Rovdjurspolitiken och människor.

Jag såg ett intressant program i måndag kväll på SVT.
Kunskapen är värd att ha klart för sig i de flesta sammanhang och frågor. Många kanske förknippar en psykopat med en kallhamrad mördare, våldtäktsman eller i alla fall en fullständigt störd person som märks men att de är sällsynta. Sanningen om ny forskning som presenterades i programmet visar på något annat. Vi har psykopater omkring oss hela tiden och de har vissa karaktärsdrag som utmärker dem. De återfinns ofta i höga positioner och även allra högst som ledare för företag och andra verksamheter. De hamnar ofta bakom mikrofonen längst fram för att sprida idéer och locka andra till stöd. De mer begåvade har utvecklat tonläge och positiva ord (de är slipade tekniker på detta) som förleder. Dessa personer är farliga, de får massorna med sig i vilken riktning som helst. Orden stämmer dock knappast med handlingarna och konsekvenserna struntar de blankt i, de saknar empatisk förmåga. Det finns mycket att läsa om just dessa individer, här är bara ett exempel.  Men visst känner vi personer med dessa egenskaper, kanske t.o.m. i vår direkta närhet. Jag själv har erfarenhet av sådana och har även blivit drabbad, de har säkert de flesta andra också. I mitt fall visade det sig rätt snabbt att ord och handling inte stämde överens. Lugnande positiva ord innan visade sig bli motsatsen i verkligheten. Fräck egoism och självhävdelse blev resultatet. Någon skam, ånger eller medkänsla har jag inte sett röken av. Så är psykopater. Jag reagerar lätt på vissa av dessa drag och hör snabbt när någon sådan kommer till tals. Då reser sig nackhåren på mig och min förmåga till skepsis och kritik väcks till liv. För en sak är säker, psykopater innebär konsekvenser och de är helt okänsliga för sina medmänniskor.

Därför är det oundvikligt för mig att tänka på rovdjurspolitiken, de som styr, de som verkställer, de som har ansvaret och stödtrupperna. Ett har de alla gemensamt, de visar tydliga tecken på bristande empati. Att medmänniskor klagar och pekar på konkreta negativa konsekvenser, att rovdjurens byten far illa och att det belastar statens ekonomi berör dem inte det minsta. Vidare, ivrarna, de i ledningen, har verbala kunskaper (rent utav talanger) att uttrycka sig lugnt , städat och framgångsrikt, men även de verkar inte beröra sig om ökade kostnader och ett växande folkligt uppror. De kan antagligen inte förstå vad det handlar om (bristen på empati). Ansvariga är oftast av den mest vältaliga typen, de orerar gärna från morgon till kväll men är ointresserade av att följa upp beslut. Och, vilket TV-programmet också framhöll, trots att dessa ofta sitter i direkta toppen och ansvarsställningen visar det sig att de inte är framgångsrika. De är duktiga på att ta sig dit, men låter sig inte beröras av resultatet av sina gärningar. Känner ni igen er?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: