Ett industrilandskap växer fram i gammelskogen. Det görs av affärsintressen med starkt politiskt stöd. Nu måste vi dra i nödbromsen, skriver Ulla Magnusson och Mats Forslund.
”Vi var naiva om vindkraften”
”Vi var från början entusiastiska, kanske naiva, sedan lamslagna och därefter alltmera upprörda. Så har vårt förhållande till vindkraftsutbyggnaden utvecklats under åren efter beslutet om utbyggnadsmålet 20 TWh landbaserad vindkraft per år i Sverige år 2020. (30 TWh till 2020 enl. senaste direktiv. Not. Bloggägaren)
Från Dalarna och norrut växer nu raskt stora industrilandskap upp på bergskrön som hittills täckts av biologiskt rika gammelskogar. De har varit svåra att nå för avverkning och har därför blivit kvar ofördärvade.
Sådana måste skyddas för att Sverige ska kunna nå det nationella miljömålet ”Levande Skogar” och sina åtaganden vid FN-mötet i Nagoya 2010. Många av vindkraftsparkerna täcker tiotals kvadratkilometer med sönderstyckad gammelskog. I Dalarna planeras anläggningar med arealer över 50 km2.
Vår upprördhet över de orimliga avvägningar som ofta görs mellan natur- och kulturvärden kontra utbyggnadsplaner har nu nått en gräns där vi beslutat att öppet och aktivt börja agera mot de regler och krafter som möjliggör den här utvecklingen.
Affärsintressen med starkt politiskt stöd.
Den viktigaste instansen vid planeringen av vindkraftsprojekt är den kommunalpolitiska. Om den beslutat om klartecken och projektören påbörjat sitt arbete, ligger vägen oftast öppen mot bygget av vindkraftsparken.
Starka motargument från allmänhet, ideella föreningar, länsstyrelser och Naturvårdsverk lämnas skrämmande ofta utan avseende hos de domstolar som är satta att försvara allmänintressets rättmätiga krav på objektivitet.
Domar beslutas på ofullständiga grunder och viktiga nytillkomna fakta noteras överhuvudtaget inte vid ansökan om överklagande (se till exempel mål M 599-13 och M 8779-14!).
Rättsprocesserna kännetecknas ofta av okunskap och brist på engagemang, men också av den grund som lagstiftarna lagt.
Vindbolagens ingenjörer och informatörer håller möten med lokalbefolkningen där guld och gröna skogar utlovas. Underlagen som presenteras har utarbetas av betalda ”experter” på allt från fåglar till vägbyggnad. Nackdelarna sägs vara obetydliga och ansenliga summor utlovas till traktens fattiga föreningar som bygdepeng. Så har många skeptiska röster tystnat.
Markägarna har i regel redan knutits upp genom löften om feta arrendeavtal. Ärendena rullar sedan på och de politiskt gynnade affärsintressena kan förverkliga sina planer.
Vad vill vi i stället? Först och främst kräver vi att regeringen omedelbart gör ett förutsättningslöst omtag i den här frågan!
Den tekniska utvecklingen inom energisektorn och faktorer i samhället som leder till lägre elförbrukning visar tydligt att satsningen på vindkraft är starkt överdriven, och med onödigt stora skador på natur, kultur och ekonomi.
Nya sätt att producera eller spara el – solel, vågkraft, energieffektivisering med mera, kommer på bred front.
Om miljöargumentet kan bland annat sägas att förstörda skogsmarker inte i fortsättningen kan binda den klimatskadliga koldioxid som vindkraften sägs förhindra utsläpp av. Förstör alltså inte gammelskog genom anläggande av vindkraftsparker eller kalhyggesbruk! Det finns stora arealer i acceptabla vindlägen på marker som redan är starkt exploaterade – kalhyggen, ungskogar, gamla industriområden och liknande.
Och vad händer när anläggningarna ska avvecklas om 25 år? Det handlar ju inte om att bara dra upp några tältpinnar, utan om betongfundament, 100-tons stålkonstruktioner, lossprängda bergmassor, breda vägstråk, djupa dikningar, kraftledningar. Vem bekostar det som kan återställas? Ett av bolagen i Dalarna åläggs att avsätta 120 000 kr per verk för demontering. En struntsumma i sammanhanget!
Vindkraft? Ja! Men på rätt plats! Vindkraften kan inte generellt avvisas som ett av alternativen i den framtida produktionsstrukturen, men produktionssättet måste nyttjas med förnuft. Politiker av alla kulörer – dra i handbromsen nu!”
Ulla Magnusson, Länsordförande Naturskyddsföreningen i Dalarna
Mats Forslund, ordförande i Dalarnas ornitologiska förening
BLOGGINNEHAVAREN KAN INTE ANNAT ÄN ATT HÅLLA MED.
Kan vi hoppas på en ändring av Rovdjurspolitiken också? Den är nämligen lika vansinnig den och drabbar samma slag av människor, nämligen de närboende som i stället för vindkraftverk, får döden till granne. Båda grupperna förlorar livsglädjen och ser sin fastighet sjunka i värde. Människor med farliga snurror på bakgården upplever obehag av både synintryck och farligt ljud till den grad att vissa blir sjuka.
Men kanske är det så att Naturskyddsföreningen bryr sig om gamla träd och stora farliga skadedjur före sina medmänniskor. Nå det återstår att se vilka de värnar mest. Hittills har de uppträtt som fundamentalistiska biologer och förledda miljöreligiösa.
När vi ändå nämner de miljöreligiösa, de som inte tänker själva utan bara tror på vad propagandister (miljörörelsen) förmedlar i tidningar, radio och TV, lyssna på Donna. (4 delar).
Hur förmedla budskapet så det går in i de miljöreligiösas hjärnor? Är det det omöjligt att få dem att utveckla normal självkritik?
GLAD PÅSK.