Demokrati eller planekonomi som Stalins?

Det finns skäl att oroas ordentligt idag och framöver. Ingen har väl undgått att IPCC har sammanstrålat i ett möte i Stockholm under veckan och idag presenterat sin rapport. Människan är boven och det går käpprätt åt pipan om vi inte gör något, är budskapet. Den klena trösten är att det finns möjligheter om vi vidtar åtgärder men de är omfattande och kostsamma samt kräver särskilda styrmedel. Och därmed är vi vid pudelns kärna

Hur ska det gå till och vem tar rodret?

Om denna frågeställning har Björn-Ola Linnér och Roger Pielke Jr. skrivit på DN.Debatt idag. De oroas över om de nödvändiga åtgärderna går att förena med demokrati och jag delar deras åsikt.

Redan gjorda erfarenheter av energi- och rovdjurspolitiken.

Vi i Sverige, även Danmark, Finland och Norge, har redan fått smaka på vad det innebär. Makthavarna har kört över sina befolkningar med beslut om t.ex. energiskatter och rovdjur utan hänsyn till protester, ökade kostnader och obehag för drabbade. Nu beskrivs en ännu tuffare omställning och villkor.

Lena Ek uppträder som troende och såld.

Det är förvisso inget nytt. Som centerns miljöminister krigar hon om andra ekofascisters gunst förgäves med MP. Här kan alla läsa att vare sig alliansregeringen eller oppositionen är något att välja vid nästa val.  Lena Ek kommer att sänka centern som riksdagsparti och hon gör som Hanne Kjöller, hon har svalt allt. Läs här mer om Miljödepartements uttalande idag.  Den rovdjursproposition hon nyligen lade fram blev hon antagligen tvingad till av Fredrik Reinfeldt, och det som genomskinligt meningslöst valfläsk. Om vi gissar vidare kommer Lena Ek att likt Stalin driva igenom 5- och 10- årsplaner på de insatser IPCC föreslår utan hänsyn till om det är vetenskapligt korrekt eller demokratiskt. Vi i Sverige står redan nu för endast ca. 0,02 % av jordens människopåverkade co2 utsläpp. Vi tillhör tillsammans med Norge de bästa i världen men med Lena Ek vid rodret vankas tyngre bördor.

Hellre en snäll gud än en lättledd okunnig.

Våra religioner har förmedlat kloka förhållningssätt till vår omgivning. De är bättre än dagens ekofascister som tagit sig rätten att veta vad som är rätt och fel och som struntar i sina medmänniskor och demokratin.

Vad lär sig en som inte tänker själv?

Den lär sig inget, den köper, eller sväljer, allt den blir matad med. Så är fallet med Ek och Romson, nu försöker de övertrumfa varandra med åtgärder. Och det trots att IPCC bara är säkra till 95%. Det är väl för tusan undermåligt att tro på någon som inte är 100% säker eller hur? Annars gör man bäst att vara tyst, så ser denne bloggskribent på frågan. Och att anföra att det är 1000-tals rapporter och tiotusentals forskare som stöder uppfattningen säger faktiskt inget. Jag ber att återigen om att få referea till vår historia och Copernicus och Galileo Galilei. De hade hela världen emot sig, trots det fick de rätt.

IPCC blundar för fakta.

I sin rapport finns att läsa att jorden har inte haft så hög koldioxidhalt i atmosfären på 800 000 år. Men, och så beter sig sådana som inte är öppna för kritiker och motsägande uppgifter, då har man valt att sopa dessa forskningsresultat under mattan. Ni kan läsa om det här, mitt blogginlägg 9 juni 2013. https://rovdjurspolitik.wordpress.com/2013/06/09/snart-ar-lidandet-over/ Det finns många fler som inte okritiskt anammar IPCC och deras tro. Frågan är minsann komplex och vår kunskap är bristfällig. Att tro på allt är ödesdigert och historien har lärt oss att bäst är att inte tro som de flesta. Om vi nu diskuterar tro, vad tror du?

Tillägg 130930.

Här kan ni läsa mer om klimathotet på annan bloggsida.  Och här finns massor.

Vargar = skyddsjakt

Nej detta inlägg ska inte handla om varg direkt, utan om en annan art som också är ett gissel för oss människor, ja vissa övriga arter också för den delen. Några korta rader om ett annat skadedjur, en parasit, en riktig jävel kan man faktiskt säga. Jag tänker på fästingen. Idag hör vi på radion om att fästingbett kan ge oss allergi emot rött kött. Må snarast någon fästing även ge vargarna den smittan. Radion får ofta sina uppslag ifrån våra största tidningar med sina grävande journalister och omvärldsbevakare. Dagens upplysning står därför naturligtvis i dagens DN här.  Tråkigt att bli matad med tiggarannonser från WWF men det beror tyvärr på att WWF är suveräna lobbare så de har lurat till sig  miljoner av våra skattepengar så de har de råd till denna aggressiva annonsering. Bäste vän, det är du själv som bekostat annonsen. WWF har en stor stab som lever gott på dina skattepengar.

Rovdjursförvaltningen har sagt att allt behövs, varför ljuga om skadedjuren?

Är det någon som på fullt allvar kan se någon nytta eller glädje med fästingar? Nej det är minsann svårt. Visst kan man leva i en förljugen uppfattning och tro att alla arter behövs och har ett syfte, men det är långt ifrån vetenskap. Det funkar inte så helt enkelt, det vet seriösa och samvetsgranna biologer om inte annat. När vi får höra det köret om de största predatorerna så är det just det, lögner som saknar vetenskapligt stöd. Så en gång för alla, vakna upp ur vilseledningen och inse att vi behöver inte vargen heller.

Rickettsia helvetica är en annan bakterie, av många, som fästingar sprider, läs här. 

Vargen sprider också smittor. Detta kommer vi också att få i Skandinavien, det följer vargen. Titta och gilla, eller förfaras över, vår rovdjursförvaltning och makthavare. 

Vi får hoppas på att våra forskare tar sig an problemet fästingar på allvar. Samhället önskar att de utplånas eller att vi direkt vid födseln får något vaccin eller liknande så vi slipper dessa jävlar. Ta löss, loppor, inälvsparasiter, och skabb på samma gång, ni forskare. Gör något till gagn för oss människor så slipper ni bli sedda som ekofascister.

Jo men visst har det väl blivit som i rubriken, så fort varg nu nämns i samband med tamdjursattacker höjs röster för skyddsjakt. Skyddsjakt förresten, det är ju avlivningsbeslut som önskas. Klockorna börjar ringa för allt fler, det är sannerligen på tiden och mycket positivt, även om våra makthavare ännu inte förstått. Men under solen inget nytt!

Här kan den intresserade läsa mer om fästingar på Naturhistoriska riksmuseet.  Smittskyddsinstitutet har hänvisningar till fästingburna sjukdomar.

Här är lämpliga verktyg för att avlägsna fästingar. Det finns Tick 1 och Tick 2, läs recensionerna,  finns även på apoteket.

Jo men visst ja, björnjägarna i Jämtland har fått beröm.

Ha en bra dag.

Statens rovdjurspropaganda säger att människan är ond.

 

Våra politiker hyllar det naturliga.

Jovisst allt är naturligt, såväl vikingatiden, 30-åriga kriget som de båda världskrigen. Det som händer i Kenya, Syrien och Egypten är lika naturligt som att bävern dämmer igen vägtrummor. Att Merkel i Tyskland avgudas är lika naturligt som att Bengt Anders Johansson inte förstår rovdjurspolitikens konsekvenser. När politiker försvarar sina långbänkar som rovdjursdyrkan är också det naturligt, faktiskt lika naturligt som att kor ger oss mjölk och kött. Naturligt är också att politiker inte törs och kan ta ansvar. Att Moderaternas rovdjursansvarige inte förstår bättre är ett problem för oss alla. Så här skrev tidningen LT igår kväll,  och så här skriver Öp nu på måndagen.   Du Bengt Anders Johansson tycker inte att vi ska minska björnstammen (inte vargarna heller). Det betyder att du anser att om kvinnor slutar plocka bär i skogen och de få som gör det tar risker så får de skylla sig själva. Jotack, Bengt Anders och politiker, ni borde veta att vi som lever med dessa stora skadedjur tycker annorlunda. Detta borde rovdjursförvaltningen ta efter.  Klicka och läs! Här kan vi lyssna på Örjan Åhrén och konsekvensen av en överstor björnstam. Observera vad han säger om Länsstyrelsen. De har inte visat det minsta intresse för honom och hans skador efter över björnöverfallet. På Länsstyrelsen i Jämtland sitter idag både Susanna Löfgren och Ruona Burman, båda två tidigare chefer för rovdjursen på Naturvårdsverket. De båda har varit det självklara valet att skicka till sjukhuset för att besöka Örjan Åhrén. Här berättar Örjan strax efter överfallet.  I den senaste rovdjurspropositionen kan man tolka det som att det räcker med 1400 björnar i landet, och därefter har vi fått höra att det finns ca. 3000 björnar i landet. Låt mig då hänvisa till rovdjursforskaren Peter Segerström och Norrbottens KURIREN 130511  hade att säga i mitten på maj i år.

FAKTA

Björn Totalt finns cirka 4.500 björnar i Sverige Björntätaste kommunerna i länet är Boden och Jokkmokk. Men det finns även ganska mycket i Älvsbyn och Arvidsjaur. Cirka 10 procent av björnarna blir dräpta av andra björnar. Vanligast är att ungarna blir dräpta av en hane som inte är dess pappa. Under 1900-talet fanns bara björn i norrland. I början av 1900-talet fanns bara 70-80 björnar i hela Skandinavien. Riksdagens mål är att det minst ska finnas cirka 1.000 björnar i landet. I de två samebyarna där studien har genomförts står björnpredation för en betydande del av dödlighet av renkalv under våren. Den ersättning som i dag utgår för björnskador på ren täcker inte de faktiska förlusterna i de två studerade samebyarna. Att ersätta de faktiska skadorna i områden med hög björntäthet blir lika dyrt eller dyrare än att ge bidrag till att förebygga dem. Jakt som har till syfte att avliva enstaka så kallade problemindivider kommer i de flesta fall att ha relativt liten effekt på antalet björndödade renkalvar.

LÄS MER

• Bra – tycker samebyn

I tre års tid har rovdjursforskaren Peter Segerström följt björnens predation i två av länets skogssamebyar, Udtja och Gällivare. Syftet var att se hur många renkalvar som dödades av björn, allt enligt ett regeringsuppdrag. I dagsläget betalas ersättning för björnens jakt utifrån samebyns areal utan någon koppling till hur många björnar det finns i området. Enligt Peter Segerström ligger ersättningen långt under de faktiska kostnaderna. – Det stora svinnet gör att rennäringen helst vill ta bort alla björnar, säger Peter Segerström. Ett flertal viktiga uppgifter har framkommit i björnprojektet då de studerat björnens framfart med hjälp av sändare på både björn och ren. Däribland att den större delen av björnens jakt på renkalv sker under en och samma period, vilket inte är samma bild som de fått av näringens företrädare. – Enligt dem är det ett problem hela tiden. Stor variation Det är även en stor variation på predationen från år till år samt mellan de olika individerna. En björnhona med ettåriga ungar tar kalvar medan en hona med årsungar ligger kvar i ide tills kalvningen är över. Hannarna har oftast redan ätit upp sig när kalvningen börjar och är då inte lika hungriga. – Tiden då björnen jagar som mest är i början av kalvningen. Tillgången på lättfångad föda är som bäst då med en massa små kalvar som inte klarar av att ta sig undan. I takt med att kalven blir snabbare kommer den också undan björnen som i sin tur fångar allt färre. Ingen absolut sanning Om än björnprojektet visat på unikt material är siffrorna som beräkningarna gjorts utifrån ingen absolut sanning. Så för att få fram mer information går projektet vidare. Härnäst ska renarna under några år kalva i hägn för att se hur mycket förlusterna i barmarksperioden minskar om björnen stängs ute. – Det kan ju hända att många kalvar ändå dör, björnen kanske jagar mer när kalvarna kommer ut för att de varit borta i maj. Kanske små kalvar som annars skulle ha blivit tagna i maj blir tagna i juni i stället. Vidare ska björnprojektet också försöka se i vilken grad björnens predation är kompensatorisk eller alternativ. – Om 30 procent av kalvarna dör ändå, utan björn, och 50 procent av kalvarna dör när det finns björn – då kanske vi skattebetalare bara ska stå för 20 procent och renägarna själva för 30 procent eftersom det är en naturlig dödlighet, säger Segerström. Ren- och björnstudien är ett samarbete mellan Viltskadecenter (SLU) Skandinaviska björnprojektet och Udtja skogssamebyar. Ingela Rasimus ingela.rasimus@kuriren.com 0920/26 29 27

---

Publicerad 2013-05-11 05:05 Ändrad 2013-05-11 08:09

 

Naturligt och biologisk mångfald, Kyss mig.  

 

Våra djur får lida, de vilda dygnet runt året om.

Tack och lov, kvinnan återfunnen hel. Läs här.

Hanne Kjöller sväljer allt.

Del 2 av 3 under: Skåne, bölder och lurade norrlänningar.

Foto på vad som än så länge är sällsynt, men flera fall finns i modern tid i Skandinavien.

Mycket har hänt sedan sist.

Flera ytterligare vargangrepp har skett i Skåne efter LRF: s ansökan om skyddsjakt som Naturvårdsverket tillstyrkte men Nordulv överklagade till Förvaltningsrätten och vann gehör. Skyddsjakten inställdes. Oredan forstsätter.

Inga-Britt Ahlenius 4 artiklar i DN.

Dessa bör läsas av alla med intresse för vårt land och vad som händer. Hon skriver bl.a. om att Sveriges Kommuner som är landets största arbetsgivare som omsätter enorma belopp inte utsätts för någon revision värd namnet. Kan du som läsare tänka dig ett förhållande där företag som t.ex. Volvo, Ericson eller H&M inte skulle har krav om revision på sin bokföring? Nej, tänkte väl det, men det gäller kommunerna.

Nr1.130708, Ett förvuxet lekmannavälde

2, 130715 Tala klarspråk om korruptionen

3.130722 Ansvaret som försvann

4 130729 Kommuner behöver revision

Hon som myntade begreppet ”Folket i busken” Ruona Burman har lämnat Naturvårdsverket och sin chefsposition för rovdjuren. Hon såg väl vartåt det lutade och gjorde likt råttor, lämnade skeppet. Hon gjorde faktiskt detsamma som den andra kloka på samma avdelning före henne gjorde. Susanna Löfgren lämnade också skutan och gav sig av norrut närmare folket i busken. Det hedrar dem båda. Vem vill ha arbete som ger retade, förbannade och uppgivna landsmän som konsekvens? Vem vill göra andra människor illa?

Fotot. En bild som många fårägare mött.

Peter Egardt har också lämnat vargkommitténs förslag där han föreslog ökade ersättningar, intervall på stammarnas storlek samt att beslut om gynnsam bevarandestatus snarast bör tas.

Egardt blev snabbt bönhörd.

Redan igår presenterade miljöminister Lena Ek regeringens rovdjursproposition, En hållbar rovdjurspolitik, Prop. 2012/13:191
Denna ska lotsas igenom riksdagen först, men innebär, om den vinner stöd en ny inriktning på politiken där människors skador beaktas i större grad än tidigare, helt och hållet enl. Art- och Habitatkravets portalparagrafer.

Foto, en typisk bild av en varg vid en ren, älg, får, häst eller nöt. Definitivt ett gissel.

Min slutsats av propositionen är ännu inte fullständig men följande kan berättas. Min avsikt med detta inlägg var tidigare att beskriva politikers och särskilt de i regeringen för falska vittnesbörd. Då tänker jag bl.a. på Fredrik Reinfeldts trösterika ord på sin resa genom Dalarna och Värmland före förra valet. Dessbättre slipper jag nu anklaga statsministern för lögn. Med denna proposition visar han att han presterat efter löftet.

Det är en omsvängning av politiken men naturligtvis helt otillräcklig.

Det hade ändå varit att begära för mycket. Det har varit enormt mycket prestige i denna fråga och ursäkter liksom fullständiga omsvängningar av politiken är mer sällsynta än de mest sällsynta arter. Detta är en början på en mer avvägd politik som tar hänsyn till (är adaptiv) konsekvenserna, men något viktigt återstår.

Detta har hittills samtliga makthavare ännu inte kunnat förstå, av olika skäl.

Vargen är en art med sådant beteende att den helt enkelt inte går att förena med människor och tamdjur. Samexistens är omöjlig. Den insikten finns ännu inte hos våra styrande.

Foto som visar hur ”snabbt och effektivt” vargar dödar unga, gamla och sjuka djur.  Obs. Ironi!

Dessutom, vilket är minst lika viktigt, är lögnen från rovdjursivrarna att ”alla arter behövs” och att toppredatorerna är ”mycket viktiga i ett ekosystem”, just bara en lögn. Det är påståenden som går på tvärs mot vetenskaplig empiri. Det har också makthavarna kvar att ta åt sig. Så, vi är på rätt väg men mycket återstår innan The final countdown.

Protester mot rovdjurspolitiken fortsätter naturligtvis och denna proposition har redan väckt ont blod hos värnargrupperna som blundar för rovdjurens konsekvenser. Till dem hör Hanne Kjöller, skribent på DN.

Hanne Kjöllers frustration på Dagens Nyheters ledarsida.

Hon tar i  för  ”allt vad hon är värd” och kan, men vad är det hon visar? Läs hennes rapa först här.

Jag tar artikeln enkelt uppifrån och ner.

Rubriken har sitt ursprung i en forskare som talar det Hanne Kjöller vill höra (se längre ner). Men ”Vulgärt om varg och forskning” är det väl ändå inte. Lena Ek stödde sig på ”berg av rapporter och dokument” och var lugn under såväl presentationen  som den utfrågning som skedde efteråt och senare. Rubriken är därför missvisande och därför inte korrekt.

Sedan tycker Hanne att Lena Ek är djärv, i ironisk ton, med en fortsättning om hot om att Sverige riskerar att anmälas till EU-kommissionen. Nå, ett annat ord för djärv är att våga och det anses knappast negativt, tvärtom. Och Lena Ek sade sig under presskonferensen vara helt lugn med tanke på EU-kommissionen. Hanne Kjöllers första stycke är alltså snarare ett tramp i klaveret.

Hanne beskyller sedan Lena Ek, och regeringen, för att vara ohederliga och inställsamma. Hon menar att propositionen inte handlar om gynnsam bevarandestatus utan om att smeka folket i busken (glesbygdsbor som inte vill ha varg) medhårs. Hon har rätt när hon skriver att propositionen inte handlar om bevarandestatus, det är en del av propositionen.

Hanne fortsätter genom att referera till Guillaume Chapron, docent vid SLU, som talar om en vulgarisering av forskningsresultat. Ja, här har vi ursprunget till rubriken.

Hanne avslutar med att referera till Jannikke Röikkönen och en DN-artikel här  där Jannikke påstår att vargstammen lider av svår inavel. Det är på tvärs emot våra vargforskares senaste uppgifter, vilka Lena Ek refererar till. Men det är ändå argument som fortfarande anförs från miljörörelserna. Vet Jannikke vad hon skriver om när hon nämner bettfel eller är det ett beställningsverk av vargvärnare? Andra hävdar bestämt att detta käkfel kallas valpbett och har inget med inavel att göra. Händer ganska ofta bland hundar och växer oftast bort men inte alltid. Men fortfarande har det ingenting med inavel eller genetik att göra. Fråga er veterinär, säger samma källa. Hur ofta händer liknande våra barn, talas det då om inavel? Sådant tar Hanne Kjöller till stöd, det är tråkigt och inte seriöst.

Fotot visar ett hunddjur fångat i Skåne nyligen och är resultat av hybridisering, inte inavel.

Hanne Kjöller har minsann oberoende av vargens konsekvenser valt sida. Hon står i armkrok med Jonas Sjöstedt, Gustav Fridolin och Åsa Romson, på planlagd mark lång bort ifrån naturen, verkligheten, de berörda, bekymren och följderna av en orättfärdig politik.

Infogat 130929.

Hanne Kjöller har hamnat i hetluften efter egna misstag i en bok som handlar om andra journalisters misstag, hon har fallit på eget grepp. Här kan ni som orkar och är intresserade se hur hon försvarar sig.  Det är 2 videosnuttar varav slutet på den andra säger det mesta om Hanne Kjöller. I debatten beskrivs det först som en negativ egenhet hos journalister att de ska ha sista ordet. Efter detta  ger debattledaren, DN: s kulturchef Björn Wiman, sista ordet till den ende kritiske debattören, chefen för Uppdrag granskning, Nils Hanson. Tro för den skull inte att Hanne Kjöller kan hålla sig, nej hon ska minsann ha det sista ordet med en kommentar där hon är dum nog att fråga om han själv har bett om ursäkt och frågar även om Janne Josefsson har bett om ursäkt. Då visar Hanne Kjöller sitt rätta jag. Hon själv skulle ha kunnat be om ursäkt. Har hon gjort det? Nej, sådana som Hanne Kjöller saknar ödmjukhet, sådana ber inte om ursäkt, de vet alltid bäst och ska ha sista ordet.

Då slår det mig det vi så många gånger tidigare skrivit och sett som ett gemensamt karaktärsdrag hos vargälskare, de verkar sakna förmågan till empati och att vara ödmjuka. Jo så är det, Hanne Kjöller är en känd vargälskare, och ifrågasätt inte detta och henne, för hon vet minsann bäst – hon vet vad som är rätt och fel. Jag njuter av hennes brist kan jag erkänna.

Hon delar faktiskt mycket med krönikören på Östersundsposten, Jens Ganman, även om när Hanne låtit sina känslor styra texten i uppenbar affekt har Ganman filat mer på texten.   Hans senaste verk har 2 sidor med kommentarer som anser att han, och ÖP, passerat det tolerabla. Naturligtvis fick han även stöd när han angrep jägare och deras hundhållning. Vissa av de som berömde honom menade att det var ironi och satir. Han fick också stöd av kulturchefen på tidningen (finns under kommentarerna) som gladdes åt reaktionerna och även av chefredaktör Hans Lindeberg som menade  att det var satir och det bör jägarna tåla. Javisst, det kan man tycka, om det vore sant. Men i kommentarerna till sin egen krönika har Ganman själv svarat (10 sep 2013 11:50 och 11 sep 2013 12:19) där det klart framgår att han menar vad han skrivit. Det platsar därmed vare sig som ironi eller satir. För att vara satir innehåller den även felaktigt förbehåll och saknar både illfundighet och humor, anser jag. Han har skrivit elakt om andra och det har kommit från hjärtat. Därmed faller också ÖP: s chefredaktörens försvar och argument platt till marken. Att jämföra Jens Ganman med Public Service i Godmorgon Världen P1, är som att jämföra äpplen och päron.

Ganman har nu i 2 krönikor (här är den första) angripit jägare och även fått med ordet varg båda gångerna. Det är ingen tillfällighet, men en enkel förklaring finns. När en propaganda formuleras utmålas ofta någon eller några till fiende, det anses borga för framgång. Så har skett även med rovdjurspropagandan, och jägarna blev fienden. Då blir det fritt fram – PK (politiskt korrekt) att ge sig på fienden. Det återspeglas i dessa båda skribenters produktion. Jämför t.ex. med invandrade och färgade, där råder motsatsen. Vilken större lokaltidning tillåter en kolumn där någon ger sig på färgade likt Ganman gett sig på jägarna? Vi bör alla ständigt göra det kanske svåraste av allt, vara självkritiska. Det gäller lika väl Jens Ganman, Hans Lindeberg som författaren till denna blogg.

Det positiva.

Något vi kritiker av rovdjurspolitiken länge väntat på är att någon speglar den verklighetsbild vi försökt förmedla under många år. Med senaste propositionen om rovdjuren har det över en natt blivit PK att göra det. Läs fredagens ledare i ÖP här. Låt oss hoppas att detta också innebär slutet för påhoppen på stora befolkningsgrupper. Vi bör i stället verka för större ödmjukhet och empati.

Att Hanne inte kan förlika sig med folket i busken och deras åsikter är inget nytt, det är hennes brist och signum. I mina ögon är Hanne Kjöller ett offer för en flera decennier lång ännu pågående rovdjurspropaganda som hon anammat med hull och hår. Hon har svalt allt. Som liberal i själen gör det mig ont att läsa hennes åsikter om jägare och rovdjur i DN.

Fotot visar det ”viktiga” resultatet av toppredatorer.

Bölden då?

Jo, till skillnad ifrån finnar (acne) är bölder inte riktigt lika vanliga. Finnar är också direkt relaterade till ungdomen och könsmognaden samt drabbar båda könen, men de flesta kan behandlas för lindring. Bölder är ett annat kapitel, de kan förekomma i alla åldrar och har sitt eget liv. Man kan förvisso skära upp en böld men av egen erfarenhet vet jag att bättre är att låta den värka ut av sig själv helt naturligt, det gör minst ont. När en böld öppnar sig väller en massa skit och äckel ut (var = döda vita blodkroppar och avlivade bakterier). Här har vi liknelsen med rovdjurspolitiken. Själv är jag bara en av många som skriver och kritiserar rovdjurspolitiken. Många gånger frågar man sig själv om det är någon mening, ingen verkar ju bry sig när det kommer från ”vilken som helst”. Det känns då meningslöst, men ens övertygelse och viljan att ändå bidra till ett bättre samhälle får en att kämpa på. Bättre upplysning får vi då ibland höra att ”vargen är vår bästa ambassadör”, vilket ska tolkas så här: Vill makthavarna inte lyssna på oss för att förkorta dumheterna (rovdjursintroduktionen), får vi vänta på att vargen själv, genom sina skador, så småningom öppnar ögonen på dem som bestämmer. Kanske är vi där nu efter angreppen i Skåne. 30 års beskrivning av detsamma från Dalarna och Värmland har ingen tagit på allvar, de är ju blott folket i busken, men också faktiskt att det bestämde Anders Bjärvall m.fl. redan i slutet på 60-talet. Men till slut spricker även denna böld – rovdjurspolitiken, och i spåren av denna kommer vi säkert att få läsa om de oegentligheter som förkommit på Departement och Naturvårdsverk liksom i riksdagens rum och korridorer. Det blir ingen rolig läsning för vem gläds över att liken ramlar ur garderoberna?

Text kompletterad med nytt stycke om Jens Garman och ÖP, under Hanne Kjöller i slutet. 130914

Tillägg 130918 efter att ÖP publicerade en insändare jag skickade om Jens Ganmans krönika:

Bra ÖP och Hans Lindeberg för att ni tillät min insändare med kritik. Det hedrar er, fortsätt den linjen.

Tidigare har även jag fått kommentarer på t.o.m. er webbsida refuserade när det innehållit uppgifter ifrån ett jägar- och glesbygdsperspektiv utan att texten varit kränkande och f.ö. följt era regler, och det har varit tungt att bära. Censur på webben om det ej är PK, nej för tusan, låt den tiden vara ett passerat kapitel i ÖP: s historia.

Se i stället möjligheterna. Ute stugorna finns mängder av skribenter som förmodligen i de allra flesta fall skulle uppskatta att få sina texter tryckta i ÖP utan krav om ersättning. Vad sägs om den idén?

Mvh

KE

Viktig uppdatering 131005

Här ges svaret till varför Hanne Kjöller skriver som hon gör. http://www.expressen.se/kultur/att-skriva-ar-lite-som-en-uppkastning/