Jesus på korset och Junseletiken åter hemma.

Påsk med varg.

I tider av religiös högtid med tragisk bakgrund har gula änkan återkommit till den trakt hon blev tvångsförflyttad ifrån för 2 veckor sedan av kallsinniga rovdjurförvaltare. Om det är djurplågeri behöver vi inte diskutera, men väl bakgrunden. Varför förstod inte varguppfödarna detta, är kunskapsnivån så låg och slutledningsförmågan så usel?

Vår religiösa historia, kort sammanfattning.

Det tog 1000 år efter Jesus innan Sverige blev kristet, även om vissa menar att det aldrig lyckades i norra delarna av vårt land. Därefter har vi levt med Kristendomen och dess budskap om vad som är rätt och fel i ytterligare1000 år. Men nu i modern tid har vi skilt på stat och kyrka och är kanske är världens mest sekulariserade land. Delar av våra tidigare värderingar finns dock kvar i vår moral, åtminstone hos äldre, men också i vår och hela västvärldens lagstiftning.

En ny religion, rovdjursreligionen.

Det uppstod ett andligt vakuum. Vissa människor klarar inte detta utan måste ha något att tro på. Nu försöker vissa introducera en ny lära, tron på naturen, under slagord som biologisk mångfald, rovdjur och naturligt (med tbc och löss?). Som själva guden har vargen tagit plats. Denna irrlära bildades dock inte som en effekt av att vi övergav vår religion utan av en annan omständighet, nämligen den att vi slutligen utrotade vargen på 60-talet. Jag har beskrivit grunden för nyordningen genom en översättning av en text från 1973 här, i slutet på inlägget. 

De som mest ivrar för denna lära är oblyga egensinniga organisationer som WWF, Greenpeace och Naturskyddsföreningen. De uppträder som världsförbättrare med lättsålda budskap som den breda okunniga allmänheten sväljer med hull och hår. Under godhetens mantel sprider de budskap om domedagen (om inte budskapet följs) och människor skänker övertygade sina surt förvärvade slantar. Det lever de gott på, WWF och Greenpeace är förmögna, men det gagnar även Naturvårdsverket egen personal inom rovdjursförvaltningen, de har ju sina arbeten. Naturvårdsverket själv skänker miljoner direkt till WWF liksom Postkodlotteriet, via staten. Var det 50 miljoner de fick senast? Affärsidén är strålande!

Motståndet mot varguppfödningen.

Det finns ett motstånd emot dessa dumheter, jag tillhör själv detta. Vi äldre som sluppit påverkan av en förljugen rovdjurspropaganda under skoltiden tillhörde de första kritikerna. Anledningen står även att finna i det faktum att vissa av oss inte är så lättlurade. Det fanns, och finns, historiska erfarenheter om konsekvenserna av vad vårt största skadedjur vargen. Positivt är att efter flera decennier med varg i landet blir det allt fler som får nyvunna erfarenheter, ”som säger” samma som de historiska erfarenheterna. Med vargens tillväxt växer också motståndet. Det borgar för att den nya fantasispäckade rovdjursreligionen kommer att misslyckas.

Ansvariga mot skampålen.

Dagen närmar sig när ansvariga ställs till svars, de lever ännu och vissa finns faktiskt, logiskt nog, även på WWF: s förtroenderåds lista. Om dessa passar ett citat ifrån Jesu straffpredikan över fariseerna i Nya Testamentet

”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”. (Matt 23:23—24)

Folket i buskarna, Naturvårdsverkets benämning på oss.

Vi vanliga människor på landet med fötterna i jorden och naturen runt omkring uppträder uppriktigt, rakt och tydligt. Vi upplever negativa konsekvenser av varg och påtalar dessa för landets befolkning och ansvariga helt öppet. Har man ärliga avsikter behöver man inte smyga i det dolda med falska budskap. Därför klistrar jag här nedan in mitt brev från igår till Lena Ek, det är ändå en offentlig handling. Avsikten är naturligtvis att hon också bör försöka se verkligheten som vi gör.

Dat. 130328

Miljöminister Lena Ek. 

Hej.

Jag känner mig tvungen att skriva detta med anledning av den namninsamling om 150 000 namn som du fått för att bevara Junseletiken.

I artiklar i div. medier står att Mats Carnmarker är initiativtagare till denna aktion att samla namn, från hela världen. Det bör vara av intresse för att denna person arbetar för Greenpeace som IT-tekniker och har 131 806 följare, dvs. personer som läser allt han skriver och förmodligen delar hans åsikter. Bedriften att samla många namn är mot den bakgrunden inte särskilt svår. Hur många av dessa namn som är från Sverige framgår inte. Jag hoppas verkligen inte du och miljödepartementet faller i en fälla som denna. Vi kan ju rimligen inte låta dem som inte berörs det allra minsta styra vår politik. Men vi bör alla reagera och tänka på att 150 000 namn för Junselevargen också betyder 150 000 namn emot rennäringen.

Jag vill berätta lite om det lilla jag vet om Greenpeace. GP har från allra första början insett slagkraften att ha media på sin sida, det märks när våra tidningar runt om i landet har små notiser om denna namninsamling, utan ifrågasättande. Att påverka sin omgivning via medier är en strategi som GP ständigt utvecklar. De är kanske bättre på detta än samtliga övriga, inkl. politiska partier och länders regeringar. Men GP är aktivister som ska ifrågasättas. Vad vill de och vad struntar de i? Är det rumsrent att sprida budskap över världen av vetenskapligt tvivelaktig natur som lurar massor av människor att skänka pengar? GP är förmögna, och det är också WWF som använder sig av liknande metoder. De sprider en bild av sig själva som goda (och utnyttjar vårt dåliga samvete) men vem kontrollerar deras pengaströmmar? Jag reagerar negativt inför alla som uppträder under godhetens mantel, jag skyggar och blir maximalt skeptisk. Jag tror helt enkelt inte på detta utan snarare motsatsen. Det är bland dessa ”de största bovarna” agerar. Det är min slutsats.

Låt mig ge ett exempel på Greenpeace metoder. Här kan vi läsa litet om hur de verkar,

http://vakanser.se/hos/greenpeace+norden/

http://vakanser.se/jobb/vill+du+bli+en+miljohjalte+sok+jobb+som+varvare+pa+greenpeace+3/

http://vakanser.se/alla/butikssaljarjobb/i/eskilstuna/

Greenpeace Norden söker aktiva lärjungar likt religiösa förbund som ”köper” idén, men medlem blir inte vem som helst.

Lika tveksamt är det med WWF. Förtroenderådet består av ett flertal mer eller mindre
kända auktoriteter och myndighetschefer med HM Konungen som ordförande, som placerats där för att ge en positiv bild av organisationen. De finns där som gisslan och har förmodligen inget alls att
besluta om. WWF har ju naturligtvis en styrelse och andra som sköter den löpande verksamheten.

WWF, http://www.wwf.se/om-wwf/om-wwf/1122807-om-wwf

WWF: s Förtroenderåd och styrelse, http://www.wwf.se/om-wwf/styrelsefrtroenderd/1128043-styrelsefrtroenderd

WWF: s organisation, http://www.wwf.se/om-wwf/om-wwf/1122807-om-wwf

WWF verksamheten 2012. 92 miljoner av våra skattekronor i bidrag, http://viewer.zmags.com/publication/769b90ed#/769b90ed/18
6 miljoner från egen svensk kapitalförvaltning, hur mycket ger den internationella?

WWF: s Årsredovisning 2012, http://www.wwf.se/source.php/1480979/%C5rsredovisning%20Stiftelsen%20V%E4rldsnaturfonden%20WWF%20802005-9823%202011.pdf

Jag förmedlar inget om Svenska Naturskyddsföreningen, du känner förmodligen till att även de har internationella kontakter och lockar människor med behjärtansvärda slagord.

Svenska Rovdjursföreningen är ett helt annat kapitel, men jag förutsätter att du vet att det är en skapelse av f.d. chefer på Naturvårdsverket för att skapa ett rovdjurspositivt opinionsorgan. De gav dem också remisstatus, mycket märkligt med avseende på medlemsantalet.

Bäste Lena Ek. Jag hoppas verkligen du har ovanstående förhållanden klart för dig och inte låtit dig förledas i riktningar och uppfattningar som inte stöds av vetenskapen. Känsloargument måste du stå över. Men var aktsam så inte dina medarbetare hellre följer någon av ovanstående organisationers idéer före dina egna, vetenskapens och svenska folkets åsikter. Du kan inte, lika litet som någon annan, veta vad som rör sig i dina närmastes huvuden.

Själv är jag en stor kritiker av nuvarande rovdjurspolitik därför att den inte är demokratiskt skapad. Om aktuellt fall med Junseletiken har jag skrivit här, https://rovdjurspolitik.wordpress.com/2013/03/21/ingen-vill-vara-i-gula-ankans-pals/

Kan jag var till ytterligare hjälp så hör av dig.

Slutligen vill jag önska dig och din familj en riktigt Glad Påsk.

Med vänlig hälsning
Kenneth Erikson

Ingen vill vara i gula änkans päls.

Det är naturligtvis Junselevargen, även kallad rödluvan och, Tossåsenvargen i Jämtland, jag menar. Vem vill vara i hennes sits?

Tänka sig, bli berövad på sina partners flera gånger (genom människans påhitt) och bli hetsjagad i djup snö tills hon inte orkar längre. Därefter sänker sig ett onaturligt hemskt vidunder med ett fruktansvärt ljud ner över henne, snön yr på henne och sedan svider det till i kroppen och hon slumrar in. Men hon hör att ljudet förändras, vidundret låter annorlunda och så blir det nästan helt tyst. Men strax kommer annat ljud, det värsta hon vet och detsamma gäller lukten, människor som pratar högt och kommer nära. Så fler maskiner, snöskotrar och ännu fler människor och så börjar de ta på henne. Vrida, vända, öppna munnen, lyfta och sticka henne igen för de är ute efter hennes blod. Hon är med hela tiden men kan inget göra, ingen kraft och förmåga till rörelser, flykt eller att bita ifrån. Jävla människor!

Som om detta inte vore nog.

Detta djurplågeri har nu genomförts 4 ggr och vi vet vilka de ansvariga är. Det finns personer som kalkylerar och lever med en tro att de gör rätt, något gott för samhället, floran och faunan. De tror, för tecken på att de börjat tvivla ser vi inget av, och måste fortsätta tro på samma budskap de lurat en hel värld att tro, att stora rovdjuren i människans närhet är en nödvändighet. Idag vet vi bättre, dessa ansvariga kan inte visa att det de vill är rätt, de saknar helt vetenskapligt stöd. Men åter till deras planerade djurplågeri, med de erfarenheter som gjorts av gula änkan så vill hon till renar, hon går tillbaka norrut. Det försökte man nu förhindra genom att göra återtåget besvärligare för henne. Därför sattes hon ut öster om E4, med viltstängsel, och med Dalälven och Gävle i norr som naturliga hinder (de visste redan att tiken undviker bebyggelse). De ansvariga har faktiskt försökt stängsla in henne och vad är det annat är illvilja och ren jävelskap emot djuret som vill tillbaka? Och nu när vi vet att hon lyckats ta sig över Dalälven och har det stora hindret Gävle framför sig, säger också Olof Liberg att ”Vi skulle ha placerat henne söder om Stockholm”. Kan det uttryckas bättre, de ansvariga skiter i tikens bästa och vad gula änkan själv vill. Rovdjursforskare föresten, det är väl varguppfödare han arbetar som. Och arbete skapar minsann denna cirkus, massor av meningslösa uppgifter. Det har hittills inte gett ett jota åter till medborgare eller samhälle, endast kostnader, lidande, död och misär

Människor reagerar på vansinnet.

Denna flytt har fått tidningsredaktioner att skriva kritiska artiklar. Det blir så när gränser överskrids, gränser av tålamod och förnuft. Varken de som dyrkar vargen eller kritiker till rovdjurspolitiken tycker denna hantering är acceptabel, och anledningen är uppenbar. Gula änkan är ett strålande exempel på hur det går när ett särintresse, en sekt av människor som dyrkar varg mer än människor och som har lurat sig till makten och får bestämma. Då hamnar såväl djurskyddsaspekter som förnuftet i bakvattnet.

Men vi ser även något större.

Vi och vi (ja det blir fler och fler vi), avser antalet medborgare som anar att detta Projekt Varg kanske inte är vad som utlovats i rovdjurspropagandan. Vi får läsa om förutsägbara olustiga vargflyttar men ser inget gott av projektet. Kan en enda vargtik göra rennäringen ohållbar för flera samebyar genom att döda renar och skingra hjordar så t.o.m. ansvariga rovdjursfrälsta personer på naturvårdsverket inser att det är oacceptabelt, vad betyder då tusentals? Och kan svenska folket förstå att vargen är ett gissel för samer och renägare, bör de också kunna förstå vad varg betyder för andra djurägare i övriga delar av landet. Den slutsatsen bör alla kunna dra. Om jag skulle försöka formulera den blir det: Om en varg innebär oacceptabla förhållanden – betyder hundratals ett rent helvete. Har våra politiker samma förmåga som svenska folket att vilja förstå? De har annat de anser viktigare, nämligen planering av valstrategier för att behålla makten. Det ligger högst på deras agenda. Hur vi övriga och djuren har det verkar oväsentligt. Den slutsatsen har då jag dragit efter att ha följt Projekt Varg under ett flertal decennier.

Med tö, eller tid, blir smutsen synlig.

Här är några urklipp från, En sammanhållen Rovdjurspolitik 2000/01:57. Idag vet vi hur psalmerna går, idag heter det annorlunda på samtliga punkter. Det är kort hållbarhet på svenska riksdagsbeslut.

Sid. 13
Trots ökningen ligger arten ännu
under den nivå på 50 könsmogna individer som Internationella
naturvårdsunionen (IUCN) satt som gräns för när en djurart skall
beskrivas som akut hotad.

Sid.25
Den forskargrupp som utredningen anlitade anser att det för långsiktigt
bevarande av de olika rovdjursarterna oftast krävs stammar om ett par
tusen individer. Den nedre gränsen för långsiktigt bevarande anges till
5 000 individer för björn och varg, till 3 500 individer för lo och
kungsörn samt till 3 000 individer för järv.

Forskare som arbetat med vargstammar i Nordamerika anser enligt
utredningen att den nuvarande skandinaviska vargstammen är livskraftig
även i ett längre perspektiv. Detta bl.a. med hänsyn till att stammen är i
tillväxt.

Tidigare har det låtit annorlunda.

Betraktarna, förödarna, de empatilösa eller de som brukar kallas miljöorganisationer, dvs. SNF, WWF och SRF är alerta, de överklagar som de blivit lärda av naturvårdsverket (de har fått ekonomiskt stöd av NVV för detta). De har överklagat givaren, NVV: s, avlivningsbeslut (skyddsjakt) av den gula änkan 2 ggr. De är också emot inplantering och flyttning av varg. Och som bekant tog då NVV ett beslut om flyttning av denna varg en fjärde gång. Men, men inte överklagade betraktarna, varför då? Beslutet gick ju emot deras uppfattning om vad som är rätt resp. fel, varför i himmelens namn överklagade de inte? Nu ska vi lyssna på frilansande journalisten Mikael Moilanen (som bl.a. skriver i Jakt & Jägare) http://jaktreportage.se/flyttigen.mp3 Hör ni? De sluddrar på talet, verkar osäkra och särskilt Mikael Karlsson, som annars minsann inte har svårt för att tala blir tyst i 4 sekunder och trots det inte kan ge godtagbara svar. Vad är detta, hur är det möjligt, vad har hänt?
Jag spekulerar, gissar och tror följande: Vi vet att naturvårdsverket ger dessa 3 organisationer ekonomiskt stöd, de är beroende av dessa pengar. Jag tror att naturvårdsverket har använt det medlet, som fungerar i de flesta fall, för att ge dessa föreningar order om att inte överklaga flyttningsbeslutet. Det har varit möjligt när de troligen är nära allierade i denna cirkus, rovdjurspolitiken. Jag tror också att många inblandade beslutsfattare är medlemmar i Svenska Rovdjursföreningen tillsammans med företrädare för WWF och SNF. Här är några rader om denna lilla förening som mest troligt är vår vargpappa Anders Bjärvalls skapelse. 

Här nedan ett brev jag sände beslutande Ruona Burman NVV för några dagar sedan via e-post.

Jag lär kanske få ett svar men det ska jag inte lägga ut, om det inte innehåller några okända nyheter. Jag vill visa Ruona Burman den respekten.

Bäste Ruona Burman.

Jag hoppas du kan ta dig tid att läsa nedanstående och lämnar svar till en oförstående av pågående Projekt Varg.

På sid. 33 från senaste riksdagsbeslutet om, En ny Rovdjursförvaltning, står följande:

”För att få en långsiktigt livskraftig vargstam är en förbättring av stammens
genetiska status mer angelägen än en fortsatt tillväxt på smal genetisk
bas. Regeringen föreslår därför i denna proposition en förlängning
av nuvarande etappmål kompletterat med kraftfulla åtgärder för en långsiktigt
livskraftig vargstam. Detta innebär att vargstammens tillväxt begränsas
under tiden fram till dess att konsekvenserna av vargstammens
utveckling i Sverige och bedömningen av stammens bevarandestatus, inklusive
resultatet av de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats
och redovisats, i kombination med åtgärder för att förbättra vargstammens
genetiska status.”

Ovanstående går ju på tvärs med hur ni beslutat (tillväxten begränsades inte), varför?

På sid. 53 hittas följande:

Regeringens bedömning: Endast den som riskerar att drabbas av en
skada bör få ansöka om skyddsjakt. Länsstyrelsens och Naturvårdsverkets
beslut om skyddsjakt och licensjakt bör få överklagas till en förvaltningsdomstol
av den som berörs av beslutet. Naturvårdsverket bör
få möjlighet att överklaga länsstyrelsens beslut.

Även här ser vi att resultatet blev helt annorlunda när det gäller Junseleparet. Eller menar du att naturskydds- och rovdjursföreningen berörs?

Är du själv medlem i SRF och kanske även SNF och WWF, Ruona Burman?

Här blir du intervjuad,
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=110&grupp=19173

Nu vet vi att du fattat beslut om vargflytt av en tik, som redan kostat kanske 5 miljoner, som du själv tror kan söka sig till renarna igen. Det är att spela med statens resurser mot mycket låga odds, emot erfarenheter och förnuft. Det är fullt jämförbart med en spelare som gjort stora förluster men fortsätter spela för att kanske vinna igen förlusterna, till trots mot alla råd.

Den som lyssnade P1 Morgon i morse fick höra din kollega förklara Junseletikens rörelser efter utsläpp. Han sade också att hon kostat ett par miljoner (underförstått kanske 2) när redan siffran 4,5 milj. nämnts. Varför säger inte Magnus Kristoffesson som det är? På fråga uteslöt han inte ännu en ny bedövning och flyttning om hon återvänder till renskötselområdet. Det är också helt i motsats mot vad du själv tidigare uttryckt om ytterligare flyttar. Vad tror du vi intresserade kritiker av vad ni sysslar med ska tro?

Hur ser du på nedanstående?

Läser man denna DNA-undersökning på min bloggsida, https://rovdjurspolitik.wordpress.com/norsk-dna-undersokning-av-3-vargar/ och drar en slutsats av det som är markerat i rött, kan slutsatsen dras att den Skandinaviska vargstammen (de vi har idag, med undantag av de sista årens invandrare och deras avkommor, men i huvusak = de flesta) inte kommit ifrån Finland eller Ryssland. De är m.a.o. illegalt inplanterade vargar av annat ursprung och långt ifrån något som kan kallas fennoskandinavisk varg, och borde inte platsa som något att skydda eller bevara enligt EU: s Art och Habitatdirektiv. EU ställer väl inte krav på att vi ska bevara eller skydda utsatta djur av okänd härkomst?
Om vår vargstam inte kommit ifrån Finland eller Ryssland (Ryska och Finska forskare skiljer på dessa 2 populationer, http://sun3.oulu.fi/~jaspi/Russian_wolf_Conservation_Genetics.pdf ) så begriper var och en att om vi får in en varg varifrån de övriga inte kommit så är den vargen annorlunda därför att den har annan genuppsättning. Är det anledningen till att du anser Junseletiken viktig, för inte kan väl tikens färg vara skälet? Även Finlands vargar påstås lida av inavel och sägs också behöva nya gener. Om du anser varg som kommer in från Finland bära på viktiga gener, så borde detsamma gälla för de som går andra vägen. Varför har inte Finland bett oss om vargar – valpar från vår svensk – norska vargpopulation?

Hur kan du Ruona Burman? Hur kan du driva på en utveckling som strider mot riksdagsbeslutet och verka för en ökning av vargstammen när du mycket väl vet att dina medmänniskor i landet blir lidande samt, att det sker utan att ha den lokala acceptans som tidigare ansågs vara ett villkor?

Med vänlig hälsning

Kenneth Erikson

Varg Vansinnet

En gästskribents rader, skrivet 15mars.

 

Nu har man tillfångatagit och flyttat Junselevargen fjärde gången. Hur är det med förståndsgåvorna på Naturvårdsverket? Och varför griper inte regeringen in och stoppar vansinnigheterna och djurplågeriet? Kosta på en varg 4 miljoner när risken är 3 av fyra att vargen sin vana trogen och trivsel i Junseletrakten vänder tillbaka även denna gång.
Aktuell varg lär ha rivit 30 renar. Ja vad då en varg måste ju leva för att äta och om vargen fått vara ifred så hade den klarat sig med högst hälften renar. Grundfelet om vi ska ha rovdjur är att de renägande samerna har alldeles för dålig ersättning för rivna renar. För två år sedan var ersättningen 800:- för upphittad rovdjursriven ren. Lägsta ersättning för riven ren eller husdjur bör vara 5000:-. För särskilt dyra och avelsdjur, t.ex. hundar, kor eller trav- och galopphästar får marknadsvärdet plus några 10-tusentals kronor för förlusten av ett husdjur vara ersättnings grunderna.

Erland Lundgren
Norrland

Yellowstone, ett tragiskt kapitel.

Ingen oklarhet om anledningen till detta inlägg, jag vill sprida sanning och krossa en myt. Det är nödvändigt med en rovdjursförvaltning i maskopi med såväl fundamentalistiska miljöorganisationer som miljödepartementets ledning och ansvariga. Förtroendet för rovdjursförvaltningen existerar inte, och det är deras enda exempel på vargens positiva konsekvenser jag ifrågasätter.

 

Världens första nationalpark.

Den bildades redan 1872 troligen främst för sin unika natur med varma källor, gejsrar, höga fjäll, kanjoner och mäktiga vattenfall. Parken ligger i Klippiga bergen, huvudsakligen inom staten Wyoming, men även de östra delarna av Idaho och södra delarna av Montana ingår, ca. 50 mil söder om gränsen mot Kanada. Det handlade inte om att bevara eller skydda vare sig flora eller fauna. Jakt tilläts för vem som helst och när alla förstod att de stora rovdjurens närvaro innebar lägre skörd av matvilt förföljdes särskilt björn och varg, (liksom f.ö. i resten av USA dit de nya vita invandrarna kom). US Army tog över ansvaret för Yellowstone 1886 och all jakt förbjöds, även indianernas, och rovdjuren skulle hanteras av parkens anställda. Redan 1885 höjdes dock röster i Kongressen för att bilda en organisation för att skydda djurlivet och det resulterade senare i U.S. Fish and Wildlife Service.  1907, efter politiskt tryck från köttuppfödarna, beslutades om ett program för djurskadekontroll. Därefter avlivades mängder av varg och prärievarg (coyote) runt om i USA på statens mark och i Yellowstone ansågs de vara utrotade 1926. 1916 bildades Yellowstones parkförvaltning och de fick fria händer att bekämpa flora och fauna för parkens bästa.

 

Förbjud jakten, och vad blir resultatet?

Med jaktförbud och få predatorer närvarande blir det kaos. Hjortstammen, främst den amerikanska kronhjorten (elk) växte naturligtvis till nivåer aldrig tidigare skådats med förödande effekt på floran (träden överbetades). Växtätarna mångdubblades och i brist på mat blev det svält. Detsamma skulle hända med vår svenska älgstam också om jakten ställdes in, liksom naturligtvis även rådjur om de slapp varg, lo och räv. Görs inget inträffar så småningom en utjämning så växterna blir begränsningsfaktorn för växtätarna. Det skulle troligen innebära stora fluktuationer av både växtlighet och djurliv. Tillgång till föda är alltid det som styr tillgången på vilt och att maten ensam reglerar vilttillgången ser vi tydligt när det gäller fjällämmel och smågnagare i Norrland. Låt dig inte luras av att det behövs rovdjur för att reglera viltstammar. Vi har även sjukdomar som reglerande faktor förutom just svält, det finns ett samband. Det finns ju f.ö. inga rovdjur som reglerar tillgången på vare sig myror, mygg, fästingar, vägglöss eller råttor m.fl.

 

Vad hände då i Yellowstone? Här är originaltexten

Absence (1926–1995) [edit]Ecological impacts Once the wolves were gone the elk began to take over. Over the next few years conditions of Yellowstone National Park declined drastically. A team of scientists visiting Yellowstone in 1929 and 1933 reported, “The range was in deplorable conditions when we first saw it, and its deterioration has been progressing steadily since then.” By this time many biologists were worried about eroding land and plants dying off. The elk were multiplying inside the park and deciduous, woody species such as aspen and cottonwood suffered from overgrazing. The park service started trapping and moving the elk and, when that was not effective, killing them. This killing continued for more than 30 years. This method helped the land quality from worsening, but didn’t improve the conditions. At times, people would mention bringing wolves back to Yellowstone to help control the elk population. The Yellowstone managers were not eager to bring back wolves, especially after having so successfully ridding the park of them, so they continued killing elk. In the late 1960s, local hunters began to complain to their congressmen that there were too few elk, and the congressmen threatened to stop funding Yellowstone. Killing elk was given up as a response, and then the population of the elk increased exponentially. With the rapid increase in the number of elk, the condition of the land again went quickly downhill. The destruction of the landscape affected many other animals. With the wolves gone, the population of coyotes increased dramatically, which led to an extreme decrease in the number of pronghorn antelope.[citation needed] However, the increase in the elk population caused the most profound change in the ecosystem of Yellowstone after the wolves were gone.[9]

 

En justerad Google-översättning nedan.

Vargen borta (1926-1995) Ekologiska effekter.

När vargarna var borta började hjorten (elk) ta över, och förhållandena inom parken försämrades drastiskt. Ett team av forskare besökte Yellowstone 1929 och 1933 rapporterade: ”Det var bedrövliga förhållanden när vi såg det första gången, och försämringarna har fortsatt stadigt sedan dess.” Vid denna tid var många biologer oroade över eroderande mark och växter som såg ut att dö ut . Hjortstammen hade mångdubblats inne i parken och drabbade växtligheten hårt, särskilt asp och sälg var överbetade. Då började man började fånga och flytta kronhjort och, när det inte var effektivt, döda dem. Detta dödande fortsatte i mer än 30 år (till 1956, min notering). Denna metod stoppade försämringen men det blev inte bättre. Idéer framfördes om att inplantera vargar för att kontrollera älgstammen. Parkförvaltningen var dock inte förtjusta över att få tillbaka vargarna, inte efter att så framgångsrikt lyckats befria parken från dem, så de fortsatte att döda älg. I slutet av 1960-talet började lokala jägare (de som fått jaktuppdraget av parkförvaltningen. min notering) att klaga för sina kongressledamöter att det fanns för lite kronhjort och kongressledamöter hotade att stoppa finansieringen Yellowstone. Jakten gavs upp som svar och sedan ökade hjortstammen igen explosionsartat. Med den snabba ökningen av antalet kronhjort gick tillståndet inom parken återigen snabbt utför. Förstörelsen av landskapet påverkade många andra djur. Utan varg ökade stammen av prärievargar dramatiskt, vilket ledde till en extrem minskning av antalet Pronghorn antilop. Men det var den dramatiska ökningen av hjortstammen som orsakade de största skadorna i ekosystemet i när vargarna var borta.

 

Så återkom idéerna om att plantera in varg.

Att tro på vargen var emellertid inget nytt. Studier av prärievarg och gråvarg 1940-44 av Adolph Murie påstås vara grunden för vargens bevarande. Redan 1944 utpekades Yellowstone som lämpligt område för inplantering. Och efter ett flertal turer genomfördes detta 1995 och 1996. Och efter att dessa förökat sig snabbt, varg har ett reproduktionstal på 128, så är hjortstammarna idag lägre och växtligheten har förbättrats. Att orsaken till allt elände är jaktförbuden talas det tyst om.

 

Svensk rovdjursforskning har inte visat på någonting av värde.

Som förhoppningsvis bekant har svenska rovdjursforskare inte kunnat visa på några positiva effekter av varg i Sverige. Jodå, det påstås visst gynna vissa arter, snyltare, men inte till den grad att deras överlevnad hänger på varg. Samtliga av dessa snyltare har annan särskild basföda som de är beroende av för sin överlevnad. Vi har dessutom facit efter att ha varit utan vargens påverkan på vår fauna under sekler (Västeuropa i princip 1000-tals år) utan att någon art färsvunnit eller ens minskat. Yellowstone har då nämnts som ett exempel, men då greppar man förgäves efter halmstrået.

 

Yellowstone som bra bevis för varg.

Så fel kan det gå om man förbjuder jakt, eller bättre uttryckt, människans naturliga beteende att skörda naturens överskott som människan gjort ifrån det tillfälle när vi lämnade träden. Har indianer och andra lokalboende fått fortsätta jaga hjortdjuren i Yellowstone har aldrig dessa katastrofer inträffat. Det har alla jägare och andra jordnära människor sedan länge förstått och nu är det min förhoppning att även andra intresserade, vakna, objektiva, vetgiriga och normala människor ska förstå detsamma. T.o.m. David Mech, amerikansk vargforskare, har vid högre ålder erkänt att vargens fördelar har överskattats, läs det här.  Konstigt nog nämner han inget om jaktförbuden i Yellowstone, men till hans förtjänst ska ändå föras hans förmåga till självkritik, en sällsynt och utrotningshotad egenskap hos svenska makthavare.

 

Yellowstone visar på något helt annat än vargens förtjänst i ekosystemet.

De amerikanska miljöfrälsta som tog kommandot över Yellowstone har med all önskvärd tydlighet visat hur illa det går om den typen av människor får makt att bestämma. Då går det käpprätt åt helsefyr. Hur är det då i Sverige? Ja, med stor ambition till objektivitet kan vi snart konstatera att själva idén med att återinföra rovdjuren i Sverige har varit mycket framgångsrik men resultatet är lika dåligt som i Yellowstone. För att nå resultatet med återintroduceringen av vargen har noggrant kalkylerade strategier används, framförallt en landsomfattande propaganda inkl. hjärntvätt av våra barn. Här finns en beskrivning om hur det gick till.  men resultaten förskräcker. Problem i form av extra arbete, kostnader, lidande och förluster är linjär med vargstammens tillväxt. Misstro mot förd politik och vår rättsordning följer också samma utvecklingskurva. Vår tilltro till människor som förespråkar och bestämmer om de stora rovdjurens utbredning borde få fler att öppna ögonen. För vad har vi sett annat än falska påståenden, olika och ändrade uppgifter, förutsägelser som inte visar sig hålla, ekonomisk belastning, förakt för berörda och ett översitteri av sällan skådat slag. Så blir det när man blir religiös, upptagen av rovdjursreligionen, eller med andra ord, troende av ekosofin som mänsklighetens räddare. Konsekvenserna av deras lek med vårt livsrum berör dem inte för de vet minsann vad som är rätt och fel, trots att de saknar anständig förmåga till såväl ödmjukhet som empati och helt saknar intresse för skapande av mervärde och insikt om den globala konkurrensens villkor. Här är ett av dagens exempel på hur galet det blir när dessa människor tillmäts makt. Bevare oss för fanatiker vid makten och, när det går religion (ekosofi) i politiken är vi illa ute.

Annan otäck omständighet.

Under ytan på denna fantastiskt vackra plats vilar en tidsinställd bomb. Varma källor och gejsrar vittnar om en osäker geologisk grund. Därunder vilar enorma krafter som när det sker innebär ett hot mot det vi kallar liv på jorden. Yellowstone är toppen på en supervulkan. När en sådan får utbrott är det något annat än vulkanutbrott vi sett många gånger på TV. Utbrottet kommer att bli enormt våldsamt och kasta enorma mängder stoft högt upp i atmosfären. För 640 000 år sedan hade Yellowstone ett stort utbrott som slungade upp 1000 km3 stoft med en krater 7 mil i diameter. Utbrottet i Pinatubo 1991 på Filipinerna spydde ur sig 1 km3, och var det största på sekler. Detta stoft högt upp i vår atmosfär kyler ner jorden flera år framöver, med snöfall på sommaren och missväxt flera år i rad. Ett historiskt utbrott beräknades ha sänkt jordens temperatur med 20°. I Nordamerika skulle de flesta arter dö.

Nu finns ingen anledning till oro, det är långt emellan sådana utbrott, men att Yellowstone kommer att få utbrott är säkert. Men om det sker inom 10 eller 1000 år vet man inte. Här talar vi alltså om naturens krafter. Den opåverkade naturen, som eftersträvas av debattörer av rovdjurspolitiken. Då anses den av människan orörda naturen vara det bästa. Obetänkta påståenden som detta är okunskap. Vi människor har förvandlat vår omgivning (natur) för att över huvud taget kunna överleva. Det syns tydligt på deltagarna i TV-programmet Robinson, där deltagarna svälter när de möter orörd natur och det på bästa plats, nära ekvatorn med mest flora och fauna. Förklaring till missförståndet om den orörda naturens välsignelse är helt enkelt att de blivit förledda. Lurade av uppgifter från rovdjurspropagandan och ekosofiska idéer. För de förleddas egen skull önskar jag att de kan uppbåda tillräckligt med självkritik så de kan göra sig fri från irrläror. Vem vill leva sitt liv med livslögner.

Locket blev lyft.

Innehållet i boxen under är tom, tom på konkreta viktiga förtjänster av varg i ekologiska system. Men bredvid står en annan box där inte ens locket går att stänga. Den boxen är full, överfull av exempel på vargens negativa konsekvenser. Vi blir tvungna att använda den tomma boxen för att få plats för allt. För med tiden kommer nya konkreta exempel på vargens skador, det blir nödvändigt med 2 boxar. Någon box för förtjänsterna behövs inte. Lögnerna är förpassade dit där de hör hemma, till soptunnan, och till historieberättelsen om Projekt varg och rovdjursförvaltningen i Sverige före och efter millennieskiftet 2000, för kommande generationer.

 

Att stilla bedja om i denna osäkra ekonomiska tid.

Självklart är det att våra egentliga makthavare och ansvariga, vår regering och politikerskrået i riksdagen, ska ta bladet från munnen och visa sig beslutsfähiga.

Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_wolves_in_Yellowstone Om fel kan visas emottages det gärna.

Rovdjurspolitikens sällan nämnda konsekvens.

Här nedan en gästskribent om en viktig fråga.

Begränsa Viltolyckorna!

Vi hade 46-tusen viltolyckor i fjol som beräknas kosta omkring 30 miljarder, och innebär i medeltal 10 döda och 2000 invalidiserade människor per år. Orsakerna till att viltolyckorna ökat så snabbt de senaste 10 – 20 åren är de snabbt ökande rovdjursstammarna samt att stordelen av våra vägar nu omges av två gröna väggar. Att stordelen av viltolyckorna sker efter mörkrets inbrott eller nattetid torde bero på att bytesdjur som; älg, rådjur, hjortdjur och ren jagas av rovdjur. Bytesdjuren ligger normalt och vilar under den mörka delen av dygnet och söker sin föda huvudsakligast i gryning och före skymning. Medans rovdjur gärna jagar i mörker då sikten är dålig och risken för olyckor är störst.
Åtgärder; sätt in de arbetslösa, att stamkvista och siktröja 20 – 30 meter på sidorna om vägen.
Minska radikalt de fyra stora rovdjuren. Det räcker bra med 100- 150 järv, lo, vargar och 1500 björnar. I dag har vi 3 – 4 ggr. så många. Vilket är huvudorsaken till de många viltolyckorna, samt att rennäringen håller på att slås ut. Antalet slaktade renar har nästan halverats de senaste 20 åren. Vidare, har alla glömt att vargen är huvudvärd av den farliga Dvärgbandmasken, som om den angriper den mänskliga hjärnan är dödlig? Den allra bästa lösningen är att göra upp med samerna att de mot en väl tilltagen ersättning påtar sig att hysa de fyra stora i Lappland enligt ovan förslag. Samtidigt tar vi i princip bort järv, lo och varg i övriga landskap. Vi har omk. 200 samefamiljer som försöker leva på rennäringen. Vi kunde erbjuda dem 5 – 10 miljoner och övriga renägare 1miljon per år i ersättning, och skulle ändå ha kvar 25 av de 30 miljarderna som viltolyckorna kostar oss. Med ovan förslag genomfört och fördelen med gles trafik i Lappland tror jag att de svåra viltolyckorna skulle minska med 75 procent.
Nu den 15 februari med 2 dagar kvar av jakttiden kan man anta att det blir inga fler vargar utöver de tre skjuta i vinter. Med påföljd; att nästa höst har vi omk. 200 fler vargar och stora problem i stora delar av Sverige! Varför ignorera Sverige den kunskap som finns om vargen hos våra östliga grannar ?

E Lundgren

Förklarar rovdjurspolitiken och mycket annat.

Kortaste blogginlägget.

Sevärt, det handlar om vad som rör sig i en vargkramarhjärna.

Och här för den vetgirige.

Läs även så många kommentarer du orkar.