Etikettarkiv: ingen tar ansvar för vargpolitiken

Yellowstone, ett tragiskt kapitel.

Ingen oklarhet om anledningen till detta inlägg, jag vill sprida sanning och krossa en myt. Det är nödvändigt med en rovdjursförvaltning i maskopi med såväl fundamentalistiska miljöorganisationer som miljödepartementets ledning och ansvariga. Förtroendet för rovdjursförvaltningen existerar inte, och det är deras enda exempel på vargens positiva konsekvenser jag ifrågasätter.

 

Världens första nationalpark.

Den bildades redan 1872 troligen främst för sin unika natur med varma källor, gejsrar, höga fjäll, kanjoner och mäktiga vattenfall. Parken ligger i Klippiga bergen, huvudsakligen inom staten Wyoming, men även de östra delarna av Idaho och södra delarna av Montana ingår, ca. 50 mil söder om gränsen mot Kanada. Det handlade inte om att bevara eller skydda vare sig flora eller fauna. Jakt tilläts för vem som helst och när alla förstod att de stora rovdjurens närvaro innebar lägre skörd av matvilt förföljdes särskilt björn och varg, (liksom f.ö. i resten av USA dit de nya vita invandrarna kom). US Army tog över ansvaret för Yellowstone 1886 och all jakt förbjöds, även indianernas, och rovdjuren skulle hanteras av parkens anställda. Redan 1885 höjdes dock röster i Kongressen för att bilda en organisation för att skydda djurlivet och det resulterade senare i U.S. Fish and Wildlife Service.  1907, efter politiskt tryck från köttuppfödarna, beslutades om ett program för djurskadekontroll. Därefter avlivades mängder av varg och prärievarg (coyote) runt om i USA på statens mark och i Yellowstone ansågs de vara utrotade 1926. 1916 bildades Yellowstones parkförvaltning och de fick fria händer att bekämpa flora och fauna för parkens bästa.

 

Förbjud jakten, och vad blir resultatet?

Med jaktförbud och få predatorer närvarande blir det kaos. Hjortstammen, främst den amerikanska kronhjorten (elk) växte naturligtvis till nivåer aldrig tidigare skådats med förödande effekt på floran (träden överbetades). Växtätarna mångdubblades och i brist på mat blev det svält. Detsamma skulle hända med vår svenska älgstam också om jakten ställdes in, liksom naturligtvis även rådjur om de slapp varg, lo och räv. Görs inget inträffar så småningom en utjämning så växterna blir begränsningsfaktorn för växtätarna. Det skulle troligen innebära stora fluktuationer av både växtlighet och djurliv. Tillgång till föda är alltid det som styr tillgången på vilt och att maten ensam reglerar vilttillgången ser vi tydligt när det gäller fjällämmel och smågnagare i Norrland. Låt dig inte luras av att det behövs rovdjur för att reglera viltstammar. Vi har även sjukdomar som reglerande faktor förutom just svält, det finns ett samband. Det finns ju f.ö. inga rovdjur som reglerar tillgången på vare sig myror, mygg, fästingar, vägglöss eller råttor m.fl.

 

Vad hände då i Yellowstone? Här är originaltexten

Absence (1926–1995) [edit]Ecological impacts Once the wolves were gone the elk began to take over. Over the next few years conditions of Yellowstone National Park declined drastically. A team of scientists visiting Yellowstone in 1929 and 1933 reported, “The range was in deplorable conditions when we first saw it, and its deterioration has been progressing steadily since then.” By this time many biologists were worried about eroding land and plants dying off. The elk were multiplying inside the park and deciduous, woody species such as aspen and cottonwood suffered from overgrazing. The park service started trapping and moving the elk and, when that was not effective, killing them. This killing continued for more than 30 years. This method helped the land quality from worsening, but didn’t improve the conditions. At times, people would mention bringing wolves back to Yellowstone to help control the elk population. The Yellowstone managers were not eager to bring back wolves, especially after having so successfully ridding the park of them, so they continued killing elk. In the late 1960s, local hunters began to complain to their congressmen that there were too few elk, and the congressmen threatened to stop funding Yellowstone. Killing elk was given up as a response, and then the population of the elk increased exponentially. With the rapid increase in the number of elk, the condition of the land again went quickly downhill. The destruction of the landscape affected many other animals. With the wolves gone, the population of coyotes increased dramatically, which led to an extreme decrease in the number of pronghorn antelope.[citation needed] However, the increase in the elk population caused the most profound change in the ecosystem of Yellowstone after the wolves were gone.[9]

 

En justerad Google-översättning nedan.

Vargen borta (1926-1995) Ekologiska effekter.

När vargarna var borta började hjorten (elk) ta över, och förhållandena inom parken försämrades drastiskt. Ett team av forskare besökte Yellowstone 1929 och 1933 rapporterade: ”Det var bedrövliga förhållanden när vi såg det första gången, och försämringarna har fortsatt stadigt sedan dess.” Vid denna tid var många biologer oroade över eroderande mark och växter som såg ut att dö ut . Hjortstammen hade mångdubblats inne i parken och drabbade växtligheten hårt, särskilt asp och sälg var överbetade. Då började man började fånga och flytta kronhjort och, när det inte var effektivt, döda dem. Detta dödande fortsatte i mer än 30 år (till 1956, min notering). Denna metod stoppade försämringen men det blev inte bättre. Idéer framfördes om att inplantera vargar för att kontrollera älgstammen. Parkförvaltningen var dock inte förtjusta över att få tillbaka vargarna, inte efter att så framgångsrikt lyckats befria parken från dem, så de fortsatte att döda älg. I slutet av 1960-talet började lokala jägare (de som fått jaktuppdraget av parkförvaltningen. min notering) att klaga för sina kongressledamöter att det fanns för lite kronhjort och kongressledamöter hotade att stoppa finansieringen Yellowstone. Jakten gavs upp som svar och sedan ökade hjortstammen igen explosionsartat. Med den snabba ökningen av antalet kronhjort gick tillståndet inom parken återigen snabbt utför. Förstörelsen av landskapet påverkade många andra djur. Utan varg ökade stammen av prärievargar dramatiskt, vilket ledde till en extrem minskning av antalet Pronghorn antilop. Men det var den dramatiska ökningen av hjortstammen som orsakade de största skadorna i ekosystemet i när vargarna var borta.

 

Så återkom idéerna om att plantera in varg.

Att tro på vargen var emellertid inget nytt. Studier av prärievarg och gråvarg 1940-44 av Adolph Murie påstås vara grunden för vargens bevarande. Redan 1944 utpekades Yellowstone som lämpligt område för inplantering. Och efter ett flertal turer genomfördes detta 1995 och 1996. Och efter att dessa förökat sig snabbt, varg har ett reproduktionstal på 128, så är hjortstammarna idag lägre och växtligheten har förbättrats. Att orsaken till allt elände är jaktförbuden talas det tyst om.

 

Svensk rovdjursforskning har inte visat på någonting av värde.

Som förhoppningsvis bekant har svenska rovdjursforskare inte kunnat visa på några positiva effekter av varg i Sverige. Jodå, det påstås visst gynna vissa arter, snyltare, men inte till den grad att deras överlevnad hänger på varg. Samtliga av dessa snyltare har annan särskild basföda som de är beroende av för sin överlevnad. Vi har dessutom facit efter att ha varit utan vargens påverkan på vår fauna under sekler (Västeuropa i princip 1000-tals år) utan att någon art färsvunnit eller ens minskat. Yellowstone har då nämnts som ett exempel, men då greppar man förgäves efter halmstrået.

 

Yellowstone som bra bevis för varg.

Så fel kan det gå om man förbjuder jakt, eller bättre uttryckt, människans naturliga beteende att skörda naturens överskott som människan gjort ifrån det tillfälle när vi lämnade träden. Har indianer och andra lokalboende fått fortsätta jaga hjortdjuren i Yellowstone har aldrig dessa katastrofer inträffat. Det har alla jägare och andra jordnära människor sedan länge förstått och nu är det min förhoppning att även andra intresserade, vakna, objektiva, vetgiriga och normala människor ska förstå detsamma. T.o.m. David Mech, amerikansk vargforskare, har vid högre ålder erkänt att vargens fördelar har överskattats, läs det här.  Konstigt nog nämner han inget om jaktförbuden i Yellowstone, men till hans förtjänst ska ändå föras hans förmåga till självkritik, en sällsynt och utrotningshotad egenskap hos svenska makthavare.

 

Yellowstone visar på något helt annat än vargens förtjänst i ekosystemet.

De amerikanska miljöfrälsta som tog kommandot över Yellowstone har med all önskvärd tydlighet visat hur illa det går om den typen av människor får makt att bestämma. Då går det käpprätt åt helsefyr. Hur är det då i Sverige? Ja, med stor ambition till objektivitet kan vi snart konstatera att själva idén med att återinföra rovdjuren i Sverige har varit mycket framgångsrik men resultatet är lika dåligt som i Yellowstone. För att nå resultatet med återintroduceringen av vargen har noggrant kalkylerade strategier används, framförallt en landsomfattande propaganda inkl. hjärntvätt av våra barn. Här finns en beskrivning om hur det gick till.  men resultaten förskräcker. Problem i form av extra arbete, kostnader, lidande och förluster är linjär med vargstammens tillväxt. Misstro mot förd politik och vår rättsordning följer också samma utvecklingskurva. Vår tilltro till människor som förespråkar och bestämmer om de stora rovdjurens utbredning borde få fler att öppna ögonen. För vad har vi sett annat än falska påståenden, olika och ändrade uppgifter, förutsägelser som inte visar sig hålla, ekonomisk belastning, förakt för berörda och ett översitteri av sällan skådat slag. Så blir det när man blir religiös, upptagen av rovdjursreligionen, eller med andra ord, troende av ekosofin som mänsklighetens räddare. Konsekvenserna av deras lek med vårt livsrum berör dem inte för de vet minsann vad som är rätt och fel, trots att de saknar anständig förmåga till såväl ödmjukhet som empati och helt saknar intresse för skapande av mervärde och insikt om den globala konkurrensens villkor. Här är ett av dagens exempel på hur galet det blir när dessa människor tillmäts makt. Bevare oss för fanatiker vid makten och, när det går religion (ekosofi) i politiken är vi illa ute.

Annan otäck omständighet.

Under ytan på denna fantastiskt vackra plats vilar en tidsinställd bomb. Varma källor och gejsrar vittnar om en osäker geologisk grund. Därunder vilar enorma krafter som när det sker innebär ett hot mot det vi kallar liv på jorden. Yellowstone är toppen på en supervulkan. När en sådan får utbrott är det något annat än vulkanutbrott vi sett många gånger på TV. Utbrottet kommer att bli enormt våldsamt och kasta enorma mängder stoft högt upp i atmosfären. För 640 000 år sedan hade Yellowstone ett stort utbrott som slungade upp 1000 km3 stoft med en krater 7 mil i diameter. Utbrottet i Pinatubo 1991 på Filipinerna spydde ur sig 1 km3, och var det största på sekler. Detta stoft högt upp i vår atmosfär kyler ner jorden flera år framöver, med snöfall på sommaren och missväxt flera år i rad. Ett historiskt utbrott beräknades ha sänkt jordens temperatur med 20°. I Nordamerika skulle de flesta arter dö.

Nu finns ingen anledning till oro, det är långt emellan sådana utbrott, men att Yellowstone kommer att få utbrott är säkert. Men om det sker inom 10 eller 1000 år vet man inte. Här talar vi alltså om naturens krafter. Den opåverkade naturen, som eftersträvas av debattörer av rovdjurspolitiken. Då anses den av människan orörda naturen vara det bästa. Obetänkta påståenden som detta är okunskap. Vi människor har förvandlat vår omgivning (natur) för att över huvud taget kunna överleva. Det syns tydligt på deltagarna i TV-programmet Robinson, där deltagarna svälter när de möter orörd natur och det på bästa plats, nära ekvatorn med mest flora och fauna. Förklaring till missförståndet om den orörda naturens välsignelse är helt enkelt att de blivit förledda. Lurade av uppgifter från rovdjurspropagandan och ekosofiska idéer. För de förleddas egen skull önskar jag att de kan uppbåda tillräckligt med självkritik så de kan göra sig fri från irrläror. Vem vill leva sitt liv med livslögner.

Locket blev lyft.

Innehållet i boxen under är tom, tom på konkreta viktiga förtjänster av varg i ekologiska system. Men bredvid står en annan box där inte ens locket går att stänga. Den boxen är full, överfull av exempel på vargens negativa konsekvenser. Vi blir tvungna att använda den tomma boxen för att få plats för allt. För med tiden kommer nya konkreta exempel på vargens skador, det blir nödvändigt med 2 boxar. Någon box för förtjänsterna behövs inte. Lögnerna är förpassade dit där de hör hemma, till soptunnan, och till historieberättelsen om Projekt varg och rovdjursförvaltningen i Sverige före och efter millennieskiftet 2000, för kommande generationer.

 

Att stilla bedja om i denna osäkra ekonomiska tid.

Självklart är det att våra egentliga makthavare och ansvariga, vår regering och politikerskrået i riksdagen, ska ta bladet från munnen och visa sig beslutsfähiga.

Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_wolves_in_Yellowstone Om fel kan visas emottages det gärna.

Taggad , , , , , , , , ,

Moderater och vägglöss.

Efter turerna med Junselevargen kan hanteringen av rovdjuren inte beskrivas bättre än som en spännande cirkus med omväxlande nummer. Vi har fått se effekten av naturvårdsverkets påkostade juristutbildning till betraktarna. De kallas visst miljöorganisationer i allmänt tal och består av WWF, SNF och SRF med undergrupperingar av mer militant typ med yngre medlemmar som inte tvekar inför lagöverträdelser. Där släpps minkar fria, päls- och jakt handlare får sina butiksrutor krossade och liven förstörda. När dessa terrorister sedan blir äldre blir de förutom sina medlemskap i Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vilka båda stöder civil olydnad, också medlemmar i WWF och SNF och fortsätter jävlas med folk via tangentbordet. Ett trist kapitel i vår samtid.

Den gulröda tiken i Junsele, (varg eller hund?) springer vidare och försämrar livet för samerna. Skyddsjaktansökan (avlivningsönskemål) har inlämnats flera gånger som naturvårdsverket bifaller men betraktarna överklagar. Senast har vi fått se hur förvaltningsrätten (med vilken sakkunskap?) tagit till orda och anser sig veta mer än naturvårdsverket med sina forskare. Det går knappast att bedöma på annat sätt än att förvaltningsrätten sålt sitt förstånd till rovdjursreligionen.

Om att tro eller veta.

Här vill jag peka på omständigheter som berör det mesta. Vi vet ju redan att betraktarorganisationerna har personer i sina ledningar som kan i ord och skrift argumentera bra för sin sak. De har också fått ekonomiskt stöd av naturvårdsverket just i detta ämne, pedagogik. Men, vi vet också att ibland dem saknas kunskaper och egna erfarenheter. De utgör dock inget hinder för dessa, snarare verkar de ännu säkrare på sin version, trots denna brist. Och med argumentation som lätt vinner anhängare bland ännu mer okunniga vinner man opinionen. De få på glesbygden som blir drabbade av rovdjurens konsekvenser står sig slätt om frågor avgörs med opinioner. Men som sagt, de som hörs mest, betraktarna, är okunniga och struntar i konsekvenserna av det de förespråkar. De vet inte, de tror.

Likadant fungerar det på ett annat område som har många gemensamma inslag med rovdjursfrågan, vindkraftsutbyggnaden. Den bottnar i ett påstående att vi går vår undergång till mötes om vi inte minskar co2 utsläppen i Sverige. Tror man eller vet man det? Nja, de som själva gjort klimatmodeller med datorers hjälp är inte många och kan någon av dessa garantera att de får rätt? Nej, naturligtvis inte, ingen kan garantera något om framtiden, inte någon om något. Man kan bara gissa och tro. Och så är det med co2 debatten, man tar något för givet som man hört någon annan påstått, man tror, men vet egentligen ingenting i sakfrågan. Tror du Lena Ek gjort någon egen klimatmodells? Nej, även hon bara TROR. Argumentet att ”de flesta klimatforskare” anser si eller så bevisar ingenting. Det är säkert så att bland dessa klimatforskare har de flesta inte gjort någon egen framtidsmodell, utan de har helt enkelt valt att tro på andra. Och återigen, ingen kan garantera att framtidsskisser håller. Även om siffror på dryga 90% tror så bevisar det inget. Här kan ett TV-inslag studeras.  Tyvärr tillåts inte liknande kritik i det svenska statsägda TV-medierna, vi ska ju minsann vara överens och politiskt korrekta (demokratiskt förkastligt när det stryper det fria ordet). Jag behöver väl inte påpeka att detsamma gäller rovdjurspolitiken, även om det förekommer i lokalsändningar i radion, se här ett inslag från i somras.  Lyssna gärna på vad Peter Egardt säger. Detta om att hellre tro än veta gäller som regel samtliga politiker och samtliga områden. Inget vidare, eller, inget att tro på eller hur?

Kris i Jägarnas Riksförbund, JRF.

Denne Peter Egardt verkar vara en sjutusan till medlare. Att han fick Jägarförbundet och betraktarorganisationerna med på noterna med sin Åsiktsförklaring är en sak, men han lyckades även lura Jägarnas Riksförbund på densamma, med ett litet intetsägande tillägg, på annan plats, att varje part inte behövde frångå sina egna förbunds andra målsättningar. I den fällan föll JRF: s ordförande för vilken hon fått stor kritik. Hon förstår det inte själv utan försvarar sig upprepade gånger med att det är viktigt att ”sitta med” där besluten tas, trots decennier av motgångar. Åsiktsförklaringen kan ni läsa här.  Ett jägarförbund som ställer upp på gynnsam bevarandestatus samt att underlätta för naturlig invandring (varg i hela Norrland) går emot sin medlemskår. Lägg till detta att det förekommit grava missförhållanden i deras ledning med mörkningar och lögner, där det slutar med att ordföranden själv har utslagsröst och använder den till att rösta på sig själv när hennes eget agerande kommer till omröstning, är rent skrämmande. Efter ett drygt decennium av medlemskap valde jag självklart att kliva av. Ett sådant gäng med sådana rutiner vill jag inte tillhöra. Man behöver f.ö. inte tillhöra något jägarförbund för att jaga. Andra tidningar har också ansvarsförsäkringar och det är ändå alltid hemförsäkringen som gäller i första hand. Vill man läsa reklam av jaktprodukter finns många andra tidningar att välja.

Varg med viktiga gener, har ni läst det någon gång?

Junselevargen anses ha viktiga gener. Jag har som bekant analyserat vår rovdjursforskare Olof Libergs bevis för detta  med en uppföljning 8 mån senare här.
Det enda ”viktiga” med denna tiks gener är att de är annorlunda än vår skandinaviska vargstams gener, inget annat. Denna tik invandrade 2010 från Finland, påstås det. Vi  hade också 2 invandrare 2008 som också anses ha viktiga gener, av samma skäl som för ovanstående kan tänkas. I den Norska DNA undersökningen som jag skrivet om i tidigare länkar sägs ju de Skandinaviska vargarna inte ha kommit ifrån Finland eller Ryssland. När de gäller de 2 invandrarna 2008 gäller att båda gjorde förflyttningar genom matbordet Norrland med sina renar och älgar på över 50 mil, innan de återfanns längre söderut. Är det trovärdigt att det gick till så? Är det trovärdigt att en vargtik återfanns i nordöstra Finland efter att, som det påstås vandrat 100 mil fågelvägen ifrån södra Norge? Ska vi tro på detta? (Möjligen om det handlat om en återvandring efter en tidigare flytt). Nej säger jag efter att ha läst en finskrysk DNA undersökning av vargarna i Finland, ryska Karelien samt vargar öster om Vita havet och sjöarna Ladoga och Onega m.fl. (se på kartan).

Det vi ännu inte fått veta.

Denna undersökning påstår nämligen, genom att referera till 2 olika forskare att den genomsnittliga förflyttningen av utvandrade vargar (från sina föräldrar) i Finland är mindre än 10 mil.

Men det riktigt intressanta är att om vi i Sverige och Norge, tror att de vargar som kommer in ifrån Finland är friska viktiga vargar är vi grundlurade. Denna undersökning påstår nämligen att de kan skilja på Karelska (Vstra Ryssland ifrån norska gränsen ner till Finska viken) vargar, Vargar öster om Vita havet samt finska vargar. De är tre olika populationer med ytterst lite utbyte med varandra. Alla 3 varianterna är också inavlade, lägst så i populationen längst österut. Vargarna i nordvästra Ryssland sägs ha den högsta uppmätta graden av inavel som konstaterats, med undantag av de Italienska och Spanska vargarna, enligt samma undersökning. Dessutom säger denna rätt omfattande studie att såväl de finska som de ryska vargarna i Karelen behöver öka i antal och få genetiskt tillskott för att överleva på sikt. Då bör här noteras att läget var betydligt bättre när denna undersökning gjordes än idag med betydligt färre vargar i dessa 2 populationer. Här försöker svenska myndigheter blåsa oss rejält när de påstår att invandrarna har viktiga gener om de kommer in ifrån Finland, när dessa har samma skräpstatus som våra egna, låt vara av aningen annat slag. Läs själva.
Ska vi tro på våra myndigheter att inaveln är ett hot, när de undanhåller dessa fakta, vargstammen växer så det knakar och inga defekter syns, läs mer här.  Är det överhuvud taget realistiskt att öka antalet vargar mot bakgrund av de negativa konsekvenserna och samhällskostnaden?

Att vara oense med kyrkan.

Troende ja, det är samtliga i vår politikerkår. De tror på snacket om människans påverkan, de tror att vi kan påverka temperaturen på jorden, de tror på andra. Själva vet de inget, hur ska de kunna göra det? Hur? Nej, de tror, och förmedlar det vidare så journalister tror och skriver om det. Sedan tror ett helt folk, en hel värld, att si eller så är det. Argumentet att 90-95% av klimatforskarna anser, handlar om samma sak.

Är du också less på tvången i politiken med vindkraft som granne och olika oförsvarliga tvingande energiskatter och certifikat, ska du söka dig till det organiserade motståndet i Föreningen Svenskt Landskapsskydd, FSL. Här finns fakta att hämta och en förening att stödja. 

Att vara skeptisk är det rätta förhållningssättet och apropå tro vill jag nämna Copernicus och Galileo Galilei. De båda jobbade i olika tidsåldrar men hade ännu sämre odds. De hade i princip hela världen emot sig, fick kyrkan (idag ekosofi-religionen) emot sig, men fick slutligen rätt. Galileo Galilei gav 1632 ut sina rön om att jorden cirkulerar runt solen och det var tvärs emot kyrkans uppfattning som sade att allt cikulerade runt jorden. Efter dom 1633 blev satt i husarrest resten av sitt liv för detta men kan sägas ha haft tur som fick behålla livet. Först år 2000 (efter 367 år) upphävde katolska kyrkan domen mot Gallileo Galilei.

I Sverige idag är det många som sökt efter något att tro på, efter det att de allra flesta övergivit tron på Kristendomen. Nu har människor blivit ekosofer, de tror på en grön omställning, biologisk mångfald och rovdjur, rovdjursreligionen. Och likt forna tider bryter man inte ostraffat mot den åsikten, att rovdjuren är viktiga i vårt samhälle. Att det försämrar våra möjligheter till skapandet av mervärden och gör det svårare i den globala konkurrensens tidevarv tas det ingen hänsyn till. Denna tro finns bland våra ministrar och deras tjänstemän och hur är det med högsta hönset själv, Fredrik Reinfeldt? Visst tror även han på den gröna omställningen och rovdjuren som vår tids frälsare?

Åter till rubriken.

Här handlar det om en avskyvärd företeelse i vårt moderna upplysta samhälle, propaganda. Ordet förknippas av många till Hitlertyskland där just Hitler vann ett demokratiskt val med påståenden om att ett visst folk var de onda på jorden och att det germanska tyska folket, den ariska rasen, var det eftersträvansvärda.

Vi har vår egen rovdjurspropaganda att skämmas för. Där utmålas människan som den onde och djuren, särskilt skadedjuret vargen, som den gode (att hylla, gynna och tillbedja). Det galna, elaka och inhumana i propagandan är att de som verkligen vet, och inte bara tror, dvs. de med kunskaper och egna erfarenheter (boende på landet, djuruppfödare, jägare och samer) är de som pekas ut som onda. Vi kan ana att det beror på att de är de enda som i sak kan kritisera rovdjursförvaltningens falska påståenden. Berörda av varg kan inte se något positivt med vargen. Tvärtom, de vittnar om: Merarbete, förloradede djur, ökade kostnader och förstörd livsglädje, m.a.o. död, misär och elände.   Ingen är mer ansvarig för att denna styggelse får fortgå än vår statsminister. Om vi drar en konsekvens av propagandan blir den som följer. Vägglössen är de goda och moderater de onda.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Har rovdjursforskningen rent mjöl i påsen?

Det kan vi fråga oss efter alla dessa undermåliga beräkningar, överkörningar av berördas problem och luddigt beskrivna mål. Här finns ett aktuellt exempel. 

Skandinavisk rovdjursforskning är skapad i avsikt att ge legitimitet åt en idé som skapades för 40 år sedan.  Men vad har de åstadkommit annat än vargpinglor, hockeytutor, verkningslösa skyddsvästar, död och pina för folk och fä och enorma kostnader – miljardbelopp – för stat och enskilda? Rakt ingenting vill jag påstå, 0 av värde. De fortsätter i samma stil med att mässa för okunniga när de tillämpar Kaffekoppsmetoden genom att presentera vinklade budskap som nu senast i Blekinge (läs första länkhänvisningen). De agerar själva nyttiga idioter för en befängd idé som grundlades för snart ett halvt sekel sedan.

Men rovdjursforskningen låter sig inte begränsas med det, man är mer förslagen än så.

Något än värre.

När vi ändå är inne på Olof Liberg kan jag inte släppa hans bevis på att gulingen i Junsele är äkta varg. Här vill jag sticka in med ett glädjande exempel på en tidning som tagit sitt journalistiska kall på allvar och skildrat denna händelse med ett flertal artiklar som kan studeras via länkar närmast till höger. Här är en av artiklarna. Den minnesgode kanske kommer ihåg min granskning av Libergs bevis i mars 2012.  Den artikeln avslutades i hovsam ton med en liten förhoppning om att Olof Liberg skulle komma med förklaringar till sin PowerPoint presentation. Där fick jag fel trots 8 månaders väntan och många länkningar till just detta inlägg. Ingen har sagt att min analys är felaktig. Då hör det till saken att original-mailet där detta dokument bifogades, samtidigt skickades till många i rovdjursförvaltningens topp. Där återfinns:

Toppen av Skandinaviens vargforskare inklusive beslutsfattare på Naturvårdsverket.

Petter Wabakken Professor vid Hedmarks Universitet, rovdjursinriktning
Helene Lindahl Vik NVV
Ruona Burman NVV
Per Ahlqvist SLU
Åke Aronsson SLU
Jens Karlsson SLU
Håkan Sand SLU
Mikael Åkesson SLU
Inga Ängesteg SLU

Inga av dessa har heller haft något att anmärka på vare sig Libergs bevis eller min analys av densamma. Och jag är övertygad om att de samtliga har läst den.  Nu har naturligtvis ingen av ovanstående någon skyldighet eller något ansvar att granska det jag skriver på egen blogg. Men vår miljöminister har uttalat att etableringen av rovdjuren i Sverige ska ske i samförstånd med lokalbefolkningen och svenska folket ska lära sig acceptera och samexistera med varg. Då kan man tycka att det borde ligga i rovdjursförvaltningens intresse att tillrättalägga felaktigheter som förekommer i rovdjursdebatten, särskilt om det formuleras och läggs ut på privata bloggar som fakta, för just svenskarna. Om jag nu spridit ett falskt budskap borde jag alltså ha blivit upplyst om det vid det här laget, men icke. Miljöministras råd och direktiv kanske inte tas så allvarligt. Men hur tänker de då? Ja inte vet jag hur andra tänker, det vore fantastiskt att påstå, men jag tror att de försöker tiga ihjäl missen som presenterats av Liberg och att de håller samman och hoppas att det faller i glömska.. Jag är lika övertygad om att även professor emeritus Dag Lindgren, med inriktning på genetik, som koncentrerat sig på vargfrågan efter sin pensionering också läst min analys. Inte heller han har förkastat den.

Vad handlar det om då?

När det finns oklarheter i diagrammen, så handlar det här om något betydligt allvarligare. Det är definitivt ett hafsverks, ett fuskverk och jag tror detta platsar som ett exempel på forskarfusk. Libergs bevis platsar inte som vetenskap när diagrammet kan visa vad som helst. Det är inte seriös vetenskap.

Sverige idag.

När akademiska poäng hos anhängare av rovdjursreligionen bildar kotterier och får makt blir den lilla människan tillintetgjord och överkörd. Humanism och empati blir oviktigt, målet hägrar. Det är inte förbjudet att ljuga och etik och moral är inget det frågas efter vid anställningsintervjuer till sådana sällskap. Men då går det åt pipan också, som svensk rovdjurspolitik är ett strålande exempel på.

Alliansregeringens politik.

Det ska satsas på skolan, på särskilt begåvade elever mot målet att tillhöra eliten i världen inom vetenskap och forskning. Då känns det minst sagt surt att leva i samma land som samtidigt tolererar något som kan vara forskarfusk.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , ,

Ljuger regeringen om vargarna?

Lena Ek lovade vargjakt i vinter.

Mitt dribblande med siffror och antal i förra inlägget, kanske inte får fullt stöd. Ändå kvarstår frågan om framtiden, vad kommer att ske? Lena Ek lovade vargjakt i vinter, lyssna på slutet (2 min. in) i denna ljudfil. 

Möjligt antal vargar att skjuta.

Om hon menar max 180 vargar bör alltså minst 85 vargar kunna skjutas i vinter (myndigheternas uppgift om antalet nu 265 minus LEK-s 180). Med andra beräkningar (vargforskarnas uppgifter + årets föryngring) finns det idag ca. 400 vargar (gav länk i förra inlägget). 400-180= 220, vilket alltså enligt LEK-s uttalade är möjligt att skjuta av redan nu. Vem tror på något av dessa alternativ?

Försöker Lena Ek fördröja beslut till efter valet, då blir det ännu svårare.

Fördröjs avskjutningen i vinter av dessa antal kommer nästa års föryngring att kräva många fler. Kom ihåg att vargens reproduktionstal är 128 (enl.SJF). Talet står för hur många ungar ett par kan få på 3 år inkl. ungars ungar. Nu finns ett revirmarkerande (den gula tiken har stannat där och anses skyddsvärd) par i gränstrakterna mellan Västernorrland och Västerbotten. De har inget konkurrerande vargrevir som grannar idag varför deras förökning kan komma nära reproduktionstalet. Det blir en hel del bara där i mellannorrland!

Naturvårdsverket behöver inte hyckla, de har ju föreskriftsrätten, dvs. beslutandemakten.

Naturvårdsverket genom Ruona Burman uttryckte tydligt att deras siffra om 380, liksom LEK-s, är ett golv, lyssna ca. 30 sek in i ljudfilen (samma som i mitt förra inlägg)   Rapporten som forskarna försett Naturvårdsverket med och som är underlaget för både Naturvårdsverket och Lena Ek.

Om det är lögn eller sanning får vi strax veta.

Så snabbt som om bara några månader får vi veta sanningen om Lena Ek ljög för svenska folket, med ett tak, eller om hon menade ett golv på 180 vargar (vilket i praktiken betyder fortsatt fri tillväxt), och så tolkade jag budskapet senast. Det är värt att konstatera att LEK-s utspel verkar ha skett snabbt och ogenomtänkt, det finns nämligen inget pressmeddelande ifrån Miljödepartementet som handlar om vad hon sa i radion i fredags 19/10.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Samma gamla vanliga Rovdjurspolitik, med politisk populism, sifferexercis och försök att vilseföra.

Igår presenterade först Naturvårdsverket vilket antal som krävs för att vargen ska anses ha gynnsam bevarandestatus.  Siffran blev 380 st. Konkret avses 380 st. ”effektiva” vargar, såvitt jag kan bedöma, med vilket menas det antal som går i reproduktion. Det verkliga antalet är en helt annan siffra, nämligen ca. 5 gånger fler = 1900. Läs bl.a. bilagorna på slutet här. 

Hur många vargar finns det idag?

Om vi går på myndigheternas tidigare uppgifter från i våras så har vi i nuläget strax över 400 vargar. Här finns en uppskattning.  I de senaste beskeden från Naturvårdsverket sägs vi nu ha 265 (=1325) vargar varför beskedet om 380 (=1900) nu kan tolkas som att stammen ska tillåtas öka. Och det förnekas inte, talet 380 (=1900) ska utgöra en lägsta gräns, ett golv. Vargstammen ska uppnå bättre genetisk status och det beräknas ta ”decennier” enl. Ruona Burman, Naturvårdsverket. Lyssna här på ljudbandet, uppgiften kommer 12.40 in i sändningen.
Innan dess kommer knappast någon licensjakt att tillåtas.

Bara timmar efter Naturvårdsverket besked försöker Lena Ek ta politiska poäng.

Lena Ek gör en annan tolkning av forskarnas underlag, än Naturvårdsverket,  och föreslår 180 (=900) vargar. Hon lovar också redan nu att det blir vargjakt i vinter, och inväntar därmed inte forskarnas uppgifter vilket Naturvårdsverket säger sig göra. Men innebär Lena Eks besked någon större skillnad? Det kommer ändå att finnas 1000 vargar och Lena Eks förslag är endast en variant av Naturvårdsverkets eget förslag, som dock kräver större genetisk påspädning.

Olika uppgifter om vargen.

Det första jag läste om gårdagen besked var att Lena Ek pratade om max 180 vargar och att ingen jakt kunde tillåtas förrän stammen blivit genetiskt friskare. Tyvärr hittar jag inte detta underlag idag men att uttalandet tolkats olika är uppenbart, eller så läste vi samma källa. Här skriver SVD om max 180 st.  och likadant gör ett flertal andra tidningar liksom även SJF.

Ecofascisterna går i taket.

Mikael Karlsson, Svenska Naturskyddsföreningen, går naturligtvis till attack och ser med glädje fram emot att få svenska regeringen fälld i EU-domstolen.  Det förvånar väl knappt någon som vet att denne Karlsson aldrig tidigare visat sig det minsta ödmjuk och dessutom utan empatisk förmåga med de människor som berörs av vargens konsekvenser.

Mer bekymmersamt bör vara att Naturvårdsverket kallar sin ministers förslag för orealistiska (det hörs i ljudfilerna i länkar här ovan). Bör inte myndighetspersoner vara respektfull och objektiva som statens tjänstemän? Eller är det så, vilket allt pekar på, att samtliga offentliganställda inom svensk rovdjursförvaltning har sina sympatier för något annat, som t.ex. den ekosofiska läran? Naturvårdsverket ansvarar för de stora rovdjuren i landet, borde det inte vara en självklarhet att de också tar samhällsansvar för vad de gör? Om regeringen ”ser” problemen bör de redan idag återta naturvårdsverkets föreskriftsrätt, med motiveringen att verket inte tar det samhällsansvar de förväntas ta.

Rovdjurspolitiken tar livet av centern.

Centerpartiet har ministerposterna som hanterar rovdjuren, Miljö- och Landsbygdsminstern – Ek och Erlandsson. Båda kan beskyllas för att inte ha gjort något för att lindra eller eliminera rovdjurens negativa konsekvenser. Det är uppror pga. detta och centern kommer knappast att överleva som riksdagsparti. Det förstår centerledningen nu och det förstår även övriga allianspartier med Fredrik Reinfeldt i toppen. Det är därför sannolikt att gårdagens utspel av Lena Ek var planerat från regeringskansliet för att ge sken av att Lena Ek tar sitt ansvar som centerminister. Tyvärr, måste jag säga, tror jag den förhoppningen sprack samtidigt som Lena Ek uttalade sig. Hon visar okunskap och ingen tydlig vilja att få ett stopp på denna orättfärdiga landsbygdspolitik där de stora rovdjurens väl ska få härja även i fortsättningen, och det liksom tidigare helt under Naturvårdsverkets egna målsättningar och önskemål (där människan glöms bort). Därför är gårdagens besked endast tragiskt och betydelselöst. Inget nytt trovärdigt har faktiskt presenterat, ett jäkla hallå för ingenting.

Årets miljökämpe i WWF.

Värt att nämna i sammanhanget är även vem som blev årets miljökämpe enligt WWF. Det blev en 19-årig tjej, en miljöaktivist, som gick utanför lagen och hindrade avverkningen i Bunge på Gotland. Hon tillämpade civil olydnad som Vänsterpartiet bejakar. WWF har HM konungen som högste beskyddare, där han faktiskt sitter som gisslan. Men tack och lov insåg Hovet vad som var på gång, så kungen delade inte personligen ut denna utmärkelse till en lagbrytare. Vem har koll på WWF? Vem vet vilka intressen som äger denna förening? Var kan vi se deras globala ekonomiska redovisning med givare och förvaltare? WWF ser ut att verka för behjärtansvärda saker men bakom sådant kan motsatsen lättare döljas. Miljöaktivism måste granskas.

Populismförsöket som misslyckades.

Här är en smaskig rubrik av statens medlöpare i medievärlden, det går inte av för hackor.
Har ni läst ända hit förstår ni också att det inte skildrar hela sanningen.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,