Månadsarkiv: november 2011

När det gäller varg döljs fakta.

Bra SVA!

Sjukdomar av varg.

Men varför skriver ni inget om dvärgbandmaskarna? Nu har vi ju rävens dvärgbandmask i landet där även vildsvin finns. I denna rapport om viltsjukdomar från 2006  skrev ni att även svin kan vara mellanvärdar för båda varianterna av dessa parasiter. Ni skriver också att vargens dvärgbandmask troligen också finns i landet efter 2 fynd i mellansverige de senaste 25 åren. Dessutom skrev ni detta 2006: ”Vargstammens tillväxt kan komma att spela en roll då den underart av E. granulosus som är etablerad i Skandinavien och har ren och älg som mellanvärd.”

Dödlig sjukdom av varg.

Vi kan alltså nu också räkna med att vargen kommer att äta ett och annat infekterat vildsvin och därmed sprida rävens dvärgbandmask över HELA landet.

Varg innebär handlingsförlamning.

Jag frågar mig, är det för att vargen är heligförklarad som den inte nämns. För den klartänkte måste det framstå som självklart att begränsa vargstammen om man vill begränsa dessa parasiters spridning av mycket otäcka sjukdomar hos oss människor.

Kan inte vargmyndigheten vara objektiv?

Dagens besked från naturvåldsverket (de gör verkligen skäl för namnet) är ett hårresande bevis på den oordning som råder i landet idag. Mycket talar för att utomparlamentariska tjänstemän styr på Naturvårdsverket, t.ex. WWF och SNF. Har inte ansvariga ministrar och GD på NNV koll på vilka som anställs? Jag skrev denna kommentar som skickades till Jägarnas Riksförbunds webbsida under aktuell artikel. Svenska Jägarförbundet gör denna kommentar.

LENA EK, DU MÅSTE TA DITT ANSVAR…
… OCH VÄRNA SVENSKA STATENS EGEN BESLUTSRÄTT.

Du kan inte lita på Naturvårdsverket. Det borde du också förstå efter genomläsning av vad de skriver i sitt svar. Vi har nyligen fått höra att EU:s miljökommissionär Janez Potocnik uttryckt att regeringen redan nu kan fatta nödvändiga beslut om vargen enligt gällande direktiv. Du har frågat Naturvårdsverket om råd, men tyvärr Lena Ek, de är inte objektiva. Det syns rätt snabbt vid läsning av dokumentet. De har faktiskt på alla sätt tolkat direktivets undantagsbestämmelser till sin egen fördel och efter vad som bäst gynnar rovdjursförvaltningens anställda (att cirkusen tillåts fortsätta). Samtliga klaganden på nuvarande olägenheter avfärdas en efter en. Dessutom planeras nu för att inskränka möjligheten till överklaganden och även fastställas vilka som över huvud taget får överklaga.

Det är skrämmande läsning, Naturvårdsverket svarar i egen sak, de blundar för problemen.
Svaret antyder att författarnas hjärnor är infekterade av den nya rovdjursreligionen, ekosofin. Humanismen lyser med sin frånvaro och skadedjuret vargen framställs som viktigast. Om jag vore du Lena Ek skulle jag snarast igångsätta ett arbete för att återta Naturvårdsverkets föreskriftsrätt och se till att det anställs tjänstemän som är lyhörda för människors problembeskrivningar liksom regeringens önskemål. I denna fråga och detta svar nämns inte dvärgbandmaskar, och inte heller att vår nuvarande vargstam består av inavlade bastarder som saknar värde för arten canis lupus lupus i ett globalt perspektiv. Jag skulle underkänna svaret fullständigt. Har regeringen sådana rådgivare blir inga problem lösta, de blir värre.

Vill du studera mer om vargen, läs här .

De båda jägarorganisationernas svaghet och dilemma.

Villkorade stöd.

Jag betvivlar inte för en sekund att ledningarna i båda organisationerna är emot aktuell rovdjurspolitik och att de även arbetar i den riktningen. Men, de kan inte kalla till presskonferens och med kraft fullständigt fördöma regeringens politik genom massor av argument. Det törs de inte för då ryker bidragsmiljonerna. Jägarnas Riksförbunds stöd kan ses här (Scrolla ner i högerspalten till den 3:e länken från slutet (längst ner på sidan) under rubriken:
Utdelning av viltvårdsanslag till Jägarnas riksförbund).  Om någon inte tror ledningarna lever efter villkoren och är försiktiga i kritiken av rovdjurspolitiken, kan vi fråga oss varför de inte kritiserat rovdjurspolitiken långt tidigare, nu är redan jaktkulturen halvvägs över kanten. Endast fristående organisationer kan kritisera av kraft och det är helt nödvändigt i rovdjursfrågan. Att medlemmarna förs bakom ljuset är illanog. Svenska myndigheterna kan sätta kraft bakom orden, det är utvisningar av sjuka invandrare och övertagandet av barn från svenska föräldrar bra exempel på.

Vi kan också på goda grunder misstänka att liknande villkor också förekommer i andra sammanhang på andra områden, kanske i allt. Vi kan ju fråga oss varför inte ledningarna för LRF och SKK inte skarpt fördömer rovdjurspolitiken. LRF har förvisso bindningar till den ”gamla centern” vilket är en del av svaret, men SKK? Jag är övertygad om att vi svenskar blott lever i en illusion av det perfekta samhället.

WWF och SNF tillhör den fanatiska miljörörelsen.

Vi har ett nyskapat departement som heter Landsbygdsdepartementet. Ministern heter som bekant Eskil Erlandsson med 2 (fler?) visioner, Matlandet och Skogen. Det ska minsann produceras mat och arbeten ska skapas och metoden heter Ekonomisk styrning. Det senaste som nått mig om projektet skogen är nya bidrag. Det är minsann pengar från EU. Varför skriver man inte skattepengar, det är ju vad det är. Som vanligt ska NÅGON ANNAN stå fiolerna. Jag känner inte till om detta gäller i hela landet men jag bor i mellannorrland. Nu kan jag få bidrag för bl.a. att döda träd, 80:-/träd, samt 950:- för varje dike jag täpper till. Man häpnar, nu ska våra förfäders slit med uppodlingen av landet fördömas. Det är inte klokt! Dessa förslag är lika negativa för matproduktionen som rovdjuren. Hur ska ökad mängd döda träd, och därmed skadeinsekter, hjälpa Sveriges skogsindustri i den globala konkurrensen? Är det verkligen Eskil Erlandsson och centerpartiet som styr eller är det ekofascister i hans stab av tjänstemän? Dessa ekosofer kommer att driva oss tillbaka till stenåldern, kan man tro. Men hör och häpna ni som inte visste det, det är också den fanatiska internationella miljörörelsens målsättning (ekosofisekten). Här förklaras det tydligt. Läs särskilt om vad en enda männsiska kan åstadkomma, läs om Maurice Strong.

Länsstyrelsernas sätt att arbeta.

I Statens instruktioner för länsstyrelserna (SFS 2002:864) finns rubriken ”Länsstyrelsernas ansvar och uppgifter”. Här står i 2§ att ”Länsstyrelsen skall utifrån ett statligt helhetsperspektiv samordna olika samhällsintressen inom myndighetens ansvarsområde”. Detta sker inte idag inom rovdjursförvaltningen och är en mycket allvarlig försummelse.

Rovdjuransvariga är partiska.

Vid länsstyrelserna har anställda rovdjursvänner tagit befälet och agerar utifrån hur de själva vill att det skall vara. Man propagerar för rovdjur, men nackdelar med rovdjur finns inte vilket gör att helheten inte fungerar. Om den statliga förvaltningen inte fungerar i länen så måste regeringen ingripa och se till att dess regler följs. Landshövdingarna borde vara så pass pålästa att de ingriper i sitt län när inte givna instruktioner följs.

Konkreta råd till regeringen om rovdjursvänner på våra myndigheter.

Anställda rovdjursvänner måste snarast ersättas med mera neutrala befattningshavare som ser helheten och som följer regelverket. Det är angeläget att Staten skyndsamt eliminerar dessa missförhållanden som finns hos många länsstyrelser. Medborgarna i Dalarna har idag inget förtroende för den förda rovdjurspolitiken.

PS. Detta skrevs feb. 2008 innan Serena Cinque presenterade sin doktorsavhandling: I vargens spår. Myndigheters handlingsutrymme i förvaltningen av varg.

Obs! Att ingen ändring skett sedan dess, det har kommit tydligt i dagen nu hösten 2011 med förödande resultat för trovärdigheten för svensk rovdjursförvaltning. DS.

Vargkramare och verkligheten.

Det började med en viktig varg den som fick namnet Kynna. Den började (?) riva får varför krav om skyddsjakt söktes, men som avslogs. Kynna vargen fortsatte vara viktig och fortsatte riva får
men beviljades slutligen skyddsjakt.  Då vaknade de egensinniga, rabiata och fanatiska vargkramarna till och hotade en av de drabbade fårbönderna som förlorat djur och ansökt om skyddsjakt. Så är de, de här vargälskarna, vargen ska skyddas till varje pris. En fårbonde och matproducent är inget värt i dessa fanatikers världsbild. Upproret och motståndet mot myndighetsbeslutet om skyddsjakt tar sig allt mer bisarra uttryck. Extrema organisationer uppmanar till kamp och terror mot jägare och tjänstemän inom statlig förvaltning. Ännu idag är ingen anmälan känd trots att dessa individer öppet deklarerat att störa jakten, vilket naturligtvis saknar lagstöd. Det är häpnadsväckande att myndigheter och övriga ansvariga för svensk myndighetsutövning inte reagerar, älskar alla vargen till priset av ignorera våra lagar? Frågan måste absolut ställas, ingen ansvarig minister har ens kommenterat frågan. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson åker till USA för att se hur de odlar både grönsaker och frukt mitt i miljonstaden New York, och Lena Ek avböjer att kommentera vargfrågan och hänvisar till EU. Hej och hå, lever jag i en rättsstat?

Extremisterna som protesterat mot skyddsjakten åker på rejält stryk i jaktorganisationernas webbsidor och tvingas backa. Då händer något nytt och helt oväntat, rovdjursspårare Mats Rapp på Länsstyrelsen i Dalarna gör ett utspel om att tjuvjakten ökat och anklagar ansvarig myndighet för att ha givit felaktiga siffror. Övriga medier hänger på, så även Sveriges radio och DN utan att kontrollera källan och uppgifterna och därför spreds falska uppgifter, och förtal av jägarkåren. Det är att förvänta att Expressen gör på detta vis men SR och DN vill ju framstå som mer seriösa. De förmedlade samma budskap och hänvisade bara till en skvallerblaska, har de inga högre krav på sig? Den erfarne vet att liberalerna och DN går hand i hand i denna fråga. Varg- och rovdjursvänlig och emot jakten, precis som det förkunnas på den statligt finansierade rovdjurspropagandan, de5stora, som f.ö. en fristående odemokratisk världsomspännande organisation med välklingande namn men okänd agenda, WWF, utformat. Har inte Naturvårdsverket egen personal att hantera statens frågor eller är staten och våra statsråd och riksdagpolitiker i händerna på utomstående intressen? Det verkar banne mig så. Är de ”sålda” och har anammat ekosofin som den nya religionen? Mats Rapp påstås sakna underlag för sina egna siffror och fick snabbt stark kritik. Mats Rapp är f.ö. medlem i vargälskarnas kramarförening Svenska Rovdjursföreningen SRF, (det förklarar väl hans agerande) den förening som uppbär statligt ekonomiskt stöd för att sprida positiva ord om vargen och det gör de, till vilket pris som helst verkar det som. Subventionerat egenintresse av staten som andra får lida av, och föreningen visar noll förståelse för vargens konsekvenser som drabbar människor, hur kan sådant få förekomma?. Det finns alla skäl att en gång för alla klassa denna förening som oseriös och bestående av en samling jakthatande extremister, men så har de också (eller trots) f.d. chefstjänstemän från Naturvårdsverkets rovdjursavdelning i sin styrelse!

Också jag mer personligen reagerade på Mats Rapps angrepp och skrev följande kommentar bland andra som tyckte det gick för långt.

Han visar sitt rätta ansikte.

Här ser vi att det stämmer det vi anklagat rovdjursfundamentalisterna på naturvåldsverket för. De har noga valt sina underordnade rovdjurspårare och rovdjursansvariga på de olika länsstyrelserna. Och kravet har varit ett avgudande av det största skadedjuret på den norra hemisfären, vargen, samt ett lika stark övertygelse om att jägarna representerar människans avskum. Det är vad Mats Rapp tydligt visar här. De har bildat en grupp med de likasinnade i andra länsstyrelser och är överens, det säger väl allt. Att fundamentalisterna på naturvåldsverket infört en ordning om att samtliga påträffade döda vargar ska anses som illegalt dödade är deras direkta bidrag till att smutskasta en stor grupp människor i landet, en grupp de föraktar och hatar. Det visas väl tydligt med dessa ovetenskapliga rutiner.

Utan att vara direkt initierad i rovdjursförvaltningen går det att dra slutsatser för den som följt den länge, och det vill jag förmedla med dessa rader. Jag har dock vid ett tillfälle lyssnat på en föreläsning om björnen som Magnus Kristoffersson höll här på byn för kanske 10 år sedan, då som rovdjursansvarig för Jämtlands Län. Han berättade då att han hade forskat på björn tidigare. Han uppträdde lugn och sakligt och pratade på samma sätt. Det ger förtroende och det tror jag är ett av urvalskriterierna för de rovdjursfundamentalister som bestämmer på Naturvårdsverket. Det jag också minns av mötet var påståendet att i våra trakter saknades björnföryngringar, trots fleras vittnesmål om sedda björnungar. Han var emellertid tydlig med att privatpersoner (allmänheten-vi alla) inte var trovärdiga om detta. Mitt bestående intryck var negativt, denne person skulle jag aldrig ge några förtroenden. Hur det gick? Jo Magnus har naturligtvis avancerat på karriärstegen och är nu rovdjurshandläggare på Naturvårdsverket.

Det är ju också precis vad Serena Cinques doktorsavhandling ”I vargens spår” visade, ordning när det gällde rekryteringsmetoder och tjänstemännens egenmakt ifrågasattes.

Kenneth Erikson 111101

Anklaga de som anklagas bör.

Jag ser också dessa paralleller, det får mig mycket illa till mods. Hur har det kunna bli så här?

Ja, det har jag försökt förklara flera gånger och min åsikt är att det är statens egen rovdjurspropaganda som är orsaken. Att utmåla någon som är emot till fiende är en teknik som kan användas när man har en fastslagen målsättning. Det är precis vad de5stora gör på sin webbsida, där har man med negativa omdömen placerat människan och nämner jägare som motståndare till målsättningen att fylla landet med stora rovdjur.

Vilka är då ansvariga?

Det råder inga tvivel om att den verksamhet som De5stora och Grönklitt bedriver har syftet att nå dessa mål. Det finns formulerat och även anslagens storlek. Men vem eller vilka bär ansvaret? Det är faktiskt något förvillande. Självklart är det staten genom närmast ansvarig myndighet, jovisst det låter ju rimligt. Men synar vi anslagen ser vi genast att Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen är stora bidragstagare.

Naturskyddsföreningen är tilldelade medel för extern påverkan medan WWF även tycks ha fått hela förtroendet att utforma de5storas webbsida. Vilken person handlar det om och vilka ingår i Rådet till De 5 stora? Vem basar över dem? Är det förenligt med Riksdagsbesluten, det som står på webbsidan, ska människan finnas där som ett djur och omskrivas i negativa termer? Går det att skilja på WWF:s agenda och rovdjursförvaltningens eller är det samma sak? Är det så att rovdjursförvaltningen består av individer med medlemskap i såväl WWF, SNF som SRF? Gäller detsamma för ansvariga politiker?

Var ser vi objektiviteten i myndighetsutövandet?

Jag har inte sett det, inte djuruppfödare, fäbodbrukare, djuruppfödare och inte allmänheten boende på landsbygden heller.

Ett syns dock tydligt hela tiden, ett ifrågasättande och ogillande av jakt och jaktutövning.

Hos de yngre individerna i samhället, som matats med denna dynamit under hela skolgången, ser vi tydligt hatet som framkommer i bl.a. div. tidningskommentarer. Det borde oroa fler än mig.

Jag delar helt och fullt Marcus Svenssons ledare som artikeln handlar om. Regeringens ledamöter och våra riksdagsmän och kvinnor kan aldrig frånsäga sig ansvaret för denna hotfulla utveckling.

Våra opålitliga medier i rovdjursfrågan.

Nej, jag tror dem inte, inte i nåt av fallen.

Jag tror visst de menade allvar. Först när de märkte vilken reaktion det fick hos jägarkåren och hot om anmälningar backade de. Vi kunde ju faktiskt läsa en avbön på denna webbsida  (i 26) av ledaren för Nordulv (och medlem i APU?). När detta utspel och hoten mot jägarna och tjänstemännen bakom myndighetsbeslutet om skyddsjakt på vargbastarden i Kynna misslyckades reagerade Mats Rapp i affekt och oförstånd. Att tidningarna genast anammade det som hände styrker endast det som ofta påstås, att journalisterna har sina sympatier hos de vargälskande MP och V, så de följde bara sina inre egna övertygelser och skrev ut lögnerna. När det gäller något som passar dem är det tydligen inte så noga med kontroll och källkritik. Att såväl DN som SR (statsstyrt) som vill förknippas med mer korrekt journalistik gjorde likadant (DN hänvisade till skvallertidningen Expressen!) visar att de fungerar efter samma principer.

F.ö. visar dessa händelser tydligt vilka extremister som stöder vargen, individer där ord och handling inte stämmer. De är helt enkelt inte trovärdiga. Vi ser också tydligt vad pressen har valt för sida, lögnens, t.o.m. SR och DN med flera. De har naturligtvis tvingats backa tack vare jägarkårens påpekande, här SR Detta är dagens ordning i vårt välutvecklade, demokratiska, nordiska land som vissa gärna vill framställa som ett föregångsland. FY!