! Som nyss beskrivits dödas inte alltid bytesdjuren, och endast i sällsynta fall snabbt och effektivt. Rovdjuren är faktiskt inget vidare på detta, de misslyckas oftast även när avsikten är att skaffa mat. Lon anses skicklig men dess ungar måste tränas och det går bra för var och en att jämföra med tamkatten, som t.ex. ofta leker med halvdöda möss och fåglar. Våra älgar, rådjur, harar, skogshöns och andra hade det mycket bättre i skogarna före vissas idéer om att återinföra de stora rovdjuren. Det är inte rätt att kalla sig djurvän när man värnar rovdjuren. För varje rovdjursindivid, under dess livstid, får säkert hundratals andra djur ett helvete. Den enes bröd den andres död heter det. Kunde vi, skulle vi människor påverka naturen i mer human riktning. Och det kan vi när det gäller de större rovdjuren. Och återigen, enl. utvecklingsläran kan man inte peka på att det är nån vits med t.ex. vargar.

Människan med sina moderna vapen är rovdjuren överlägsna när det gäller human avlivning.

Och tänk på vad som är bytesdjurens alternativ till en död från ett skjutvapen? Är den bättre? Hela mitt resonemang här gäller inte bara landlevande djur!

Rovdjurspolitiken är för vissa så omöjlig att förstå, så ologisk och dum – urbota dum, att dessa anser den vara tillkommen av helt andra skäl. Nämligen som ett sätt att få folk att flytta från glesbygden. Och det kan ligga något i detta. Hur många gånger har vi inte från politiker fått höra div. löften och senare, efter valsegern, gör de tvärtom. Stöd till ”hela Sverige skall leva” men en politik till glesbygdens nackdel. (t.ex. beskattningen av skog, elproduktion och fastigheter).

Som jämngammal med Göran Persson och från medierna fått en uppfattning om hans karriär så förstår jag att han inte alls begriper hur naturen fungerar. Dessutom har ämnet inte varit politiskt intressant, förrän nu. När man inte kan ett ämne tar man experter till hjälp. Det är riskabelt, man kan bli förledd, särskilt om rådgivarna pratar långsamt och verkar övertygande. Och speciellt i fall där de egna kunskaperna har STORA luckor. Så kan det ha gått till. Det har varit intressantare att knyta de unga aktivisterna i djurrättsföreningarna till sitt väljarunderlag.

Vår nuvarande statsminister vill så gärna föra en riktig och miljövänlig politik, det ligger kanske högst på agendan. Han tror sig vara djurvänlig när han stöder SNV planer för rovdjuren. Så fel det kan bli!

Som tidigare nämnts påstås det försiggå illegal jakt. Det är möjligt och enkelt att förklara. Vinner man inget gehör för sina synpunkter, är allvarligt drabbad och anser beslut vara uppåt väggarna tar man lagen i egna händer och värnar sina intressen. Det är dock fel att bryta mot lagen!

Men vad skall man då tycka när enskilda ministrar ur nuvarande regering, liksom representanter från samarbetspartierna uttalat förståelse och stöd för civil olydnad. För att inte peka på vänsterpartiets senaste partiprogram som tillåter sådana metoder i naturvårdsfrågor!!! Det passar ju precis.

Det krävs inte mycket insikt för att förstå vad nuvarande politik leder till. Naturens större växtätare kommer under svåra lidanden att starkt reduceras. Rovdjursangrepp på får, kor och hästar kommer att öka. Incidenter vid oavsiktliga möten med björn kommer att betyda fler invalidiserade människor. Problem med illegal jakt på rovdjuren kommer att öka. Protester liknande den i Dalarna kommer vi att få se fler av. Färre människor kommer att välja att bo kvar på landsbygden eller att vilja bosätta sig där när fördelarna försvinner. Lockelser som närheten till jakt och fiske försvinner för glesbygdskommunerna när de söker speciellt utbildad personal. Allt detta innebär ökade kostnader för samhället. Är detta statens målsättning?

Konkret! Det finns underlag för en översyn av politiken redan nu. Björn- och lostammarna är redan för stora, de måste ner men ett visst antal bör kunna hållas. Vargen blir antagligen helt omöjligt att få gehör för någonstans i landet där människor bor. Järv i skogslandet vore också en katastrof. Decentralisera beslutsrätten och låt naturen ha sin gång.

Att SNV skall agera mer objektivt verkar inte troligt. Där huserar fanatiker med bara ett för ögonen. De är inte att lita på och inte deras lierade biologer heller.

§ 28 Måste tillåta alla som känner sig hotade, får dem inpå knuten eller försöker angripa ens tamdjur rätt till avlivning. Andra lösningar ger bränsle till fortsatt missnöje och förakt.

Nuvarande regering är ansvariga för tokerierna som pågår.

%d bloggare gillar detta: