Fler exempel från föreningar med frälsta medlemmar som styr svensk rovdjurspolitik.

Nedan följer ett gästinlägg som har sin bakgrund i några artiklar i VLT. Här missionerar såväl SRF som Djurens Rätt för vargen. Håll till godo!

Hur väljer och presenterar media debattinlägg som rör varg/rovdjursfrågan?

En vanlig journalistisk deklaration är att journalisten inte behöver vara objektiv, han kan gärna visa sitt ställningstagande. Men detta kan göras på flera sätt. Det tråkigaste är när det görs fördolt eller med osynliggörande av ogillad part. Ett annat bedrövligt exempel är när journalisten presenterar det han tycker såsom fakta och allt från ogillade inlägg som ”påstår han”.

Wikipedia – Journalistik.
Journalistik är också den vetenskap som studerar hur journalister arbetar, hur det dagliga arbetet som journalist ser ut och hur media agerar gentemot censur, statliga restriktioner, yttrandefrihet, pressetiska regler och osynliggörande av vissa samhällsgrupper.

En annan mänsklig aspekt är att man får förtroende för vissa personer eller institutioner. Detta verkar gälla även journalister. Det hänger nog ofta mera på vem som uttalar sig än vad som sägs när man bedömer vad som ska publiceras eller refuseras.

Hur märks detta i svenska media i rovdjursfrågan?

Man har i åratal matats med ”information för att skapa acceptans för de stora rovdjuren”. Det har blivit en politiskt och medialt ”korrekt” ståndpunkt. Min erfarenhet är att rovdjurpositiva artiklar från myndigheter, Naturskyddsföreningen och WWF har en snabbfil in i de flesta svenska tidningar och web-sidor. Många välskrivna artiklar från opponenter refuseras.

Jag har ett exempel på mellantinget, när ett debattinlägg togs emot, men det presenteras bara i pappersupplagan, trots att de artiklar och insändare som ifrågasattes hade presenterats i både pappers- och webupplagan.

Rovdjurspolitiken är till stor del nationell och de lokaltidningar som sovrar bort vissa partsinlagor kan ju inte synas som en bra referens i debattfora på nätet. Jag efterlyser ett ställe att kunna publicera sina refuserade eller undangömda artiklar för att nå fler intresserade läsare. Kanske Rovdjurspolitik vill ta in en debattväxling jag hade i VLT, lokaltidningen för Västmanland.

Några exempel.

Den 13 mars fanns följande att läsa i VLT, http://vlt.se/asikt/debatt/1.2006465-vargforvaltning-i-kaos
Som svar på detta kom naturvårdsverkets skapade opinionsorgan, SRF med följande genmäle den 18 mars, http://vlt.se/asikt/debatt/1.2011609-felaktig-bild-av-rivna-far Samma dag kom även svar från Djurens Rätt (som försvarar angriparen men inte de angripna och dödade),
http://vlt.se/asikt/svarasnabbt/1.2009820-hyckleri-om-jakt-pa-vilt

Mitt svar på detta fanns i tidningen den 20 mars (tyvärr ej på webben) men VLT ändrade min rubrik till: ”Vargkramare snett ute.” Original rubrik och text enl. nedan.

Nyttiga idioter?

I alla tider har skickliga maktmanipulerare lyckats engagera idealister till att gå deras ärenden.

Måndagens insändarsida i VLT gav ett par exempel på grupper som borde fråga sig själva om de förstår vad de egentligen argumenterar för.

Djurens rätt har genom inkännande i djurens psyke tagit sig rätten att veta vad djuren känner och vill. Empatiskt och moraliskt berömvärt. Men när de involveras i maktens lovar kring lagar verkar det gå rejält snett. Artikeln ”Hyckleri om jakt på vilt” är en kamp mot jägare och ”analys” av folkopinion, men har dålig bäring på djurens bästa. Man har blivit en kamporganisation där kampen blivit överordnat djurens väl. Släpp minkar fria för att dö fria och prioritera rovdjur framför bytesdjur, är det en ny Roesseau-rörelse?

Ogenomtänkt kramreflex vill offra betesdrift och biologisk mångfald för sin nya idol, vargen. Inbjudna i djurskyddslagstiftning har man lyckats flumma till lagarna till kamp mot djurhållare istället för att värna god djurhållning. Har kampen blivit ett självändamål?

Rovdjursföreningen med sina 3000 medlemmar, men med en generalsekreterare, har givits ett företräde och informationsmiljoner för att ”öka acceptansen för rovdjur”. Tålmodigt statistikdribbel (värst av lögn, förbannad dikt och statistik) har blivit Trosténs arbetsmetod, för att klandra djurhållare som drabbas av vargangrepp. Bevisat otillräckliga skydd och ersättningar propageras fortfarande som räddning för de drabbade, som får skylla sig själva.

Andra föreningar vars exekutiva ledningar verkar ha glömt sina medlemmars engagemang och ideal utan numera sätter sin organisations ekonomi och publicitetsvärde framför naturens bästa är WWF och SNF. Deras tidigare engagemang för att bevara ängar och betesbiotoper som den artrikaste och nödvändigaste förutsättningen för biologisk mångfald i Sverige har i rovdjurspsykosen funnit ett ”lönsammare” objekt att värna trots att de föröder de mest hotade betesbiotoperna. Deras grund verkar numera vara att skrämma och kämpa mot/med något som engagerar och finansierar för dagen.

När skall ansvariga politiker och tjänstemän vakna upp och tänka på den långsiktiga hållbarheten istället för att svänga kappan efter opinionsvinden från lobbande maktmanipulerare? Dagens förföljelse av jägare, småbönder och djurhållare är en otäck påminnelse av maktmanipulation för 80 år sen.

Åke Skogevall

Tillägg av blogginnehavaren 130403.

Länkar till fler organisationer som också tillhör dem som påverkar och styr svensk rovdjurspolitik hittar vi här: Greenpeace, och Rewildering Europe    Det finns ytterligare en stor mängd liknande organsationer som suger våra pengar och lobbat sig in i många länders regeringskanslier. Studera deras finansiering och deras ointresse för humanism och övriga religioners levnadsregler.

Här finns en organisation som ifrågasätter den gröna revolutionen.

De har också producerat denna video där de visar att grunden för, och organisationernas (de som nämns i texten) påståenden är falska. 

I Obs idag (P1) berördes relevanta uppgifter om vår framtid. Först filosofen Karim Jebari samt avslutningsvis Christer Sanne. Den senares påståenden om hur mycket vi måste minska co2 utsläppen, stämmer dock inte alls med vad nästa program idag påstår. I program Klotet, idag P1 – 13:35 påstås att de senaste klimatmodellerna visar att den globala temperaturhöjningen snarare hamnar i den lägre nivån (av redan publicerade skrämselsiffror). Till Sannes nackdel vill jag också hävda att han fått uppdrag av Naturvårdsverket, och de styrs ju av de organisationer som nämns här ovan. De har redan bestämt sig, de vet hur framtiden blir, de är fundamentalistiska.

Här är Christer Sannes text.

Här kan ni läsa Karim Jebaris text.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 thoughts on “Fler exempel från föreningar med frälsta medlemmar som styr svensk rovdjurspolitik.

  1. Kina skriver:

    Djurens rätt borde byta namn till Djurplågarnas rätt.
    När jag bodde i skåne så släppte dom lös en massa silver rävar vilket resulterade i att dom svalt ihjäl, blev ihjälkörda och annat hemskt.
    Pälsuppfödaren gjorde sitt i att han åkte runt och tog reda på dom döda och skadade rävar som han blev uppringd om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: