Etikettarkiv: myndighetsbeslut

Det bidde inte ens en tumme – det bidde pölsa och kalops.

 

 

 

 

 

 

 

Här ett gästinlägg om frustrationen över att inte anses myndig att ha åsikter om sin omgivning.

Acceptera dumheter eller inte.

Inblandningen i vargjaktsfrågan av alla olika rätter (rättsinstanser) leder i dagens läge ofelbart till pölsa och kalops. Jag föreslår istället att alla vi på landsbygden steker vårt eget fläsk och struntar i myndigheternas inblandning. Detta mitt förslag får var och en tolka efter eget förstånd och tycke. Jag är så jävla less på allt sjabbel och fummel från myndigheterna. Politikernas mummel kan vi också helt lämna därhän.

Tack för mig hälsar ”Landsbygdens framtid är vår”.

 

Här kan alla läsa om absurditeterna som vi ska tåla. Är det inte dags för en kommitté som undersöker hur många från miljöorganisationerna som sitter på besluten i dessa rätter? Och vem som beviljat dem dessa poster? http://www.jaktojagare.se/aktuellt/nodvarnsskott-mot-skanevargen

 

 

 

Saltsten

Taggad , , , , , , , ,

Moderater och vägglöss.

Efter turerna med Junselevargen kan hanteringen av rovdjuren inte beskrivas bättre än som en spännande cirkus med omväxlande nummer. Vi har fått se effekten av naturvårdsverkets påkostade juristutbildning till betraktarna. De kallas visst miljöorganisationer i allmänt tal och består av WWF, SNF och SRF med undergrupperingar av mer militant typ med yngre medlemmar som inte tvekar inför lagöverträdelser. Där släpps minkar fria, päls- och jakt handlare får sina butiksrutor krossade och liven förstörda. När dessa terrorister sedan blir äldre blir de förutom sina medlemskap i Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vilka båda stöder civil olydnad, också medlemmar i WWF och SNF och fortsätter jävlas med folk via tangentbordet. Ett trist kapitel i vår samtid.

Den gulröda tiken i Junsele, (varg eller hund?) springer vidare och försämrar livet för samerna. Skyddsjaktansökan (avlivningsönskemål) har inlämnats flera gånger som naturvårdsverket bifaller men betraktarna överklagar. Senast har vi fått se hur förvaltningsrätten (med vilken sakkunskap?) tagit till orda och anser sig veta mer än naturvårdsverket med sina forskare. Det går knappast att bedöma på annat sätt än att förvaltningsrätten sålt sitt förstånd till rovdjursreligionen.

Om att tro eller veta.

Här vill jag peka på omständigheter som berör det mesta. Vi vet ju redan att betraktarorganisationerna har personer i sina ledningar som kan i ord och skrift argumentera bra för sin sak. De har också fått ekonomiskt stöd av naturvårdsverket just i detta ämne, pedagogik. Men, vi vet också att ibland dem saknas kunskaper och egna erfarenheter. De utgör dock inget hinder för dessa, snarare verkar de ännu säkrare på sin version, trots denna brist. Och med argumentation som lätt vinner anhängare bland ännu mer okunniga vinner man opinionen. De få på glesbygden som blir drabbade av rovdjurens konsekvenser står sig slätt om frågor avgörs med opinioner. Men som sagt, de som hörs mest, betraktarna, är okunniga och struntar i konsekvenserna av det de förespråkar. De vet inte, de tror.

Likadant fungerar det på ett annat område som har många gemensamma inslag med rovdjursfrågan, vindkraftsutbyggnaden. Den bottnar i ett påstående att vi går vår undergång till mötes om vi inte minskar co2 utsläppen i Sverige. Tror man eller vet man det? Nja, de som själva gjort klimatmodeller med datorers hjälp är inte många och kan någon av dessa garantera att de får rätt? Nej, naturligtvis inte, ingen kan garantera något om framtiden, inte någon om något. Man kan bara gissa och tro. Och så är det med co2 debatten, man tar något för givet som man hört någon annan påstått, man tror, men vet egentligen ingenting i sakfrågan. Tror du Lena Ek gjort någon egen klimatmodells? Nej, även hon bara TROR. Argumentet att ”de flesta klimatforskare” anser si eller så bevisar ingenting. Det är säkert så att bland dessa klimatforskare har de flesta inte gjort någon egen framtidsmodell, utan de har helt enkelt valt att tro på andra. Och återigen, ingen kan garantera att framtidsskisser håller. Även om siffror på dryga 90% tror så bevisar det inget. Här kan ett TV-inslag studeras.  Tyvärr tillåts inte liknande kritik i det svenska statsägda TV-medierna, vi ska ju minsann vara överens och politiskt korrekta (demokratiskt förkastligt när det stryper det fria ordet). Jag behöver väl inte påpeka att detsamma gäller rovdjurspolitiken, även om det förekommer i lokalsändningar i radion, se här ett inslag från i somras.  Lyssna gärna på vad Peter Egardt säger. Detta om att hellre tro än veta gäller som regel samtliga politiker och samtliga områden. Inget vidare, eller, inget att tro på eller hur?

Kris i Jägarnas Riksförbund, JRF.

Denne Peter Egardt verkar vara en sjutusan till medlare. Att han fick Jägarförbundet och betraktarorganisationerna med på noterna med sin Åsiktsförklaring är en sak, men han lyckades även lura Jägarnas Riksförbund på densamma, med ett litet intetsägande tillägg, på annan plats, att varje part inte behövde frångå sina egna förbunds andra målsättningar. I den fällan föll JRF: s ordförande för vilken hon fått stor kritik. Hon förstår det inte själv utan försvarar sig upprepade gånger med att det är viktigt att ”sitta med” där besluten tas, trots decennier av motgångar. Åsiktsförklaringen kan ni läsa här.  Ett jägarförbund som ställer upp på gynnsam bevarandestatus samt att underlätta för naturlig invandring (varg i hela Norrland) går emot sin medlemskår. Lägg till detta att det förekommit grava missförhållanden i deras ledning med mörkningar och lögner, där det slutar med att ordföranden själv har utslagsröst och använder den till att rösta på sig själv när hennes eget agerande kommer till omröstning, är rent skrämmande. Efter ett drygt decennium av medlemskap valde jag självklart att kliva av. Ett sådant gäng med sådana rutiner vill jag inte tillhöra. Man behöver f.ö. inte tillhöra något jägarförbund för att jaga. Andra tidningar har också ansvarsförsäkringar och det är ändå alltid hemförsäkringen som gäller i första hand. Vill man läsa reklam av jaktprodukter finns många andra tidningar att välja.

Varg med viktiga gener, har ni läst det någon gång?

Junselevargen anses ha viktiga gener. Jag har som bekant analyserat vår rovdjursforskare Olof Libergs bevis för detta  med en uppföljning 8 mån senare här.
Det enda ”viktiga” med denna tiks gener är att de är annorlunda än vår skandinaviska vargstams gener, inget annat. Denna tik invandrade 2010 från Finland, påstås det. Vi  hade också 2 invandrare 2008 som också anses ha viktiga gener, av samma skäl som för ovanstående kan tänkas. I den Norska DNA undersökningen som jag skrivet om i tidigare länkar sägs ju de Skandinaviska vargarna inte ha kommit ifrån Finland eller Ryssland. När de gäller de 2 invandrarna 2008 gäller att båda gjorde förflyttningar genom matbordet Norrland med sina renar och älgar på över 50 mil, innan de återfanns längre söderut. Är det trovärdigt att det gick till så? Är det trovärdigt att en vargtik återfanns i nordöstra Finland efter att, som det påstås vandrat 100 mil fågelvägen ifrån södra Norge? Ska vi tro på detta? (Möjligen om det handlat om en återvandring efter en tidigare flytt). Nej säger jag efter att ha läst en finskrysk DNA undersökning av vargarna i Finland, ryska Karelien samt vargar öster om Vita havet och sjöarna Ladoga och Onega m.fl. (se på kartan).

Det vi ännu inte fått veta.

Denna undersökning påstår nämligen, genom att referera till 2 olika forskare att den genomsnittliga förflyttningen av utvandrade vargar (från sina föräldrar) i Finland är mindre än 10 mil.

Men det riktigt intressanta är att om vi i Sverige och Norge, tror att de vargar som kommer in ifrån Finland är friska viktiga vargar är vi grundlurade. Denna undersökning påstår nämligen att de kan skilja på Karelska (Vstra Ryssland ifrån norska gränsen ner till Finska viken) vargar, Vargar öster om Vita havet samt finska vargar. De är tre olika populationer med ytterst lite utbyte med varandra. Alla 3 varianterna är också inavlade, lägst så i populationen längst österut. Vargarna i nordvästra Ryssland sägs ha den högsta uppmätta graden av inavel som konstaterats, med undantag av de Italienska och Spanska vargarna, enligt samma undersökning. Dessutom säger denna rätt omfattande studie att såväl de finska som de ryska vargarna i Karelen behöver öka i antal och få genetiskt tillskott för att överleva på sikt. Då bör här noteras att läget var betydligt bättre när denna undersökning gjordes än idag med betydligt färre vargar i dessa 2 populationer. Här försöker svenska myndigheter blåsa oss rejält när de påstår att invandrarna har viktiga gener om de kommer in ifrån Finland, när dessa har samma skräpstatus som våra egna, låt vara av aningen annat slag. Läs själva.
Ska vi tro på våra myndigheter att inaveln är ett hot, när de undanhåller dessa fakta, vargstammen växer så det knakar och inga defekter syns, läs mer här.  Är det överhuvud taget realistiskt att öka antalet vargar mot bakgrund av de negativa konsekvenserna och samhällskostnaden?

Att vara oense med kyrkan.

Troende ja, det är samtliga i vår politikerkår. De tror på snacket om människans påverkan, de tror att vi kan påverka temperaturen på jorden, de tror på andra. Själva vet de inget, hur ska de kunna göra det? Hur? Nej, de tror, och förmedlar det vidare så journalister tror och skriver om det. Sedan tror ett helt folk, en hel värld, att si eller så är det. Argumentet att 90-95% av klimatforskarna anser, handlar om samma sak.

Är du också less på tvången i politiken med vindkraft som granne och olika oförsvarliga tvingande energiskatter och certifikat, ska du söka dig till det organiserade motståndet i Föreningen Svenskt Landskapsskydd, FSL. Här finns fakta att hämta och en förening att stödja. 

Att vara skeptisk är det rätta förhållningssättet och apropå tro vill jag nämna Copernicus och Galileo Galilei. De båda jobbade i olika tidsåldrar men hade ännu sämre odds. De hade i princip hela världen emot sig, fick kyrkan (idag ekosofi-religionen) emot sig, men fick slutligen rätt. Galileo Galilei gav 1632 ut sina rön om att jorden cirkulerar runt solen och det var tvärs emot kyrkans uppfattning som sade att allt cikulerade runt jorden. Efter dom 1633 blev satt i husarrest resten av sitt liv för detta men kan sägas ha haft tur som fick behålla livet. Först år 2000 (efter 367 år) upphävde katolska kyrkan domen mot Gallileo Galilei.

I Sverige idag är det många som sökt efter något att tro på, efter det att de allra flesta övergivit tron på Kristendomen. Nu har människor blivit ekosofer, de tror på en grön omställning, biologisk mångfald och rovdjur, rovdjursreligionen. Och likt forna tider bryter man inte ostraffat mot den åsikten, att rovdjuren är viktiga i vårt samhälle. Att det försämrar våra möjligheter till skapandet av mervärden och gör det svårare i den globala konkurrensens tidevarv tas det ingen hänsyn till. Denna tro finns bland våra ministrar och deras tjänstemän och hur är det med högsta hönset själv, Fredrik Reinfeldt? Visst tror även han på den gröna omställningen och rovdjuren som vår tids frälsare?

Åter till rubriken.

Här handlar det om en avskyvärd företeelse i vårt moderna upplysta samhälle, propaganda. Ordet förknippas av många till Hitlertyskland där just Hitler vann ett demokratiskt val med påståenden om att ett visst folk var de onda på jorden och att det germanska tyska folket, den ariska rasen, var det eftersträvansvärda.

Vi har vår egen rovdjurspropaganda att skämmas för. Där utmålas människan som den onde och djuren, särskilt skadedjuret vargen, som den gode (att hylla, gynna och tillbedja). Det galna, elaka och inhumana i propagandan är att de som verkligen vet, och inte bara tror, dvs. de med kunskaper och egna erfarenheter (boende på landet, djuruppfödare, jägare och samer) är de som pekas ut som onda. Vi kan ana att det beror på att de är de enda som i sak kan kritisera rovdjursförvaltningens falska påståenden. Berörda av varg kan inte se något positivt med vargen. Tvärtom, de vittnar om: Merarbete, förloradede djur, ökade kostnader och förstörd livsglädje, m.a.o. död, misär och elände.   Ingen är mer ansvarig för att denna styggelse får fortgå än vår statsminister. Om vi drar en konsekvens av propagandan blir den som följer. Vägglössen är de goda och moderater de onda.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Har rovdjursforskningen rent mjöl i påsen?

Det kan vi fråga oss efter alla dessa undermåliga beräkningar, överkörningar av berördas problem och luddigt beskrivna mål. Här finns ett aktuellt exempel. 

Skandinavisk rovdjursforskning är skapad i avsikt att ge legitimitet åt en idé som skapades för 40 år sedan.  Men vad har de åstadkommit annat än vargpinglor, hockeytutor, verkningslösa skyddsvästar, död och pina för folk och fä och enorma kostnader – miljardbelopp – för stat och enskilda? Rakt ingenting vill jag påstå, 0 av värde. De fortsätter i samma stil med att mässa för okunniga när de tillämpar Kaffekoppsmetoden genom att presentera vinklade budskap som nu senast i Blekinge (läs första länkhänvisningen). De agerar själva nyttiga idioter för en befängd idé som grundlades för snart ett halvt sekel sedan.

Men rovdjursforskningen låter sig inte begränsas med det, man är mer förslagen än så.

Något än värre.

När vi ändå är inne på Olof Liberg kan jag inte släppa hans bevis på att gulingen i Junsele är äkta varg. Här vill jag sticka in med ett glädjande exempel på en tidning som tagit sitt journalistiska kall på allvar och skildrat denna händelse med ett flertal artiklar som kan studeras via länkar närmast till höger. Här är en av artiklarna. Den minnesgode kanske kommer ihåg min granskning av Libergs bevis i mars 2012.  Den artikeln avslutades i hovsam ton med en liten förhoppning om att Olof Liberg skulle komma med förklaringar till sin PowerPoint presentation. Där fick jag fel trots 8 månaders väntan och många länkningar till just detta inlägg. Ingen har sagt att min analys är felaktig. Då hör det till saken att original-mailet där detta dokument bifogades, samtidigt skickades till många i rovdjursförvaltningens topp. Där återfinns:

Toppen av Skandinaviens vargforskare inklusive beslutsfattare på Naturvårdsverket.

Petter Wabakken Professor vid Hedmarks Universitet, rovdjursinriktning
Helene Lindahl Vik NVV
Ruona Burman NVV
Per Ahlqvist SLU
Åke Aronsson SLU
Jens Karlsson SLU
Håkan Sand SLU
Mikael Åkesson SLU
Inga Ängesteg SLU

Inga av dessa har heller haft något att anmärka på vare sig Libergs bevis eller min analys av densamma. Och jag är övertygad om att de samtliga har läst den.  Nu har naturligtvis ingen av ovanstående någon skyldighet eller något ansvar att granska det jag skriver på egen blogg. Men vår miljöminister har uttalat att etableringen av rovdjuren i Sverige ska ske i samförstånd med lokalbefolkningen och svenska folket ska lära sig acceptera och samexistera med varg. Då kan man tycka att det borde ligga i rovdjursförvaltningens intresse att tillrättalägga felaktigheter som förekommer i rovdjursdebatten, särskilt om det formuleras och läggs ut på privata bloggar som fakta, för just svenskarna. Om jag nu spridit ett falskt budskap borde jag alltså ha blivit upplyst om det vid det här laget, men icke. Miljöministras råd och direktiv kanske inte tas så allvarligt. Men hur tänker de då? Ja inte vet jag hur andra tänker, det vore fantastiskt att påstå, men jag tror att de försöker tiga ihjäl missen som presenterats av Liberg och att de håller samman och hoppas att det faller i glömska.. Jag är lika övertygad om att även professor emeritus Dag Lindgren, med inriktning på genetik, som koncentrerat sig på vargfrågan efter sin pensionering också läst min analys. Inte heller han har förkastat den.

Vad handlar det om då?

När det finns oklarheter i diagrammen, så handlar det här om något betydligt allvarligare. Det är definitivt ett hafsverks, ett fuskverk och jag tror detta platsar som ett exempel på forskarfusk. Libergs bevis platsar inte som vetenskap när diagrammet kan visa vad som helst. Det är inte seriös vetenskap.

Sverige idag.

När akademiska poäng hos anhängare av rovdjursreligionen bildar kotterier och får makt blir den lilla människan tillintetgjord och överkörd. Humanism och empati blir oviktigt, målet hägrar. Det är inte förbjudet att ljuga och etik och moral är inget det frågas efter vid anställningsintervjuer till sådana sällskap. Men då går det åt pipan också, som svensk rovdjurspolitik är ett strålande exempel på.

Alliansregeringens politik.

Det ska satsas på skolan, på särskilt begåvade elever mot målet att tillhöra eliten i världen inom vetenskap och forskning. Då känns det minst sagt surt att leva i samma land som samtidigt tolererar något som kan vara forskarfusk.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , ,

Vargforskare ångrar sig och hoppar av.

En av våra vargforskare meddelade igår att han sagt upp sig och lämnat arbetet med omedelbar verkan.

Vid ett tidsbestämt möte ställes jag frågan varför, varför?

-Jag orkar inte längre, säger han.
-Vi har verkligen varit framgångsrika, säger han och fortsätter, vi har från ingenting nu hundratals vargar i många län söder om renbeteslandet som fungerar som det var tänkt. De lever som sina vilda släktingar i Ryssland och Amerika. De klarar sig på egen hand och allt som planerades från början är nu i princip genomfört. Vi behöver egentligen inte göra något mer, tillväxten hos stammen kommer att fylla landet tills någon form av balans med älg inträffar.

Ja men att vara framgångsrik är väl positivt?

-Jo, men, vad som gör mig illa till mods är kritik som vi fått slåss emot hela tiden. Som du känner till så anklagas vi för än det ena än det andra. Och du skulle bara veta hur psalmerna gått med hur vi ska hantera ifrågasättandet. Vi har lyckats si sådär tycker jag men jag har faktiskt kommit till insikt att denna idé att sprida vargen faktiskt är fel. Jag, och mina kollegor, har mött så många förtvivlade fårägare så jag har inte ork kvar att försvara vargen. Från början trodde även jag på denna idé, men orkar jag inte ljuga längre. Det går helt enkelt inte, jag är ju för tusan människa själv och mina föräldrar hade hund. Så djurvän har jag varit hela livet. I naturen med varg går dock ingen säker, de allra flesta djuren förlorar på dess närvaro, det är inget snack om saken. Jag tycker inte det är positivt, att ta vargens parti har gjort mer och mer ont.

-En annan sak som rör mig djupt idag är dessa unga, nya, fräscha, ambitiösa och väluppfostrade studenter som kommer till Grimsö för att jobba under oss. De visar en respekt som smärtar. Ges de tillfälle hörs det lång väg hur de beundrar rovdjuren och vill verka i dess tjänst. Jag förstår av deras ålder att döma att åsikterna har de fått redan på dagis. Vår skickligt formulerade rovdjurspropaganda har de anammat med hull och hår, den har verkligen varit effektiv. Tänk dig själv, nu när jag efter lång tid kommit till insikten att vi gör fel, möts jag av unga som ska fortsätta i samma spår men jag är förhindrad att berätta sanningen. För vi är ju av samma andas barn vi som arbetat med detta Projekt Varg. Olämpliga, ifrågasättande kritiker har aldrig fått en chans. Som du känner till är samtliga rovdjurshandläggare på våra Länsstyrelser också fostrade i samma skola, annars har det aldrig gått.

Den forne vargforskaren ser moloken och ledsen ut men fortsätter.

-Jag har själv försökt vara självkritisk och vad fann jag? Det flesta rapporter vi producerat är inte vatten värt. Vi har inte gjort några nya upptäckter om arten Canis Lupus Lupus, men du ska veta att vi försökt. Ambitionen har dock alltid varit seriös men resultatet är riktigt skrämmande svagt och platsar egentligen inte som vetenskap.

-Vi har också naturligtvis försökt mildra och förhindra negativa effekter som när varg river tamboskap och hundar. Vi har också försökt hjälpa oroliga småbarnsföräldrar, men en titt i backspegeln gör mig inte glad, snarare förtvivlad. Pinglor och hockeytutor, som vi rekommenderat är ju inte bara verkningslösa utan också framstår de därför idag som rena skämtet. Jag har förstått det nu och ångar mig djupt. Fy så naiv och dum jag varit.

Hur är det med genetiken, hybrider och dvärgbandmask då, frågar jag.

-Nej du, nu får det räcka, jag orkar inte berätta mer. Det du nämner gör det ännu svårare.

Men vad sade din chef och dina kollegor då?

-Jo det ska jag berätta. Så här kan du väl inte göra, fick jag höra. Du försvårar för oss övriga det borde du förstå och jag hoppas verkligen du inte förmedlar något till media, sade min chef och fortsatte. Kan du inte tänka dig att ompröva detta, vi kan ju hitta en annan syssla för dig, och vad är egentligen orsaken?
-Jag har verkligen tänkt mig för ska du veta, orsaken. På den andra frågan har jag insett att jag är människa och ska jag arbeta i offentlig förvaltning vill jag arbeta för människor, inte emot dem. Ni får reda upp denna skit själva, jag orkar inte mer sa jag, avslutar han och därmed är denna biktning slut.

Det fantastiska.

Visst är det fantastiskt, att läsa om att samvetet inte är utrotat. Det är verkligen något att bevara och vara rädd om i denna värld av fega politiker och empatibefriade ansvarslösa lögnare. Nu vet jag inte om samvetet räknas till den biologiska mångfalden, men skyddsvärt borde det vara. Som förste någonsin sätter jag den högst upp på rödlistan.

Som ni nu anar finns det ingen sanning alls bakom denna intervju och biktning, allt är ett fantasifoster att endast drömma om.

HareBra alla.

Taggad , , , , , , , , , , , , , ,