Vargpolitik utan vetenskapligt stöd var ordet.

Här har vi en genetiker med intresse av vargpolitiken. Och vad läser vi där?

I korta drag följande:

De som styr frågan på Naturvårdsverket har på eget bevåg, bortom EU:s Art- och Habitatdirektiv, stiftat egna regler. De hänvisar till EU krav men formulerar egna krav som är annorlunda. EU-direktiven skriver om livskraftiga stammar med tillräcklig chans för överlevnad på 100 års sikt men NVV:s tjänstemän formulerar sig om långsiktigt uthålliga och livskraftiga stammar. De ser ut som tjänstemännen på myndigheten tagit det som sitt ansvar att garantera vargens överlevnad på vår jord. Det är att gå långt bortom vad EU-direktiven förpliktar oss till. Att flera andra länder inom EU fått sina uppgifter om livskraftiga stammar om 100, 150 eller 200 individer godkända av EU nämner inte NVV över huvud tagit.

Naturvårdsverkets egna förslag.

De anser att vi bör ha 450, kanske 800 eller flera tusen som i praktiken kan betyda 10- 20 000 individer enligt forskarsvar från Stockholms Universitet. I Riksdagsbeslutet från år 2000/2001 nämns siffran 5000 vargar som det lägsta långsiktigt hållbara antalet.

Den sanna eller falskt hopkokade påstådda inaveln.

När det är uppenbart att det är lättare att åtgärda inavel i en liten stam strävar NVV i motsatt riktning, stammen ska växa utan att formulera maxnivåer. Det försvårar målsättningen att åtgärda inaveln i beståndet. Utfallet blir ofrånkomligen att vargarna i Skandinavien byggs på blott 3 individer och att denna stam därmed för evigt kommer att vara olik den nordeuropeiska och Ryska vargen. Har fanatikerna på NVV detta som mål, att skapa en ny Skandinavisk ras? Här kan anas egotrippade tjänstemän av sämsta slaget. Men det verkar faktiskt så. Trots väl dokumenterade negativa konsekvenser av vargstammen redan idag, tas ingen hänsyn till detta och det ökade motståndet. Det går inte att tala om en politik i medvind.

Vargens vara eller icke vara avgörs politiskt.

Nu speglar inte denna artikel det önskvärda antalet vargar i landet eller hur många vi kommer att ha. Det är helt och hållet en fråga som kommer att tas politiskt efter människors allt tydligare  protester emot förd politik. Artikeln visar endast på att de som hanterar rovdjursfrågan i landet anser att de kan göra som de vill. Det gäller allt ifrån att strunta i EU-direktiv och vanliga vetenskapliga rutiner till nonchalans av samhällsekonomiska konsekvenser och rena lögner.

Gunnar Glöersens blogginlägg, min kommentar.

Här dagens kommentar till Svenska Jägarförbundets bloggsida

Gunnar Glöersen (och Svenska Jägarförbundets ledning).

Du skriver gång på gång om politik och det är helt rätt, rovdjursfrågan är en politisk fråga. Då bör vi som berörs handla därefter och inte ge de som år efter år lovat en ändring men aldrig levt upp till detta efter riksdagsvalen. Vi ska dra slutsatsen att inget av riksdagspartierna är värda ännu en röst från dem som sätter jakten främst av alla intressen. Och vad har vi då för alternativ, en röst på det redan etablerade Landsbygdsdemokraterna? Eller en röst på det ännu ej registrerade Naturdemokraterna? Jag delar din åsikt att det troligen är bortkastade röster särskilt så när det sistnämnda av dessa partier inte ens har förstånd att vilja samarbeta med det redan etablerade (de avser slåss om det låga antalet röster med samma åsikter). Även vid ett samarbete är chanserna troligen små till en riksdagsplats, tyvärr. Det viktiga blir då att i stället blankrösta eller lägga sin röst på något annat än M, CP, FP, KD, S, MP eller V. Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är uttalade vargkramarpartier, det bör ofta klargöras.

Det finns ännu ett nödvändigt problem att lösa och det är EU:s Art- och Habitatdirektiv. Våra motståndare, de med nya läran ekosofin, har varit mycket kloka och förutseende när de (ett tiotal biologer gemensamt) formulerade dessa internationella överenskommelser och senare fick EU:s politiker att gladeligen köpa konceptet när de senare tyckte att det ”lät riktigt”. Där står vi idag, med direktiv och bestämmelser som i praktiken sätter de stora rovdjurens väl före mänskliga intressen och välfärd. Dessa måste nagelfaras och omarbetas så de stämmer med vår europeiskt humanistiska grundsyn.

Det ser tyvärr också ut som om våra makthavare har köpt feltänket att lösa stora rovdjur är något vi behöver och att det innebär något positivt. Det är ytterst beklämmande men lätt att förstå om vi ser på vad våra riksdagsledamöter har för personliga erfarenheter och uppväxt. Låt mig då hänvisa till kommentar nr. 69 och 84 i denna tråd,

Det är den bästa förklaring av människans villkor jag läst och något som samtliga, särskilt de i beslutande ställning, borde läsa och ta åt sig.

Regeringens pressmeddelande vi här kommenterar är faktiskt elakt så det förslår. Miljö- och Landsbygsministrarna kan omöjligen diktera eller lova nya regler utan att dra tillbaka Naturvårdsverkets föreskriftsrätt och ett nytt riksdagsbeslut om våra rovdjur krävs för detta. Det är skrämmande hur vår regering försöker trösta jägarkåren med falska pressmeddelanden.

 

Här finns mycket intressanta fakta om vargars konsekvenser, läs t.ex. detta.

 

Människans villkor på jorden.

Här vill jag förmedla något jag läst på Jakt och Jägares webbsida  och under kommentarer. kalle (som av lågmäldhet inte ens använder stor bokstav till sitt namn) har velat förklara för en vargkramare hur allt förhåller sig. Det är så himla bra formulerat så jag hade inte kunnat göra det bättre själv, därför lägger jag ut det här.

69. Hur långt Anders V…
Av kalle 2011-12-13 14:00

…vill du då gå i ditt försvar av djuren? Vad vill du göra med oss som vägrar acceptera att rovdjuren äter upp våra får, sk. rovdjursstaket är ingen lösning, det vet alla som sysslar med tamdjurshållning. Anser du att de vilda djuren har företräde och att vi måste flytta till stan? Tycker du att det är en bra ide att plantera betesmarkerna med granskog? Vad händer då med allt prat om biologisk mångfald? Fjärilar och många andra insekter kommer att utrotas, fåglar som är beroende av inskterna dör också ut.

Hur långt ska vi behöva gå för att nå den punkt då du känner dig nöjd?

Människans aktiviteter i det du kallar naturen har också gynnat en hel massa arter, främst insekter, fåglar och olika slag av klövvilt. Upphör mänskliga aktiviteter, så får vi alltså ett i mina ögon helt onaturligt tillstånd. Vi har under tusentals år kunnat påverka vår närmiljö, till förfång för vissa arter och till fördel för andra. Människan ingår i evolutionen helt automatiskt, oavsett vad du anser om det. Försvinner vi från en miljö, så försvinner andra arter med oss.

Är det ok?

Hur långt tillbaka i tiden vill du gå för att få det optimala tillståndet? 1000 år, 10 000 år eller kanske rentav 100 000 år? Kanske till den tid då det inte fanns några människor alls i Skandinavien. Vad skulle det tjäna till? Om det inte finns några människor i en miljö, vem ska då ha gott av det? Djuren förstås, svarar du antagligen, då blir min fråga, vad gör vi med alla människor?….och hur försörjer vi dom?……och vem ska försörja dom?

Jag utgår från att alla måste bli vegetarianer, eller hur?….du tillhör säkert dom som gått på den gigantiska bluffen att vi alla kan leva på vegetabilier ? Eftersom transporterna är ett jätteproblem när det gäller miljöförstöring så bör allt produceras så nära människorna som möjligt. I Sverige har vi inte en sportmössa att försörja alla med vegetabilier på vår odlingsbara mark, återstår alltså import. Från länder som skiter fullständigt i utrotning av både djur och annan fauna. De struntar i mänskliga arbetsvillkor och liknande. De länderna är din förutsättning för att drömmen om den ultimata naturen här ska uppfyllas.

Är du medveten om det?

Ju fler människor som tappar sin förankring med skogarna och jordarna desto större är risken att vi tappar sambandet. Att människorna inte längre förstår. Att skapa sig uppfattningar där djur är värda mer än människor, eller i af lika mycket är mycket märkligt. Var ska vi då dra gränsen för ”djur”? En ekoxe torde då vara lika värdefull som en dataprogrammerare, eller en laxöring lika värdefull som en varg, eller?

Det enda rättesnöre mänskligheten har är att följa evolutionen, där människan står i särklass som predator, vi bestämmer, därför evolutionen bestämt det. Vår art måste gå före allt annat, självklart. Andra åsikter springer ur urbana missuppfattningar av människor som inte lever med årstiderna längre, som inte får den näring som jorden ger skitiga händer. Som inte får uppleva en slakt eller äta egenproducerad mat.

Anders V, du befinner dig i en värld av åsikter som producerats ur andra människors hjärnor, kan du förstå det? Människor som har bott alltför länge vid sidan av det du kallar naturen. Naturen är ingen plats för betraktande, den är en plats att leva i, både för människor och djur, det är den enda naturliga platsen.

Den av oss skapade världen, med asfalt, betong, facebook och dataspel är något som faller sönder som ett korthus, det räcker att strömmen försvinner för ett ögonblick. Den av oss förvärvade kunskapen om att leva i och med naturen är livsviktig, alla våra gamla lantrasdjur är livsviktiga, allt detta kan komma att rädda mänskligheten i en framtid.

De åsikter du har är förvärvade i en tid av välstånd.

Mätta människor kan unna sig dina åsikter, när man har allt, kan man unna sig att ha åsikter som inte skapats ur gedigna erfarenheter. Eftersom man lever i städerna i ett för människan konstgjort tillstånd, så jagar människorna hela tiden ett samband, viljan att förstå, jakten på att tillhöra en grupp med samma åsikter, att vara någon i en grupp, att existera i ett vi och dom. I denna jakt på sammanhang uppstår diverse ytterlighetsåsikter, nationalism, rasism, veganism, religösa grupperingar, satanism och gud vet allt. Gemensamt för alla människor i dessa grupperingar är just att man tror sig få sammanhanget klart för sig. Allt blir enkelt. Man blir någon. Det är vi mot dom.

Anders V, du har en bit att gå innan du förstår, och kanske du aldrig kommer att göra det, du kanske alltid är fången i ett konstgjort storstadstänk, hemska tanke. Men att återinföra de stora rovdjuren i mänskliga miljöer är olyckligt för alla, såväl människor som djur, inte minst för vargen som art.

Vargen tillhör otillgängliga skogar där den är kung över sin miljö, och det är den inte där människor finns. Vargen ska finnas kvar, men bara där den inte skadar människor eller människors aktiviteter, DET kommer i så fall till slut att bli artens undergång.

Redan här berömde jag kalle för det han skrev i kommentar 69 men så tillade han detta i 84.

Av kalle 2011-12-18 01:04

Tack för ditt fina omdöme. Ja, sannolikt är det meningslöst att överhuvudtaget bemöta vargkultens medlemmar, för deras skull. Men jag gör det för våra ungdomar på landsbygden och i jägarkåren, de behöver argument, de behöver hjälp att förstå, vad det är som händer.

Det vansinne vi nu ser både i rovdjurspolitik och även delar av övrig landsbygdspolitik, härstammar från ett synsätt som har förädlats till något så främmande att många unga på landet inte förstår, somliga undrar om det är något fel på dem för att de älskar jakt, för att de älskar skogen och sina rötter. Det tycker jag är för j-t, ingen ska behöva tveka om att jakten och landsbygden är det mest naturliga för oss alla. Städer är bara ett nödvändigt ont, och kommer aldrig att vara ett för människan naturligt sätt att leva.

Man trycker ihop en massa människor på samma plats, och förser dem med mat och kläder via affärer. Man skapar ett kommunikationssystem, där du bara går ut på gatan så kommer det en buss. Väldigt få människor behöver ta ansvar för sin egen överlevnad, för sin egen förflyttning.

Efter några generationer så har man glömt allt det fundamentala i att vara människa.

Man skapar sin egen verklighet, man tror att maten alltid ska flöda in, att bussarna alltid ska komma. Att ta ett eget ansvar är ofta något mycket sällsynt. Alla ska ha rena fina jobb, som sociologer, biologer, psykologer, läkare, dataprogrammerare osv osv. Den stam av biologer som nu härskar på NVV och på t.ex. länsstyrelser är människor som börjat sin bana i fältbiologerna eller något liknande. Inte många kommer ur bondeleden eller ens från landsbygden.

De kommer från en värld där betraktandet övergriper alla andra ändamål. Med dessa futtiga kunskaper styr och ställer de nu med en landsbygdsbefolkning som kan mer om praktisk biologi än de flesta av biologerna.

Det är mycket, mycket illa, och väldigt allvarligt. I vissa fall är de på väg att styra skutan rakt åt h-e. T.ex. rovdjurspolitiken. Det har gått så långt att de inte ens längre bryr sig om konsekvenserna av besluten som tas. Det är horribelt. Dessa tjänstemän sitter nu och bollar med landsbygdsbefolkningen med politikernas goda minne.

Så även om det ibland känns hopplöst att bemöta vansinnet, så tror jag vi måste, för våra ungdomars skull.

Vildhundar, är det vad vi har i Sveriges skogar också?

I vilket fall som helst påstås det överallt på jorden där varg och människa finns i kontakt med varandra, så parar sig vilda hundar med vargarna. 250 000 endast i Bukarest, Rumäniens huvudstad och 500 000 i Ukraina. Det ser antagligen ut på samma sätt i resten av de forna sovjetstaterna.

Är det därifrån vi ska importera nya vargar med viktiga gener?

Det verkar vara som om just vargen är det sämsta valet av arter om man vill bevara en art från förr. Det just därför att de parar sig med våra hundar. Om inte annat visar detta exempel att vargen hör hemma i vildmarken långt, mycket långt, ifrån människor. Något sådant ställe finns inte på den Skandinaviska halvön. Här en artikel om detta.

Djurskyddet i Sverige gillar varg men hur är det med bytesdjuren?

I styrelsen för Djurskyddet sitter Sven-Erik Alhem. Han har efter pensioneringen ett eget företag som bl.a. håller föreläsningar. Det gjorde han 2008 i Jämtland om illegal tjuvjakt.  Satsningen var bredare och dyrare.

S-E Alhem är känd vargälskare, han har sagt: ”jag betraktar vargen som en familjemedlem”.

Jag kommenterade frågan om propagandan här.  Nu hörde jag inte på honom 2008 men det är inte svårt att ana hur psalmerna gick. Han har inget över för jägare och jakt, det visar utspelet från Djurskyddet, så att han utmålade många jämtländska jägare till sämre människor är rimligt.

Vad han knappast sade, men som vi vet idag, är hur systemet för rapportering av illegal jakt är upplagt. Det är nämligen så att samtliga fall där ett rovvilt är inblandat bokförs som ett illegalt jaktbrott. Alltså även i de fall ett djur blivit skjutet med hjälp av §28, av nödvärnsrätt eller helt enkelt att ett dött djur påträffats i naturen (vargar dör naturligt och blir dödade av artfränder).

Men inte nog med det, även samtliga telefonanmälningar om att ett jaktbrott EVENTUELLT begåtts hamnar i statistiken som ett illegalt jaktbrott. Anmälaren själv (den som ringde) blir ej kontrollerad och även i de fall anmälan var falsk så bokförs det ändå som ett jaktbrott.

Inte undra på att det finns många ouppklarade illegala jaktbrott på de största rovdjuren. Det är ett system upplagt från början med syftet att smutskasta och ifrågasätta jakten och svenska jägare.

Utspelet från Djurskyddet och Svenska Rovdjursföreningen (blott ca. 4000 medlemmar inkl. familjemedlemmar) visar nu jakthatet tydligt. Prat om illegal jakt, utan att nämna om statistiken, finansierade Jämtlands Länsstyrelse. Är det klokt, medvetet eller bara dumt? Hur mycket kostade Sven-Erik Alhem oss skattebetalare i onödan? T.o.m. hans förra arbetsplats finns medtagen som bidragstagare av rovdjurspropagandan 2007, (finns i slutet på dokumentet, på sid. 3).

Expressen har skrivit om det här.

Dessa föreningar förnekar sig inte.

Här ser vi exempel på föreningar som tappat förnuftet, de föreslår en konsekvensutredning om något som pågått sedan urminnes tider. Kunskaperna och fakta finns redan, varför slösa pengar på något så dumt? Ja den meningen är kittet mellan dessa båda föreningar. De förespråkar sådant som vi har negativa erfarenheter av och som kostar skattekronor i mängd.

Att ifrågasätta löshundsjakt med hundar (som inte fysiskt skadar djur) med förespeglingen att det är ett hot som vargarna i landet som är på väg att bli ett allvarligt problem (läs föregående inlägg). är sällsynt korkat. Vargen är ju i stället den art som lemlästar, skadar och dödar djur i vår herres hage dygnet och året runt. Här finns flera exempel, scrolla ner på sidan. 

Jämtlänningar och andra landsortsboende vet vad som gäller när det gäller hundar och vår fauna. Dessa 2 föreningar vill något annat, de värnar hellre ett historiskt säkerhetsställt skadedjur före människors väl. Föreningarna har som målsättning att ta död på jakten, som är ett mänskligt karaktärsdrag sedan hedenhös, småskalig djuruppfödning och det ska ske genom att fylla landet med rovdjur och förtala jakt och jägare. Båda föreningarna tillsammans har färre medlemmar än hundägare och jägare i Jämtland. Här har de hoppat på fel häst med denna galna idé. Båda föreningarna får ekonomiskt stöd av Naturvårdsverket för att sprida SIN uppfattning i frågan, framför allt prata gott om vargen. Man måste faktiskt fråga sig hur det står till.

Här kan ni läsa saklig fakta om vargen: www.Vargfakta.se

Dilemmat för de ansvariga för vargen.

Vargen utreds av förre generaldirektören på Naturvårdsverket.

Nu har ännu inte Lars Erik Liljelund överlämnat sitt slutgiltiga förslag på hur många vargar vi måste dras med i framtiden, och jag gissar han helst av allt skulle vilja kliva av uppdraget. Han är ju händerna på, eller i maskopi med ekofascisterna på naturvåldsverket som bestämmer. Just på NVV har de säkert bråda dagar med att besluta om vilket antal de ska föreslå? Uppdraget med vargarna är ju omöjligt, hur de än beslutar fortsätter problemen och människors protester mot hela makt- och politikercentrum. Och så blir det ofta när man är inne på fel väg, och fortsätter envist utan att ta hänsyn till uppenbara lärdomar.

 

Är det nödvändigt med så många chefer för vargen?

Att dessa chefer på NVV (det finns många) skulle drabbas av förnuft och komma med en ny inriktning för vargstammen i landet tror jag inte. De är alltför fundamentalistiska och frälsta av rovdjursreligionen för det. Regeringens enda chans för att lösa denna knut är att dra in NNV:s föreskriftsrätt samt uppdrag till generaldirektören att byta ut tjänstemännen på avdelningen som hanterar rovdjur till människor som vet vad objektivitet, sunt förnuft och samhällsnytta är.

 

Vår främste vargforskare kommer med nya bud.

Men säg nu att utredaren Liljelund överlämnar förslaget som han redan yttrat, 450 vargar i landet. Med nuvarande storlek på stammen enligt Liberg (officiella siffror) är det bäddat för problem. Nu vankas jul, jag gissar de som bestämmer om vargen inte kommer att tillåta jakt våren 2012. Men om så, krävs en avskjutning av 56 vargar för att hålla stammen på 450 djur. Det innebär också avlivning av över 100 djur ytterligare våren 2013.

 

Vargen kommer kanske inte att jagas alls.

Men cirkusdirektörerna på naturvåldsverket får knappast fingrarna ur och då börjar avlivningen först våren 2013. Då krävs det en avlivning av drygt 200 bastarder (den skandinaviska vargstammen är med största sannolikhet blandade med hundar).

 

Jakt efter varg har krävts länge men vad säger de som lurats att tro att vargen är bra?

Hur ska de få gehör för det hos svenska folket? Och hur ska de förklara varför vi inte kan ha fler? De kan ju inte ens förklara varför vi ska ha dem över huvud tagit. En mycket vanligt förekommande predator på den norra hemisfären, på intet vis utrotningshotad, varför skydda dem?

 

Lögnerna om vargen.

Att svensk rovdjursförvaltning ljugit om beståndsstorlekar, om vilka som anses genetiskt viktiga, om vandringsvägar och det mesta övriga är numera känt. Hur ska de ljuga sig ut ur denna knipa?