Vargforskare ångrar sig och hoppar av.

En av våra vargforskare meddelade igår att han sagt upp sig och lämnat arbetet med omedelbar verkan.

Vid ett tidsbestämt möte ställes jag frågan varför, varför?

-Jag orkar inte längre, säger han.
-Vi har verkligen varit framgångsrika, säger han och fortsätter, vi har från ingenting nu hundratals vargar i många län söder om renbeteslandet som fungerar som det var tänkt. De lever som sina vilda släktingar i Ryssland och Amerika. De klarar sig på egen hand och allt som planerades från början är nu i princip genomfört. Vi behöver egentligen inte göra något mer, tillväxten hos stammen kommer att fylla landet tills någon form av balans med älg inträffar.

Ja men att vara framgångsrik är väl positivt?

-Jo, men, vad som gör mig illa till mods är kritik som vi fått slåss emot hela tiden. Som du känner till så anklagas vi för än det ena än det andra. Och du skulle bara veta hur psalmerna gått med hur vi ska hantera ifrågasättandet. Vi har lyckats si sådär tycker jag men jag har faktiskt kommit till insikt att denna idé att sprida vargen faktiskt är fel. Jag, och mina kollegor, har mött så många förtvivlade fårägare så jag har inte ork kvar att försvara vargen. Från början trodde även jag på denna idé, men orkar jag inte ljuga längre. Det går helt enkelt inte, jag är ju för tusan människa själv och mina föräldrar hade hund. Så djurvän har jag varit hela livet. I naturen med varg går dock ingen säker, de allra flesta djuren förlorar på dess närvaro, det är inget snack om saken. Jag tycker inte det är positivt, att ta vargens parti har gjort mer och mer ont.

-En annan sak som rör mig djupt idag är dessa unga, nya, fräscha, ambitiösa och väluppfostrade studenter som kommer till Grimsö för att jobba under oss. De visar en respekt som smärtar. Ges de tillfälle hörs det lång väg hur de beundrar rovdjuren och vill verka i dess tjänst. Jag förstår av deras ålder att döma att åsikterna har de fått redan på dagis. Vår skickligt formulerade rovdjurspropaganda har de anammat med hull och hår, den har verkligen varit effektiv. Tänk dig själv, nu när jag efter lång tid kommit till insikten att vi gör fel, möts jag av unga som ska fortsätta i samma spår men jag är förhindrad att berätta sanningen. För vi är ju av samma andas barn vi som arbetat med detta Projekt Varg. Olämpliga, ifrågasättande kritiker har aldrig fått en chans. Som du känner till är samtliga rovdjurshandläggare på våra Länsstyrelser också fostrade i samma skola, annars har det aldrig gått.

Den forne vargforskaren ser moloken och ledsen ut men fortsätter.

-Jag har själv försökt vara självkritisk och vad fann jag? Det flesta rapporter vi producerat är inte vatten värt. Vi har inte gjort några nya upptäckter om arten Canis Lupus Lupus, men du ska veta att vi försökt. Ambitionen har dock alltid varit seriös men resultatet är riktigt skrämmande svagt och platsar egentligen inte som vetenskap.

-Vi har också naturligtvis försökt mildra och förhindra negativa effekter som när varg river tamboskap och hundar. Vi har också försökt hjälpa oroliga småbarnsföräldrar, men en titt i backspegeln gör mig inte glad, snarare förtvivlad. Pinglor och hockeytutor, som vi rekommenderat är ju inte bara verkningslösa utan också framstår de därför idag som rena skämtet. Jag har förstått det nu och ångar mig djupt. Fy så naiv och dum jag varit.

Hur är det med genetiken, hybrider och dvärgbandmask då, frågar jag.

-Nej du, nu får det räcka, jag orkar inte berätta mer. Det du nämner gör det ännu svårare.

Men vad sade din chef och dina kollegor då?

-Jo det ska jag berätta. Så här kan du väl inte göra, fick jag höra. Du försvårar för oss övriga det borde du förstå och jag hoppas verkligen du inte förmedlar något till media, sade min chef och fortsatte. Kan du inte tänka dig att ompröva detta, vi kan ju hitta en annan syssla för dig, och vad är egentligen orsaken?
-Jag har verkligen tänkt mig för ska du veta, orsaken. På den andra frågan har jag insett att jag är människa och ska jag arbeta i offentlig förvaltning vill jag arbeta för människor, inte emot dem. Ni får reda upp denna skit själva, jag orkar inte mer sa jag, avslutar han och därmed är denna biktning slut.

Det fantastiska.

Visst är det fantastiskt, att läsa om att samvetet inte är utrotat. Det är verkligen något att bevara och vara rädd om i denna värld av fega politiker och empatibefriade ansvarslösa lögnare. Nu vet jag inte om samvetet räknas till den biologiska mångfalden, men skyddsvärt borde det vara. Som förste någonsin sätter jag den högst upp på rödlistan.

Som ni nu anar finns det ingen sanning alls bakom denna intervju och biktning, allt är ett fantasifoster att endast drömma om.

HareBra alla.

Taggad , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: