Etikettarkiv: ingen licensjakt

Moderater och vägglöss.

Efter turerna med Junselevargen kan hanteringen av rovdjuren inte beskrivas bättre än som en spännande cirkus med omväxlande nummer. Vi har fått se effekten av naturvårdsverkets påkostade juristutbildning till betraktarna. De kallas visst miljöorganisationer i allmänt tal och består av WWF, SNF och SRF med undergrupperingar av mer militant typ med yngre medlemmar som inte tvekar inför lagöverträdelser. Där släpps minkar fria, päls- och jakt handlare får sina butiksrutor krossade och liven förstörda. När dessa terrorister sedan blir äldre blir de förutom sina medlemskap i Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vilka båda stöder civil olydnad, också medlemmar i WWF och SNF och fortsätter jävlas med folk via tangentbordet. Ett trist kapitel i vår samtid.

Den gulröda tiken i Junsele, (varg eller hund?) springer vidare och försämrar livet för samerna. Skyddsjaktansökan (avlivningsönskemål) har inlämnats flera gånger som naturvårdsverket bifaller men betraktarna överklagar. Senast har vi fått se hur förvaltningsrätten (med vilken sakkunskap?) tagit till orda och anser sig veta mer än naturvårdsverket med sina forskare. Det går knappast att bedöma på annat sätt än att förvaltningsrätten sålt sitt förstånd till rovdjursreligionen.

Om att tro eller veta.

Här vill jag peka på omständigheter som berör det mesta. Vi vet ju redan att betraktarorganisationerna har personer i sina ledningar som kan i ord och skrift argumentera bra för sin sak. De har också fått ekonomiskt stöd av naturvårdsverket just i detta ämne, pedagogik. Men, vi vet också att ibland dem saknas kunskaper och egna erfarenheter. De utgör dock inget hinder för dessa, snarare verkar de ännu säkrare på sin version, trots denna brist. Och med argumentation som lätt vinner anhängare bland ännu mer okunniga vinner man opinionen. De få på glesbygden som blir drabbade av rovdjurens konsekvenser står sig slätt om frågor avgörs med opinioner. Men som sagt, de som hörs mest, betraktarna, är okunniga och struntar i konsekvenserna av det de förespråkar. De vet inte, de tror.

Likadant fungerar det på ett annat område som har många gemensamma inslag med rovdjursfrågan, vindkraftsutbyggnaden. Den bottnar i ett påstående att vi går vår undergång till mötes om vi inte minskar co2 utsläppen i Sverige. Tror man eller vet man det? Nja, de som själva gjort klimatmodeller med datorers hjälp är inte många och kan någon av dessa garantera att de får rätt? Nej, naturligtvis inte, ingen kan garantera något om framtiden, inte någon om något. Man kan bara gissa och tro. Och så är det med co2 debatten, man tar något för givet som man hört någon annan påstått, man tror, men vet egentligen ingenting i sakfrågan. Tror du Lena Ek gjort någon egen klimatmodells? Nej, även hon bara TROR. Argumentet att ”de flesta klimatforskare” anser si eller så bevisar ingenting. Det är säkert så att bland dessa klimatforskare har de flesta inte gjort någon egen framtidsmodell, utan de har helt enkelt valt att tro på andra. Och återigen, ingen kan garantera att framtidsskisser håller. Även om siffror på dryga 90% tror så bevisar det inget. Här kan ett TV-inslag studeras.  Tyvärr tillåts inte liknande kritik i det svenska statsägda TV-medierna, vi ska ju minsann vara överens och politiskt korrekta (demokratiskt förkastligt när det stryper det fria ordet). Jag behöver väl inte påpeka att detsamma gäller rovdjurspolitiken, även om det förekommer i lokalsändningar i radion, se här ett inslag från i somras.  Lyssna gärna på vad Peter Egardt säger. Detta om att hellre tro än veta gäller som regel samtliga politiker och samtliga områden. Inget vidare, eller, inget att tro på eller hur?

Kris i Jägarnas Riksförbund, JRF.

Denne Peter Egardt verkar vara en sjutusan till medlare. Att han fick Jägarförbundet och betraktarorganisationerna med på noterna med sin Åsiktsförklaring är en sak, men han lyckades även lura Jägarnas Riksförbund på densamma, med ett litet intetsägande tillägg, på annan plats, att varje part inte behövde frångå sina egna förbunds andra målsättningar. I den fällan föll JRF: s ordförande för vilken hon fått stor kritik. Hon förstår det inte själv utan försvarar sig upprepade gånger med att det är viktigt att ”sitta med” där besluten tas, trots decennier av motgångar. Åsiktsförklaringen kan ni läsa här.  Ett jägarförbund som ställer upp på gynnsam bevarandestatus samt att underlätta för naturlig invandring (varg i hela Norrland) går emot sin medlemskår. Lägg till detta att det förekommit grava missförhållanden i deras ledning med mörkningar och lögner, där det slutar med att ordföranden själv har utslagsröst och använder den till att rösta på sig själv när hennes eget agerande kommer till omröstning, är rent skrämmande. Efter ett drygt decennium av medlemskap valde jag självklart att kliva av. Ett sådant gäng med sådana rutiner vill jag inte tillhöra. Man behöver f.ö. inte tillhöra något jägarförbund för att jaga. Andra tidningar har också ansvarsförsäkringar och det är ändå alltid hemförsäkringen som gäller i första hand. Vill man läsa reklam av jaktprodukter finns många andra tidningar att välja.

Varg med viktiga gener, har ni läst det någon gång?

Junselevargen anses ha viktiga gener. Jag har som bekant analyserat vår rovdjursforskare Olof Libergs bevis för detta  med en uppföljning 8 mån senare här.
Det enda ”viktiga” med denna tiks gener är att de är annorlunda än vår skandinaviska vargstams gener, inget annat. Denna tik invandrade 2010 från Finland, påstås det. Vi  hade också 2 invandrare 2008 som också anses ha viktiga gener, av samma skäl som för ovanstående kan tänkas. I den Norska DNA undersökningen som jag skrivet om i tidigare länkar sägs ju de Skandinaviska vargarna inte ha kommit ifrån Finland eller Ryssland. När de gäller de 2 invandrarna 2008 gäller att båda gjorde förflyttningar genom matbordet Norrland med sina renar och älgar på över 50 mil, innan de återfanns längre söderut. Är det trovärdigt att det gick till så? Är det trovärdigt att en vargtik återfanns i nordöstra Finland efter att, som det påstås vandrat 100 mil fågelvägen ifrån södra Norge? Ska vi tro på detta? (Möjligen om det handlat om en återvandring efter en tidigare flytt). Nej säger jag efter att ha läst en finskrysk DNA undersökning av vargarna i Finland, ryska Karelien samt vargar öster om Vita havet och sjöarna Ladoga och Onega m.fl. (se på kartan).

Det vi ännu inte fått veta.

Denna undersökning påstår nämligen, genom att referera till 2 olika forskare att den genomsnittliga förflyttningen av utvandrade vargar (från sina föräldrar) i Finland är mindre än 10 mil.

Men det riktigt intressanta är att om vi i Sverige och Norge, tror att de vargar som kommer in ifrån Finland är friska viktiga vargar är vi grundlurade. Denna undersökning påstår nämligen att de kan skilja på Karelska (Vstra Ryssland ifrån norska gränsen ner till Finska viken) vargar, Vargar öster om Vita havet samt finska vargar. De är tre olika populationer med ytterst lite utbyte med varandra. Alla 3 varianterna är också inavlade, lägst så i populationen längst österut. Vargarna i nordvästra Ryssland sägs ha den högsta uppmätta graden av inavel som konstaterats, med undantag av de Italienska och Spanska vargarna, enligt samma undersökning. Dessutom säger denna rätt omfattande studie att såväl de finska som de ryska vargarna i Karelen behöver öka i antal och få genetiskt tillskott för att överleva på sikt. Då bör här noteras att läget var betydligt bättre när denna undersökning gjordes än idag med betydligt färre vargar i dessa 2 populationer. Här försöker svenska myndigheter blåsa oss rejält när de påstår att invandrarna har viktiga gener om de kommer in ifrån Finland, när dessa har samma skräpstatus som våra egna, låt vara av aningen annat slag. Läs själva.
Ska vi tro på våra myndigheter att inaveln är ett hot, när de undanhåller dessa fakta, vargstammen växer så det knakar och inga defekter syns, läs mer här.  Är det överhuvud taget realistiskt att öka antalet vargar mot bakgrund av de negativa konsekvenserna och samhällskostnaden?

Att vara oense med kyrkan.

Troende ja, det är samtliga i vår politikerkår. De tror på snacket om människans påverkan, de tror att vi kan påverka temperaturen på jorden, de tror på andra. Själva vet de inget, hur ska de kunna göra det? Hur? Nej, de tror, och förmedlar det vidare så journalister tror och skriver om det. Sedan tror ett helt folk, en hel värld, att si eller så är det. Argumentet att 90-95% av klimatforskarna anser, handlar om samma sak.

Är du också less på tvången i politiken med vindkraft som granne och olika oförsvarliga tvingande energiskatter och certifikat, ska du söka dig till det organiserade motståndet i Föreningen Svenskt Landskapsskydd, FSL. Här finns fakta att hämta och en förening att stödja. 

Att vara skeptisk är det rätta förhållningssättet och apropå tro vill jag nämna Copernicus och Galileo Galilei. De båda jobbade i olika tidsåldrar men hade ännu sämre odds. De hade i princip hela världen emot sig, fick kyrkan (idag ekosofi-religionen) emot sig, men fick slutligen rätt. Galileo Galilei gav 1632 ut sina rön om att jorden cirkulerar runt solen och det var tvärs emot kyrkans uppfattning som sade att allt cikulerade runt jorden. Efter dom 1633 blev satt i husarrest resten av sitt liv för detta men kan sägas ha haft tur som fick behålla livet. Först år 2000 (efter 367 år) upphävde katolska kyrkan domen mot Gallileo Galilei.

I Sverige idag är det många som sökt efter något att tro på, efter det att de allra flesta övergivit tron på Kristendomen. Nu har människor blivit ekosofer, de tror på en grön omställning, biologisk mångfald och rovdjur, rovdjursreligionen. Och likt forna tider bryter man inte ostraffat mot den åsikten, att rovdjuren är viktiga i vårt samhälle. Att det försämrar våra möjligheter till skapandet av mervärden och gör det svårare i den globala konkurrensens tidevarv tas det ingen hänsyn till. Denna tro finns bland våra ministrar och deras tjänstemän och hur är det med högsta hönset själv, Fredrik Reinfeldt? Visst tror även han på den gröna omställningen och rovdjuren som vår tids frälsare?

Åter till rubriken.

Här handlar det om en avskyvärd företeelse i vårt moderna upplysta samhälle, propaganda. Ordet förknippas av många till Hitlertyskland där just Hitler vann ett demokratiskt val med påståenden om att ett visst folk var de onda på jorden och att det germanska tyska folket, den ariska rasen, var det eftersträvansvärda.

Vi har vår egen rovdjurspropaganda att skämmas för. Där utmålas människan som den onde och djuren, särskilt skadedjuret vargen, som den gode (att hylla, gynna och tillbedja). Det galna, elaka och inhumana i propagandan är att de som verkligen vet, och inte bara tror, dvs. de med kunskaper och egna erfarenheter (boende på landet, djuruppfödare, jägare och samer) är de som pekas ut som onda. Vi kan ana att det beror på att de är de enda som i sak kan kritisera rovdjursförvaltningens falska påståenden. Berörda av varg kan inte se något positivt med vargen. Tvärtom, de vittnar om: Merarbete, förloradede djur, ökade kostnader och förstörd livsglädje, m.a.o. död, misär och elände.   Ingen är mer ansvarig för att denna styggelse får fortgå än vår statsminister. Om vi drar en konsekvens av propagandan blir den som följer. Vägglössen är de goda och moderater de onda.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Samma gamla vanliga Rovdjurspolitik, med politisk populism, sifferexercis och försök att vilseföra.

Igår presenterade först Naturvårdsverket vilket antal som krävs för att vargen ska anses ha gynnsam bevarandestatus.  Siffran blev 380 st. Konkret avses 380 st. ”effektiva” vargar, såvitt jag kan bedöma, med vilket menas det antal som går i reproduktion. Det verkliga antalet är en helt annan siffra, nämligen ca. 5 gånger fler = 1900. Läs bl.a. bilagorna på slutet här. 

Hur många vargar finns det idag?

Om vi går på myndigheternas tidigare uppgifter från i våras så har vi i nuläget strax över 400 vargar. Här finns en uppskattning.  I de senaste beskeden från Naturvårdsverket sägs vi nu ha 265 (=1325) vargar varför beskedet om 380 (=1900) nu kan tolkas som att stammen ska tillåtas öka. Och det förnekas inte, talet 380 (=1900) ska utgöra en lägsta gräns, ett golv. Vargstammen ska uppnå bättre genetisk status och det beräknas ta ”decennier” enl. Ruona Burman, Naturvårdsverket. Lyssna här på ljudbandet, uppgiften kommer 12.40 in i sändningen.
Innan dess kommer knappast någon licensjakt att tillåtas.

Bara timmar efter Naturvårdsverket besked försöker Lena Ek ta politiska poäng.

Lena Ek gör en annan tolkning av forskarnas underlag, än Naturvårdsverket,  och föreslår 180 (=900) vargar. Hon lovar också redan nu att det blir vargjakt i vinter, och inväntar därmed inte forskarnas uppgifter vilket Naturvårdsverket säger sig göra. Men innebär Lena Eks besked någon större skillnad? Det kommer ändå att finnas 1000 vargar och Lena Eks förslag är endast en variant av Naturvårdsverkets eget förslag, som dock kräver större genetisk påspädning.

Olika uppgifter om vargen.

Det första jag läste om gårdagen besked var att Lena Ek pratade om max 180 vargar och att ingen jakt kunde tillåtas förrän stammen blivit genetiskt friskare. Tyvärr hittar jag inte detta underlag idag men att uttalandet tolkats olika är uppenbart, eller så läste vi samma källa. Här skriver SVD om max 180 st.  och likadant gör ett flertal andra tidningar liksom även SJF.

Ecofascisterna går i taket.

Mikael Karlsson, Svenska Naturskyddsföreningen, går naturligtvis till attack och ser med glädje fram emot att få svenska regeringen fälld i EU-domstolen.  Det förvånar väl knappt någon som vet att denne Karlsson aldrig tidigare visat sig det minsta ödmjuk och dessutom utan empatisk förmåga med de människor som berörs av vargens konsekvenser.

Mer bekymmersamt bör vara att Naturvårdsverket kallar sin ministers förslag för orealistiska (det hörs i ljudfilerna i länkar här ovan). Bör inte myndighetspersoner vara respektfull och objektiva som statens tjänstemän? Eller är det så, vilket allt pekar på, att samtliga offentliganställda inom svensk rovdjursförvaltning har sina sympatier för något annat, som t.ex. den ekosofiska läran? Naturvårdsverket ansvarar för de stora rovdjuren i landet, borde det inte vara en självklarhet att de också tar samhällsansvar för vad de gör? Om regeringen ”ser” problemen bör de redan idag återta naturvårdsverkets föreskriftsrätt, med motiveringen att verket inte tar det samhällsansvar de förväntas ta.

Rovdjurspolitiken tar livet av centern.

Centerpartiet har ministerposterna som hanterar rovdjuren, Miljö- och Landsbygdsminstern – Ek och Erlandsson. Båda kan beskyllas för att inte ha gjort något för att lindra eller eliminera rovdjurens negativa konsekvenser. Det är uppror pga. detta och centern kommer knappast att överleva som riksdagsparti. Det förstår centerledningen nu och det förstår även övriga allianspartier med Fredrik Reinfeldt i toppen. Det är därför sannolikt att gårdagens utspel av Lena Ek var planerat från regeringskansliet för att ge sken av att Lena Ek tar sitt ansvar som centerminister. Tyvärr, måste jag säga, tror jag den förhoppningen sprack samtidigt som Lena Ek uttalade sig. Hon visar okunskap och ingen tydlig vilja att få ett stopp på denna orättfärdiga landsbygdspolitik där de stora rovdjurens väl ska få härja även i fortsättningen, och det liksom tidigare helt under Naturvårdsverkets egna målsättningar och önskemål (där människan glöms bort). Därför är gårdagens besked endast tragiskt och betydelselöst. Inget nytt trovärdigt har faktiskt presenterat, ett jäkla hallå för ingenting.

Årets miljökämpe i WWF.

Värt att nämna i sammanhanget är även vem som blev årets miljökämpe enligt WWF. Det blev en 19-årig tjej, en miljöaktivist, som gick utanför lagen och hindrade avverkningen i Bunge på Gotland. Hon tillämpade civil olydnad som Vänsterpartiet bejakar. WWF har HM konungen som högste beskyddare, där han faktiskt sitter som gisslan. Men tack och lov insåg Hovet vad som var på gång, så kungen delade inte personligen ut denna utmärkelse till en lagbrytare. Vem har koll på WWF? Vem vet vilka intressen som äger denna förening? Var kan vi se deras globala ekonomiska redovisning med givare och förvaltare? WWF ser ut att verka för behjärtansvärda saker men bakom sådant kan motsatsen lättare döljas. Miljöaktivism måste granskas.

Populismförsöket som misslyckades.

Här är en smaskig rubrik av statens medlöpare i medievärlden, det går inte av för hackor.
Har ni läst ända hit förstår ni också att det inte skildrar hela sanningen.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,