Julen 2013 med WWF som samhällets gift.

Efter riksdagsbeslutet, En hållbar rovdjurspolitik, har tolkningen av densamma diskuterats vitt och brett. Lena Ek har pratat om nivåerna som golv och betonat ”gynnsam bevarandestatus”. Moderate ordförande i jordbruksutskottet och regeringens talesman i rovdjursfrågor, Bengt Anders Johansson, har gjort detsamma men även påpekat alliansregeringens ansvarstagande gentemot drabbade människor och sagt att vargstammen ska reduceras.

Miljöorgansiationerna med WWF och SNF i spetsen vet utslaget innan det är taget.

Innan Naturvårdsverket bestämt hur riksdagsbeslutet ska omsättas i praktiken kan Mikael Karlsson SNF säga att det inte blir någon vargjakt. Efter det att generaldirektör Maria Ågren Naturvårdsverket presenterat sitt beslut, som är ett direkt hån emot drabbade människor, regerings- och riksdagsledamöter och går på tvärs emot själva beslutet. Maria Ågrens beslut så här långt reducerar nämligen inte vargstammen.

Då, kan Tom Arnbom WWF meddela att blir det vargjakt kommer det att kosta Sverige 100 miljoner i EU-böter. Är det inte ett hot riktat mot landets ledning?

Dessa miljöorganisationer är nu rädda och oroade, det är fullt förståligt. För hur ska de argumentera i fortsättningen när den art de dyrkat och påstått vara nödvändig måste avlivas för att göra livet drägligt för andra?

Kan vi se det tydligare?

Sveriges och EU: s maktordningar är infekterade av ekosofiska och empatibefriade fundamentalister. En farlig smitta närmast att jämföra med gift. Aningslösa politiker har valt att tro på WWF, en lobbyorganisation, fått dem att skänka bort skattebetalarnas pengar, till en sekt som gömmer sina miljarder undan insyn och kontroll i Schweiz. Knappast utan anledning.

Likt Mikael Karlsson, SNF, har gen. dir. Maria Ågren sina sympatier främst hos WWF, det märks!
Ruona Burman försvann från Naturvårdsverket efter det att hon öppet ifrågasatte Lena Ek.
Maria Ågren tar eget beslut i strid emot regering och riksdag, eller gör hon inte?

Om heliga kor, vargar, tjänstemän och politiker.

Edward Snowden, hört namnet? Såg ni det näst sista Uppdrag Granskning?

I Sverige har vi vissa heliga kor, när det gäller vår utrikespolitik är uttrycket VÅR ALLIANSFRIHET en sådan. Det har samtliga etablerade partiers ordföranden, ministrar från båda blocken för att inte nämna samtliga statsministrar stått i riksdagens talarstol och basunerat ut i decennier.

Nu fick vi då veta, tack vare denne Edward Snowden, att Sverige har haft tätt samarbete med USA sedan 1954. Alla ovan nämnda har alltså stått i riksdagen och blåljugit i svenska folket. Vad är då inte möjligt? Finns någon – något att tro eller lita på över huvud tagit? Är Naturvårdsverkets siffror och beräkningar, vargforskningens uppgifter och påståenden (vargen kom hit själv, genetiskt viktiga vargar, gulvargen som äkta varg), inblandade rovdjursspårare och ansvariga på länsstyrelser runt om i landet något att tro på?

Den rätta tolkningen av riksdagsbeslutet om varg?

Samma dag som regeringen presenterade rovdjurspropositionen lämnade regeringspartiernas gemensamma hemsida, Alliansen .se, följande pressmeddelande:

Arkiv för september 12th, 2013
12 september, 2013
Nya förslag för en hållbar rovdjursförvaltning
Den 12 september presenterade regeringens rovdjursproposition med förslag till en ny svensk rovdjurspolitik. Några av huvuddragen i regeringens förslag är att större hänsyn ska tas till socioekonomiska aspekter och tamdjurshållning och att vargstammen bör ligga inom intervallet 170-270 individer.
I enlighet med vargkommitténs förslag föreslår regeringen att ett intervall av referensvärdet för varg, björn, järv och lodjur ska fastslås. Det möjliggör regional förvaltning där hänsyn kan tas till olika lokala förutsättningar. Länsstyrelserna föreslås också få utökade möjligheter att besluta om skyddsjakt.
Regeringen bedömer att Sveriges fem stora rovdjur har nått gynnsam bevarandestatus och att vargpopulationen i Sverige bör befinna sig inom intervallet 170-270 individer. Vidare föreslås vargstammens koncentration minskas där den är som tätast, begränsas i renskötselområden och i län med fäbodbruk, intensiv fårskötsel och skärgårdar. Detta för att begränsa de socioekonomiska konsekvenserna och förbättra möjligheterna att hålla tamdjur.
Läs mer om rovdjurspropositionen på regeringens hemsida

Här kan ni läsa själva.

Här är det klara besked, inga golv för gynnsam bevarandestatus, utan ett intervall för det faktiska vargantalet. Det är mycket mycket långt ifrån Maria Ågrens tolkning och beslut.

F.ö. anser jag att Sverige ska ta Tom Arnboms EU-böter om 100 miljoner, om uppgiften är korrekt, och avliva vargarna ner till intervallet. Det blir billigt när vinsterna blir mångdubbelt större. Ja förresten, ännu bättre, avliva samtliga. Vi behöver vargen lika litet som polio, tyfus och vägglöss. De som påstår annat ljuger och hör hemma i redan nämnda ekosofiska sekter.

Vad du än gör, ställ inte upp på denna naturstädning som jägare.

Du binder bara ris åt egen rygg. Låt dem som infört otyget och orsakat problemen också lösa dem.

Förbehåll.

Kan det vara så att jag själv riktar min kritik felaktigt? Det finns alltid skäl att spekulera i detta, Naturvårdsverket har nämligen en styrgrupp som kallas Insynsråd. De ska ge generaldirektören Maria Ågren råd. I denna heta fråga som rör vargen, och tolkningen av riksdagsbeslutet, vore det märkligt om inte insynsrådet haft ett ord med i spelet. En överblick av ledamöterna ger vid handen att majoritet borde kunnat nås om ett råd till Maria Ågren att en reglering av vargstammen enligt propositionens andemening är det enda rätta. I så fall blir det knepigt att försvara Maria Ågrens beslut. Men om verkligheten är den att rådet är så infekterat av WWF: s idéer att det hela var uppgjort med Maria Å.redan från början? Då faller ansvaret tungt på regeringen som faktiskt ansvarar för systemet med utomparlamentariska sekter, som endast berörs emotionellt, i insynsrådet. Kan det t.o.m. vara så illa att Tom Arnbom WWF blev tipsad att hota med böter av någon på regeringskansliet? Kanske också Alliansens pressmeddelande och text endast är utformad för att till synes, utan egentlig avsikt, ta ansvar för vargens negativa konsekvenser.

TÄNK SJÄLV!

Läs här en bra artikel med relevant frågeställning. 

Här ännu ett mycket bra debattinlägg. 

Ta det inte för allvarligt, skratta åt cirkusen i stället.

Amos Persson (ni såg väl att det fanns 2 sidor ljudfiler?) är en skapelse av den bortgångne underhållaren Henning Lundström Sollefteå. Här finns 4 härliga Akter att lyssna på.

God Jul och ett Gott Nytt År.

Det blåser upp till storm.

Än är det lugnt, men jag bor i det område där stormen Ivar väntas bli som värst, usch.

Vertikal förbindelse, vad kommer hända?

Rovdjurspropositionen godkändes av riksdagen i tisdags som väntat.

Det positiva med den är att för första gången på otroligt länge tar riksdagen hänsyn till rovdjurens konsekvenser. Ett steg i rätt riktning alltså, men det är långt ifrån tillräckligt. Om vi i samhället gör vad vi kan för att minska och eliminera problem och bekymmer, så återstår just detta för politikerna i denna fråga. Rovdjurspropositionen kommer nämligen inte att lösa problemen!

Vi fick det första riksdagsbeslutet om rovdjuren 2001. Det andra togs 2009, och nu är det tredje tagit. Det förlöpte 8 år från det första till det andra och 4 år från det 2.a till det 3:e. Det är en accelererande takt, faktiskt stämmer den rätt väl med vargstammens tillväxtkurva. Låt mig gissa att detta rovdjursbeslut är hållbart i endast 2-3 år om inte vargstammens tillväxt avtar och drastiskt minskar.

Nu vankas Jul och då lämnar vi det tråkiga åt sidan.

I mina trakter fanns en särling som bodde i Gamtjärn i gränstrakterna mellan Jämtland och Ångermanland. Hans namn var Amos Persson och han blev intervjuad av lokalradion nu och då för 20 – 25 år sedan till stort nöje. För de som missat detta vill jag ge detta som julklapp. Läs här vad många tycke var skoj då.

Överlever vi Ivar kan det komma mer, det finns ju faktisk svarta svanar.

God Jul!

Så känns det att bli överkörd Hanne Kjöller.

Det är minsann på tiden du själv får smaka på den känslan som du så påpassligt beskriver samma dag som riksdagsbeslutet om rovdjurspropositionen i riksdagen ska behandlas.

Du har själv med dina åsikter och skriverier i Dagens Nyheter hela tiden kört över drabbade landsbor som fått ta konsekvenserna av varg. Om detta har du inte visat dig förmögen att bry dig om, där du suttit långt ifrån problemen men ändå vetat bäst.

Din långa partinslaga för varg på dagens ledarsida i DN  är ett skrämmande exempel på usel journalistik. I det du skriver och hänvisar till utelämnar du fakta, du vet för dåligt om det du skriver. Du bara tycker Hanne Kjöller, på ett för dig genant sätt.

I samma stund du anklagar Lena Ek, tar du avstånd ifrån hennes allianspartner, inklusive folkpartiet. För även folkpartiet går till riksdagen med denna proposition.

Du gör det du är bäst på Hanne Kjöller, du skriver tårfyllt med otillräckliga fakta på samma  slarviga sätt som de partier du verkligen hör hemma bland, V och MP.

Men denna osunda nyhetsförmedling gäller även inom statens väggar.

Vi har hört det på dagen nyhetssändningar initierat av SLU och Viltskadecenter. De tar också chansen att i sista stund påverka riksdagsledamöterna när de argumenterar för sin sak och sina jobb (genom att försvara vargen på ett skrattretande sätt), genom att mena att hundarna är ett större problem för fårägarna i Skåne. Hur många hundar finns det i Skåne, och hur många vargar? Ja, jag säger då det. Ingen objektiv myndighetsförvaltning i Sverige, åtminstone inte bland dem som sysslar med rovdjur.

EU, rovdjur och konsekvensanalys.

I mitt förra inlägg om att Hitler går igen glömde jag en väsentlig spelare, nämligen själva EU.

EU har ursprungligen skapats av 2 orsaker.

Efter Hitlers härjningar låg Europa i ruiner. Amerikanerna ställde upp med ekonomisk hjälp under villkor, den s.k. Marshalplanen 1947.
Dels gällde det att få igång produktion och handel, det började med den s.k. Stål- och kolunionen.
Dels gällde det ett fredsprojekt. Tyskland och Frankrike skulle närmas och förhindra ytterligare krig i Europa. Man önskade förhindra en ny Hitler och lämna den typen av sjuka idéer för evigt till den skrämmande historien.

Vem bestämmer i EU?

Mot den bakgrunden är det rent av förunderligt att så inte verkar vara fallet. Hitlers faunapolitik lever kvar i EU: s centrum. EU för en politik där inte bara Skandinavien ska fyllas med stora rovdjur utan det gäller även så gott som alla Europas länder. Inte nog med det, EU siktar inte längre, som efter kriget, framåt utan strävar nu bakåt. Det planeras ju för utplantering av även visent. Hur kan detta vara möjligt?

Svaret på gåtan är nog så enkel som att inte längre sunt förnuft och en strävan mot förbättringar styr EU idag. I alla fall inte när det gäller faunapolitiken. På de områdena styr ekofascistiska miljögrupper via sitt lobbande. 30 000 lobbyister runt makteliten i EU ser vi frukten av idag. Har dessa föreningar kanske t.o.m. lyckats få in ”sina trogna” på betydelsefulla poster som kommissionärer? Lyssnar vi på Joe Hennon, talesman för milökommissionär Janez Potočnik, och även EU: s representant här i Sverige är den slutsatsen lätt att dra. I Sverige har WWF själva fått utforma propagandasidan de5stora.

Redan tidigare har här på sidan pekats på de stora likheterna mellan rovdjurs-, energi och klimatpolitik. De är en av de största bluffarna vi utsatts för i modern tid. Läs denna artikel  så får vi veta att EU finansierar miljöorganistionerna, och att de redan sitter vid maktens bord, om inte helt på egen hand. Denne skribent skrev samma sak redan tidigare, läs här.   Kostnaden får vi alla medborgare stå för. Det finns anledning för den poltiker som vill rensa sitt samvete att göra slut på dessa oförrätter. Förhållandet är helt otillfredsställande och odemokratiskt. Följer vi EU: s önskemål gör vi i praktiken som de egensinniga, fundamentalistiska miljöextremisterna vill.

Peter Egardts Vargkommittés förslag.

Fortfarande i debatten kan läsas om önskemål om en konsekvensanalys. Den har för den intresserade kunnat studeras sedan i somras, i ovanstående

Vargkommittén gav Enveco miljöekonomi AB i uppdrag att göra en socioekonomisk (samhällsekonomisk) analys kopplad till rovdjursförekomsten i Sverige.

De redovisar en välfärdseffekt av rovdjuren som uppskattas till 12 – 14 miljarder under en 5-års period (2,4 – 2,8 miljarder per år).

Dock skriver såväl Enveco och Egardt att analysen inte är fullständig, av flera skäl. Analysen från Enveco finns i sin helhet i bilaga 4.

Beräkningen av värdet har beräknats utifrån undersökningar av betalningsviljan hos delar av allmänheten för att hålla livskraftiga rovdjursstammar. Det är dock gamla undersökningar, den senaste från 2004, och därför inaktuella. De är alltså gjorde när rovdjursstammarna var avsevärt lägre än idag.

Kostnaderna är redovisad per art, branchvis och totalt. Det är ett noggrant arbete där svårigheter att beräkna behandlas. Att ange kostnader i kronor på den oro och rädsla som förknippas med rovdjursförekomst har därför utelämnats. En inte allt för vågad gissning är att den kostnaden, per utsatt hushåll – familj, är avsevärt större än det värde genomsnittshushållet tidigare har sagt sig vara villig att betala för frilevande stammar av rovdjur.

En kostnad, eller förlust, som inte ens nämns, är ”kostnaden” för vissa gruppers förlorade respekt för regering, riksdag, myndigheter, EU och politiker. Där kan vi också endast gissa. Men detta torde värderas högre än allt annat tillsammans, eller hur?

Ytterligare ett stycke saknas helt, den om propaganda. När man mäter människors attityder till vad det vara månde borde följande mening funnits med: Väl känt är att styrd information (propaganda) i hög grad påverkar allmänhetens inställning och åsikter. Men så kan väl knappast ett företag som fått uppdrag av staten skriva?

En mening ur analysen under rubriken: Rovdjurens utbredning och ekologiska roll.

”Allmänt kan det konstateras att mer forskning behövs på rovdjurens roll i ekosystemet.”
Tror jag det, än har människan med sin flerhundratusenåriga historia inte hittat något och inte våra rovdjursforskare heller, inget nytt.

Om vi återgår till betalningsviljan, hur många skulle vilja betala för bevarandet om frågan löd:

Det går inte att bevisa att de stora rovdjuren behövs i det ekologiska systemet, och de kostar samhället (staten och privata) si och så många miljarder årligen. Hur mycket vill du betala extra (du betalar redan via skatten) för att behålla det så?