Rädda livet på landet.

Inte för att jag längre har något till övers för Naturskyddsföreningens lednings kompetenser och agerande, men läs nedan deras tidigare  målsättning. Med lite kunskap i ämnet vet vi att Mikael Karlssons dyrkande av de stora rovdjuren går på tvärs med dokementet, och den genomsnittslige naturskyddsmedlemmens åsikter, åtminstone de som bor i vargland. Mikael karlsson har förstört naturskyddsföreningen anseende med sin dombastiska kärlek till ett uppenbart mänskligt hot. Han agerar som en dödgrävare för livet på landet.

rädda livet på landet-aff-hl

Rädda livet på landet!
Kampanjmaterial för Naturskyddsföreningen. Ett led i
Naturskyddsföreningens arbete för att förändra EU:s
jordbrukspolitik. Krångliga sammanhang omvandlade
till begripliga budskap, riktade till en miljöintresserad
allmänhet. Idé, text och layout. Resulterade i en hand-
ledning för föreningens lokala kretsar, korsord, vepor,
och fjärilsvykort/folder.
Svensk låglandsboskap
Landet har drabbats av ko-koncentration. Mjölkkorna
minskar kraftigt i delar av Sverige men ökar i
andra. När korna fanns överallt höll de landskapet
öppet och landsbygden var mer levande.
Åkerranunkel
Smörblomma som tidigare följde med utsädet. Nu är
fröna bortgallrade maskinellt och de blommor som fi nns
kvar på åkern slås ut av kemiska bekämpningsmedel.
Klöverhumla
Suktar efter blommornas nektar men de blommande
ogräsen på åkern dödas av kemiska bekämpningsmedel.
Den har redan stuckit från södra Sverige.
Blåkråka
Har redan försvunnit från Sverige. Det fi nns inte längre
tillräckligt med gräshoppor och dyngbaggar i hagarna
för att den ska trivas.
Mustaschfl addermus
Lider av brist på mat och bostad eftersom insekter
och gamla ihåliga träd blivit färre. Jagar inte gärna
över dagens vidsträckta fält utan skyddande träd.
Brunkulla
Starkt hotad orkidé som bara fi nns kvar i Jämtland.
Saknar ängar och hagar att växa i.
Svartfl äckig blåvinge
Fjärilslarverna behöver myror för att överleva. När
betesmarkerna växer igen försvinner myrorna och
med dem denna sällsynta blåvinge.
Bonde
För en tynande tillvaro med dålig lön för ett ensamt
och tungt jobb utan semester. Häckar numera hellre
i tätorten.
Sånglärka
Minskar kraftigt i hela landet. Lägger sina ägg ute på åkrar men blir numera störd av jordbruksmaskiner så
ofta att många häckningar misslyckas.
Fältgentiana
Minskar snabbt. Trängs bort av hundkex och nässlor
om inte markerna hålls öppna av betande mular.
Sandödla
Vill ha både sol och sand. Flyttar när
öppna hagar och ängar växer igen.
Scharlakansvaxskivling
Poppar inte längre upp som svampar ur jorden.
Vantrivs när betesmarkerna växer igen.
Gullvivefjäril
Finns bara kvar i ett fåtal trakter. Fjärilslarverna
vill ha sol och gullvivor. Gullvivorna försvinner när
betesmarkerna växer igen och då försvinner också
gullvivefjärilarna.
Trumgräshoppa
Behöver en solig och torr grässluttning i hagen för att
överleva. Är snart ett minne blott på grund av
igenväxning.
Månhornsbagge
En dyngbagge som hotas av brist på komockor. Att de
mockor som fi nns, ofta innehåller avmaskningsmedel
gör inte saken bättre.
Bondens landskap vimlar av liv. Här lever hälften av alla svenska däggdjur och
insekter och en fjärdedel av alla fåglar. Men deras hem är hotat. Det öppna
landskapet med ängar, hagar och åkrar håller på att gå förlorat.
Dina val påverkar livet på landet. Köp svenskt, helst ekologiskt, och välj kött från
betande djur som lamm och nöt. Och bli medlem i Svenska Naturskyddsföreningen.
Vi arbetar för ett lönsamt lantbruk där människor, djur och växter kan trivas.
Tofsvipa
En vanlig fågel som blir allt mer ovanlig. Gillar mask
men maskarna ogillar att åkrarna dikas ur och blir
torrare. Och ingen mask – ingen tofsvipa.
SNF Rikskansli 2005, varunummer 6022
Illustrationer: Lennart Molin
Rädda livet på landet!
Fakta och bakgrund

Det svenska odlingslandskapet består av den odlade åkern, de betade hagarna och de slåttrade ängarna samt gärdesgårdar, dikesrenar, åkerholmar, solitära lövträd, alléer, fornlämningar, hölador, gårdsmiljöer mm. Odlingslandskapet har alltså rika natur- och kulturvärden men är också bärare av vår historia, en källa till rekreation och en förutsättning för turism.
När djuren betar ute, går de antingen på åkern, där man har odlat gräs och klöver, eller på sk naturbetesmarker. En naturbetesmark utmärks av att den inte plöjs, gödslas eller besprutas med kemiska bekämpningsmedel och är vad man vanligen menar när man pratar om betesmarker eller hagar.
En äng sköts genom att den slås varje år på högsommaren och därefter ska markerna helst betas. Slåttern gör att många arter kan samsas på liten yta. Ängen har inte gödslats, kalkats, dränerats, såtts in med vallväxter eller röjts på sten. Under åren har ängarna successivt odlats upp eller övergått till betesmarker och idag finns bara rester kvar i odlingslandskapet. Vid 1900-talets början fanns troligen ungefär en miljon ha ängar. Idag har vi en spillra på 6000 ha som finns kvar tack vare intresse och engagemang från lantbrukare och föreningar.
Växter och djur på landet
Sveriges odlingslandskap, som utgör endast åtta procent av landets yta, har vår rikaste biologiska mångfald. Här trivs nära hälften av vårt lands alla växter och däggdjur samt alla kräl- och groddjur. En fjärdedel av de fåglar som häckar i Sverige har sina bon och föder upp sina ungar i det av bonden präglade landskapet. Ett exempel är sånglärkan som är beroende av stora öppna åkrar där den bygger sitt bo och söker efter föda.
Insekter är i särklass vår största djurgruppoch av de omkring 25 000 arter som finns i Sverige har nära hälften sin hemvist i odlingslandskapet. Dessutom är många moss-, lav- och svamparter knutna till miljöer i detta varierade landskap.
I marken finns också en stor mängd bakterier, svampar, encelliga djur och daggmaskar och allehanda insekter. På ett hektar gräsmark i Uppland fanns knappt 23 ton markdjur och markorganismer av olika slag.
Ängarna tillhör de mest artrika marker Sverige har. Slåttern gör att många arter samsas på liten yta eftersom ingen art kan konkurrerar ut de andra. En kvadratmeter ängsmark kan rymma upp till 50 olika växter.
Naturbetesmarken är efter ängen odlingslandskapets artrikaste och arttätaste biotop. I naturbetesmarken kan man hitta 20-30 arter av blommor och gräs per kvadratmeter. Betet hindrar att en växtart kan ta överhanden.Den rika floran lockar till sig många insekter och fåglar. I betesmarken finns också många dynglevande skalbaggar och flugor.
I bondens landskap
Hur mår mångfalden?
Mångfalden i odlingslandskapet är hotad. Artdatabanken sammanställer regelbundet en beskrivning över hur Sveriges arter mår, en s k rödlista. Enligt den senaste rödlistan har tillståndet blivit något sämre i odlingslandskapet. Fjärilar och vilda bin har drabbats av bristen på blommande ängar.
Nära hälften av Sveriges rödlistade arter är knutna till odlingslandskapet. En tredjedel av alla rödlistade fågelarter häckar eller nyttjar någon av odlingslandskapets många miljöer. Många däggdjur, särskilt fladdermöss, lever i det av bonden präglade landskapet.. Dessutom hör en stor del av de rödlistade lavarna, stora svamparna och mossorna hemma i det brukade landskapet. Hela 126 arter i odlingslandskapet betraktas idag som försvunna från Sverige!
Att skydda minsta skalbagge och varje oansenligt gräs kan verka onödigt för vissa människor. Men finns flera skäl till att bevara mångfalden.
Mångfalden är vår livförsäkring. Många arter används av oss människor för att ge oss föda, mediciner, industriråvaror osv. Vi har en direkt ekonomisk nytta av arterna. En annan nytta är den s k indirekt ekonomiska nyttan. Arterna gör att ekosystemen fungerar. De producerar den luft vi behöver, renar vattnet, bryter ner döda växter och djur, osv. sk ekosystemtjänster. En rik biologisk mångfald är en förutsättning för att ekosystemen skall fungera. Naturen blir helt enkelt tåligare, något som gynnar oss människor som ju lever av de tjänster och produkter som naturen ger.
Ytterligare skäl är etiska och estetiska. Alla arter har rätt att finnas till. Vi har inte heller rätt att ta ifrån kommande generationer människor de många arter som kan vara till nytta och nöje i framtiden. Estetiska skäl gäller att de flesta vill njuta av vackra djur och växter och vara ute i ett varierat landskap för rekreation och friluftsliv.
Hellre mångfald
än enfald
Det bofasta åkerbruket kom till när vädret blev kallare under järnåldern (ca 500 f Kr). Djuren stallades in under vintern och deras gödsel spreds på åkrarna. För att få vinterfoder till djuren infördes ängsbruket och hamlingen, det vill säga lövtäkten.
Vid vikingatidens början (800-talet) föddes det svenska bysamhället där varje familj hade sin del av de inhägnade inägorna, av vilka åkrarana var en del. Foder till djuren hämtades från ängarna som ofta låg på marker längre ifrån byn. Eftersom man inte tillförde någon näring till ängs- och betesmarkerna utarmades de successivt. Detta, tillsammans med skördeteknikerna och betet, ledde så småningom till att allt fler växter och djur hittade sina livsmiljöer i ängarna och betsmarkerna.
Först i slutet av 1700-talet fick helt nya produktionssätt genomslag och de hade stor inverkan på landskapet. Man började odla upp många slåtterängar och dika ut fuktig mark och sjöar, för att få mer åkermark att kunna föda en växande befolkning med. Vallodlingen blev vanlig och ersatte många slåtterängar.
Efter andra världskriget skedde nästa stora förändring. Jordbruket började mekaniseras och bli mer storskaligt. Handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel började dessutom användas i stor skala. Detta har stor inverkan på den biologisk mångfalden.
Stort och effektivt
Den förändring som jordbruket har genomgått under de senaste femtio åren är mycket snabb och kraftig. Särskilt under 1960- och 70-talen genomgick jordbruket en strukturrationalisering, som på många sätt fortsätter än idag.
Jordbruket styrdes mot att producera allt mer på samma yta och få djuren att ge högre avkastning. Gårdarna blev allt större och mer specialiserade. Åkrarna blev större och gjordes mer lättillgängliga. Öppna diken lades igen. Åkerholmar, gärdesgårdar och andra landskapselement röjdes bort. Skog planterades på åkrarna. Dåvarande politik både tillät och uppmuntrade detta.
Företagen uppmanades också att inrikta sig på antingen växtodling eller djurhållning. Konstgödsel var relativt billigt och gården behövde inte lägre ha djur för att förse åkrarna med näring. Vissa delar av Sverige började producera foder till djur i andra regioner, som i sin tur fick problem med för höga djurkoncentrationer. Gårdarna har inte längre tillräckligt med areal för att sprida stallgödseln och riskerna för läckage av växtnäring till omgivande vatten ökar, vilket bidrar till övergödning av haven.
Konstgödningen möjliggör också ensidig växtodling, främst spannmålsodling. Detta ökar problemen med växtsjukdomar, t ex svampangrepp, ogräs och insektsskador. För att få bukt med detta ökar användningen av kemiska bekämpningsmedel. Att spruta och gödsla hårt för att få höga skördar har ansetts vara det moderna och rätta under denna tid, både i Sverige och i övriga Europa. Först nu på senare tid har dett a börjat ifrågasättas
Resultatet blev färre växter och djur i odlingslandskapet, ett mindre varierat landskap, igenväxning av åker och betesmarker i många skogs- och mellanbygder, rester av bekämpningsmedel i miljön och maten, föroreningar i marken och vattnen, färre lantraser av våra husdjur och allt färre jordbruksföretag.
Jordbrukets historia
Levande lantbruk
ska löna sig
Utan ett levande jordbruk med betande djur och aktiva bönder är det svårt att gynna odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Detta förutsätter i sin tur ett lönsamt jordbruk. Om inte bonden kan ta ut tillräcklig lön får vi inte några levande lantbruk i Sverige. Flera studier visar att kostnaden för produktionen fortsätter att öka medan ersättningen till bonden för det han/hon levererar fortsätter att sjunka. Gapet har vidgats mer i Sverige än i andra europeiska länder.
Sverige producerar allt mindre nötkött, griskött och ägg, medan produktionen av fågelkött ökar. Mängden mjölk är ungefär samma men produceras av färre kor. Lönsamheten i olika produktionsgrenar varierar kraftigt. Importen av kött har ökat och det drabbar många företag som håller djur. Växtodling har lönat sig bättre men den trenden ser ut att vända, beroende på världsmarknadspriset.
Den enskilde företagaren påverkas av efterfrågan, kostnader för arbetskraft, tillgång till kompetent personal, markpriser, gårdspriser och kreditmöjligheter.
Ond cirkel
Jordbruket är beroende av att det finns en svensk livsmedelsindustri som köper deras råvaror. Vartefter kvaliteten på importerade råvaror blir bättre och priserna är lägre än de svenska kommer allt fler livsmedelsindustrier att mer och mer börja köpa de importerade råvarorna.
Försämringar på marknaden, och därmed mindre råvaruleveranser från jordbruket leder till minskad beläggning och pressad ekonomi inom förädlingsindustrin.
Det framtvingar strukturrationaliseringar och nedläggningar, vilket i sin tur medför försämrade avsättningsmöjligheter och längre transporter för jordbruksnäringen. Det blir alltså svårare att ha ett levande lantbruk med betande djur, varierade växtföljder och människor som kan vårda landskapet.
Färre bönder
Få unga människor vill bli lantbrukare idag. I många europeiska länder är de flesta jordbrukare över 55 år. Nyrekryteringen är svag och försvåras givetvis av den dåliga lönsamheten. Men det är inte enbart lönsamheten som avgör ungdomars intresse för lantbruksyrket. Många tvekar inför att vara bundna av djur och årstider, att inte ha vanliga arbetstider och att i så hög grad arbeta ensamma. Arbetet är dessutom ofta tungt och bedrivs många gånger i omoderna lokaler.
En annan aspekt på jordbrukets möjligheter att överleva och utvecklas är den enskilde lantbrukarens förmåga att gå in i nya roller. Sedan lång tid har jordbrukaren uppfattats som främst en råvaruproducent. En lantbrukares framgång har inte sällan mätts i antal ton skördat vete eller kilo mjölk per ko och år. Idag börjar istället frågor som resurshushållning, långsiktighet, naturvårdstjänster o dyl vinna mark. I grund och botten handlar det om en ny företagaridentitet. Att producera landskap, vissa arter, upplevelser eller liknande måste ses som en produkt som man kan få betalt för. I dagsläget finns inte en fungerande marknad för denna typ av tjänster. Statens inblandning behövs troligen under överskådlig framtid och betalning måste utgå i form av ersättning för kollektiva nyttigheter.
Politik påverkar
Politiken spelar en stor roll för de stora förändringarna i jordbruket, även om teknikutvecklingen och rationaliseringen i samhället, andra politikområden och handelns utveckling naturligtvis också påverkar.
Under efterkrigstiden utmärktes den svenska jordbrukspolitiken av höga tullar mot omvärlden och fasta priser för lantbruket, vilka avgjordes genom årliga förhandlingar mellan lantbruket och regeringen. Detta förändrades i ett slag genom 1990 års politiska beslut som innebar en avreglering av jordbruket. Svenskt jordbruk skulle utsättas för konkurrens och spela på världsmarknadens villkor. Men i praktiken genomfördes inte beslutet fullt ut eftersom Sverige ansökte om medlemskap i Europeiska Unionen, som har en mycket reglerad jordbrukspolitik.
Föråldrad EU-politik
EU:s jordbrukspolitik har genom åren utsatts för omfattande kritik, såväl vad det gäller effekter på miljön som för utvecklingen av u-landsjordbruket. Från början (1957) var jordbrukspolitiken inriktad på att öka produktiviteten, ge lantbruket skälig inkomst och trygga livsmedelsförsörjningen. Detta var på många sätt en begriplig politik för ett Europa som var sönderslaget av andra världskriget. Politiken har dock inte hängt med i förändringarna i omvärlden och en radikal omställning genomfördes först 2005.
EU:s nya jordbruksreform
Tidigare har lantbrukarna fått EU-bidrag baserat på hur stora arealer de brukat och på vilka djur eller grödor de producerat. Tanken med den nya reformen (halvtidsreformen, Mid Term Review, MTR) är att jordbruket ska kunna producera det konsumenterna efterfrågar. Därför är det nya stödet inte längre kopplat till vad man odlar, om det tex är spannmål eller raps, eller om man har kor eller grisar. Genom frikopplingen ska jordbruket kunna anpassa sig till marknadens villkor. Stödet som nu utgår från EU är i stället grundat på hur mycket mark gårdarna brukat tidigare.Det enda som krävs är att marken fortfarande är i drift eller är möjlig att sättas i drift igen.
Dessutom används ca 15 % av EU:s samlade jordbrukspolitiska medel, till det s k miljö- och landsbygdsprogrammet. Bonden kan få ersättning för att t ex beta hagar, slå ängar, odla ekologiskt och vårda gärdesgårdar och gamla trän.
Stjälp eller hjälp
Det måste vara möjligt för jordbruket att både producera bra livsmedel och bevara och utveckla biologisk mångfald och ett varierat landskap. Frågan är om halvtidsreformen ökar möjligheterna för detta eller ej. Det beror helt på efterfrågan. Om marknaden fortsätter att fokusera på lågpris istället för kvalitet lär reformen snarare stjälpa än hjälpa odlingslandskapets hotade arter.
Hoppet står då till miljö- och landsbygdsprogrammet. Men om jakten på lågpris fortsätter kommer denna lilla del av politiken troligen inte förmå att väga upp de negativa effekterna.
För att återskapa goda livsmiljöer för många arter måste jordbruket förändras. Växtföljderna måste bli mer varierade. Spannmålsodlingen måste blandas upp med vallodling, betor, oljeväxter och andra grödor. Diken, åkerholmar, gärdesgårdar och annat måste återskapas och vårdas. Användningen av kemiska bekämpningsmedel måste minska så att fler ogräs och insekter överlever och fåglarna får mer mat. Brukningsmetoderna måste anpassas så att t ex sånglärkan kan häcka i lugn och ro. Fler betande djur behövs ute i hagarna. Ängarna måste slås.
Vad kan vi göra för att gynna odlingslandskapet? Det finns inte en åtgärd som löser problemet utan förändringar krävs på en rad områden.
Jordbrukspolitiken måste inriktas på att ersätta lantbruket för de miljö-, djuromsorgs och kvalitetsfördelar det producerar. Ett steg på vägen är att öka omfattningen EU:s miljö- och landsbygdsprogram på bekostnad av de frikopplade stöden.
Ökad ekologisk produktion är ytterligare ett steg. Ekologisk produktion gynnar biologisk mångfald, särskilt den som hör hemma på åkern. Kemiska bekämpningsmedel är inte tillåtna i ekologisk produktion så det finns mer ogräs och fler insekter för fåglar att äta. Ekologisk produktion ger också ett mer varierat landskap eftersom växtföljderna är bättre och man har både växtodling och djur på samma gård. Djur måste också vara ute och beta.
Livsmedelsindustrin och handeln måste dra sitt strå till stacken för att uppfylla miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” och köpa svenska råvaror med kvalitetsförtecken. Enskilda handlare måste kunna saluföra närodlade produkter.
Vi konsumenter kan trycka på livsmedelsindustrin och handeln genom att
– köpa svenska kvalitetsprodukter, helst ekologiska
– köpa kött från svenska betande djur (lamm och nöt) istället för kyckling och gris
– kräva att få veta hur och var maten är producerad
Man kan också göra en aktiv insats för odlingslandskapet genom att
– slå en äng
– hyra ett betesdjur;
– starta en betesförening i bygden där du bor;
– bli medlem i SNF, som jobbar för att förändra jordbrukspolitiken i Sverige och EU och för att konsumenten ska kunna välja kvalitetsvaror i butiken.
Rädda livet på landet!
Referenser
Faktaserie om biologisk mångfald hos Jordbruksverket
http://www.sjv.se/blanketterochtrycksaker.4.7502f61001ea08a0c7fff104687.html?category=BIOMANG#BMW%20Catalog%20menu
Miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap”, Naturvårdsverket
http://miljomal.nu/om_miljomalen/miljomalen/mal13.php
Kolla Faktamaterialet till kampanjen för källa till antal BM i landskapet
”Jordbruk – på rätt väg?”, Rapport, SNF 2000;
”Bygg ett rikare jordbruk”; SNF 2004
http://www.snf.se/verksamhet/jordbruk/bygg-lantbruk-intro.htm
”Jordbrukspolitik och internationell solidaritet;
– förslag till slutsatser av trialogen mellan LRF, Svenska kyrkan och SNF” PM, 2005-08-29
”Merkostnader och mervärden i svenskt jordbruk”, Jordbruksverket,
rapport 2005:3
”Ekonomisk kalkyl för jordbrukssektorn 1992 – 2003”, Jordbruksverket, 2004, Jo 45 SM 0402
http://www.sjv.se/download/SJV/%c4mnesomr%e5den/Statistik%2C+fakta/Jordbrukets+ekonomi/JO45/JO45SM0402 JO45SM0402_ikortadrag.htm.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: