Varg, är det verkligen sant?

 

I förra inlägget beskrev jag bl.a. vargrivna tamdjur i Skåne och nonsensargument från länets rovdjurshandläggare, när ”genetisk viktig varg” nämndes. Nu idag kommer det till min kännedom om att en av de möjliga förövarna kanske fotats. Jag skriver möjliga och kanske för jag kan inte bedöma om artikeln är korrekt, men låt oss anta det.

Vansinnet på svensk mark, driven av individer med högskolestudier som ska anses seriösa och verka för landets bästa i enlighet med lagar, förordningar, internationella överenskommelser och sunt förnuft i demokratisk anda. Resultatet visar något helt annorlunda. Det verkar som rena vansinnet fått fotfäste och sittplatser i vår statsförvaltning.

Genetiskt viktig varg, vad är det i förvaltarnas ögon?

Genetiskt viktig varg är ett begrepp som dessa rovdjursförvaltare använt flitigt de sista åren. Vi kritiker menar att det är ett begrepp för att förhindra en logisk begränsning av vargplågan. Det har också pratats om inavel, av samma skäl, och utan synbara problem.

Svensk rovdjurförvaltning leker katt och råtta med döden och svenska folket.

Nyligen har Hanna Lavesson lyckats fått en av de troliga förövarna på bild i denna artikel i aftonbladet.  Bedöm själva om detta är en varg eller inte? Eller försöker rovdjursförvaltningen få oss alla, folket, våra makthavare och EU att acceptera hybrider och förvildade missfoster till hundar som varg?
Det här går utanpå det mesta av det acceptabla enligt min mening. Hur fan kan dessa rovdjursförvaltare med spårare, handläggare och övrig inblandad personal i denna cirkus ha vår regerings förtroende?

Tröst.

Vi får verkligen hoppas att det snart inkommer uppgifter om att detta är en familjehund under kontroll och inte alls någon lösspringande fårdräpande varg.

Men redan tidigare vet vi att t.o.m. vår främste vargforskare Olof Liberg accepterat (med ytterst svagt stöd – han kan ej bevisa att det är en varg) Junselevargen, rödingen, gula änkan, guldvargen eller vad den nu kallas, som varg trots att den är enfärgat gulröd samt med otypisk fysisk kroppsbyggnad.

Genetiskt viktig varg, eller vad?

Läs också flera relevanta artiklar om hybrider (som snarast borde utrotas från jordens yta) här. 

Tillägg 130814:

Fotot på hunden och texten med upplysningen om vem som tog fotot i Aftonbladets artikel jag refererade till i mitt inlägg ovan, har tagits bort och justerats. Det vore sannerligen intressant att få veta vem som beordrat den justeringen. Helt klart var det något som inte ansågs  passa svenska folket. Fri press i Sverige? Glöm det.

Tillägg 130918:

Nej, det har inte kommit till min kännedom att detta hunddjur är en familjehund, så länge lever den alltså vilt som hybrid.

Skåne, bölder och lurade norrlänningar. del 1 av 3

Förlåt alla följare av min bloggsida, sommaren har varit kort för mig med för många uppdrag och numer låg prestationsförmåga. Jag ska emellertid försöka sammanfatta förlupen tid med några synpunkter och händelser.

Har rovdjursakademiker läst vår historia?

Det är en relevant fråga, för mycket pekar på att vår rovdjursförvaltning på Naturvårdsverket inte bryr sig om mänsklig historia och empiri. Vi kan börja med hästar, eller snarare angrepp på hästar av rovdjur. Det händer inte sas det, av vare sig björn eller varg. Vi svenskar har ju matats med information om att vi har världens snällaste björnar. Jag har själv på egen ort (för länge sedan) hört ett föredrag av Magnus Kristoffersson då Jämtlands Läns rovdjursansvarige f.d. björnforskare, hur björnar gör. Han berättade att björnar äter gräs och bär och på våren tar de myror och letar efter kadaver (som andra björnar slagit?). Han gjorde också fullständigt klart för alla att lokalbefolkningens (folket i busken – en nedsättande beskrivning om landsortens befolkning av Ruona Burman, chef på Naturvårdsverkets rovdjursavdelning), åsikter om spår t.ex. Han sade helt frankt att sådana rapporteringar sätter vi ingen tilltro till. Idag har Magnus Kristoffersson avancerat i graderna och är anställd av Naturvårdsverkets rovdjursavdelning. Och vi vet att vi har ung. 4 gånger fler björnar än uppsatt mål.

Ointresse för andras kunskap.

Information om vargar från några av Rysslands främsta rovdjursforskare och experter, och därmed världens, som Jägarnas Riksförbunds tidigare förbundsjurist Bernt Lindqvist vid två tillfällen under senare delen av –90 talet erbjöd svenska forskare och makthavare ignorerades totalt. Den uppgiften säger faktiskt det mesta om svensk rovdjursförvaltnings intresse för kunskap.

När de som ovan åsyftas inte ens läst vår egen historia är det befogat att fråga sig vad de vill och kan. Är de seriösa? Är det vetenskap de sysslar med? Så mycket vet vi idag att de själva gärna vill uppträda vetenskapligt men fakta i målet ger en helt annorlunda bild, precis som denna bloggsidas underrubrik påstår, ”Faunapolitik utan vetenskapligt stöd.”

Sommarens händelser.

Även om det nu inte blir exakt i kronologisk ordning så angreps två hästar, här är tydligen björnen skyldig. Vår rovdjursförvaltnings professionella utvalda rovdjursinspektörer fastslog att detta inte var ett björnangrepp. Det går att förstå om man vet att vår rovdjursförvaltning endast anställer personer som svär eden att hela tiden uttala sig positivt om rovdjuren. Om rovdjursförvaltningen på Naturvårdsverket krävt att de ska vara objektiva, kunniga, uppdaterade, insiktsfulla, ödmjuka och empatiska borde de känna till att dessa skador inte är något nytt utan faktiskt typiskt för björnangrepp. Det har faktiskt skett björngrepp tidigare i landet med likadana skador. Men att erkänna rovdjursangrepp på nötkreatur och särskilt hästar skulle inte underlätta lanseringen av björn och varg i landet, om man säger så. Här kan vi ändå se att information om skadebilden bör ha varit känd för dem med ambitionen att uppträda professionellt och vetenskapligt, och det kan ju också vara fallet, men förtigs  Skadorna är så gott som identiska. Vi behöver inte tvivla, björnen är skadedjuret i detta fall.

Inte så lång tid därefter kom ett nytt angrepp på hästar och här hittades vargspår.  Här bör inga tvivel råda. Om det trots allt gör det så bör man läsa detta liksom även detta.  Och för att uppdatera vår historiebok bör även följande studeras.

Däremellan inträffade det som redan tidigare också hänt, att varg dödat kvigor.  Och så fick vi ännu ett vargangrepp på häst,   Tyvärr är oviljan stor för våra medier att publicera dessa uppgifter, därför återfinns de nästan endast i jakttidningarna. Medierna och makten, är ett känt begrepp.

Allt ovanstående fanns att förvänta sig om våra svenska rovdjursfundamentalister orkat läsa vår egen historia. Så sorgligt att konstatera att de lyckats förvrida våra makthavares huvuden och fått fritt spelrum och makt över vår flora och fauna. Hur naiv får man vara som riksdagspolitiker? Men så är det också politikerna som nu får stå där med lång näsa och ångra att de inte lyssnade på folket.

I Skåne är det uppror bland bönderna.

Vargar är nämligen lösa, och de river får på löpande band. Efter ett flertal vargangrepp på får har LRF ansökt om att skadedjuret ska avlivas. Men Länsstyrelsen avstyrker  och rekommenderar Naturvårdsverket att inte godkänna ansökan med argumentet att de inte vet vilken varg det är och om den är genetiskt värdefull. Detta är naturligtvis nonsens med avsikt att förhindra och förhala. Men på Länsstyrelsens rovdjursenhet sitter säkert individer som hellre gynnar ett skadedjur än en fårbonde. Löss viktigare än mat! LRF går naturligtvis i taket. Lyssna på intervjun.  Viltskadecenter föreslår däremot avlivning och på detta sker ännu ett angrepp. 

Sätt igång att rensa landet från denna ohyra!

Allt fler får nu se konsekvenserna av vår idiotiska rovdjurspolitik. Alla står som förlorare i lättmjölkens land – landet lagom – landet PK – landet en idé i taget under konsensus.

Kenneth Erikson, en svensk dissident – en av folket i busken.