SLU och Artdatabanken.

Det är märkligt men miljörörelsens fanatiker verkar husera på Sveriges Lantbruksuniversitet.

Varför skriver de att björnen minskat och höjs en skyddsklass och att det beror på jakt, jakt som beslutats i Sveriges Riksdag med det uttalade målet att björnstammen ska minska? Naturligtvis beror det på att dessa miljönissar på SLU tar alla tillfällen i akt att smutskasta jakt/jägare och landsortsbor.

De har kunnat gå till pressen med följande budskap: Björnstammen har minskat efter att riksdagen beslutade om just det.

Det kom med riksdagsbeslutet om En Hållbar rovdjurspolitik, december 10, 2013. Då formulerades också förvaltningsmål för gynnsam bevarandestatus för de olika arterna. Dessa är för: Varg = 270, Björn = 1400, Lodjur = 870 och Järv = 600 st.

Ja det vill säga att i propositionen (som klubbades) nämndes antalen i form av ett spann, som Naturvårdsverket senare ändrade till den högre siffran (utom för lo). Vid tidpunkten för riksdagsbeslutet beräknades bestånden överstiga dessa siffror för samtliga arter.

Sanningen är väl att forskarna inte heller vet hur många björnar det finns, än mindre vilket antal som är lämpligt. Hur skulle de kunna göra det, då blir de ju tvungna att ta hänsyn till konsekvenserna. De har såväl forskare som förvaltningsansvariga hittills visat sig oförmögna till. Och politikerkåren har placerat huvudet i sanden. Som i så många övriga fall smiter makthavarna ifrån ansvaret när det handlar om besvärliga frågor.

Vi kan dra 2 slutsatser av detta.

1. Vem annat än björnälskare på en statlig myndighet anser att vi riskerar förvaltningsmålet idag.

2. SLU trotsar öppen riksdagsbeslutets målsättning om att minska björnstammen.

Nästan samma gäller varg. Vi hade redan i december 2013 fler vargar än referensvärdet och idag har vi dubbelt upp. Vargens status har sänkts ifrån nära hotad till sårbar som är den lägsta klassningen,därefter gäller livskraftig. Där hör den hemma idag om rätt finge vara rätt.

Skäms ni på SLU som beter er på detta sätt. Läs nedanstående bloggare som utvecklar detta tydligare. http://lipoptena.blogspot.se/2015/04/forandringar-i-rodlistning-pekas-ratt.html

Maktmissbruket i Sverige, större än du anar.

Vi godtrogna svenskar håller på att vakna eller tillhör du dem som litar på stat, myndigheter, kommun och politiker?

Som glesbygdsboende och särskilt avogt inställd till en förljugen och orättfärdig rovdjurspolitik har intresset vidgats med pensioneringen. Lögner och övergrepp förekommer på andra närliggande områden såsom vindkraftsbluffen, för att inte säga hela klimatbluffen, och särskilt landsbygdens näringar och verksamheter är utsatt. Djurhållare, dvs. djurbönder och matproducenter, har gjorts till landets fiender. Varför måste man fråga. Vi vet att miljörörelsen struntar i djurbönders åsikter om rovdjuren och hela nuvarande rödgröna regeringen (inkl. V) ogillar individer som ensamföretagare och småbönder. I nedanstående får även föreningsföreträdare (LRF) en känga, med all rätt kan tilläggas.

Läs och Rys.

Nedanstående är inte mina ord utan den förträfflige Astrids miljö- och samhällsblogg. Läs och tänk dig in i djurägarens situation.

Blogginlägget är dagsfärskt men handlar om en 10 år gammal historia. På hennes blogg kan vi dock läsa om att denna typ av övergrepp förekommer fortfarande.

Astrids miljö- och samhällsblogg

Många är de förtvivlade djurägare som förgäves vänt sig till sk granskningsprogram i förhoppningen att någon skulle våga utreda och granska den rättslöshet som råder på området djurskydd. Ingen har lyckats hittills. Det har cirkulerat rykten att ett färdigt program stoppades av Nicke Nordmark för några år sedan för att ”svenska folket inte var moget” för att se sanningen. Jag vågar mig på att gissa att anledningen var en helt annan. En stor organisation som anses företräda bondekåren hade ertappats med fingrarna i syltburken och det fick helt enkelt inte bli allmänt känt.

Det här tog sin början den 18 december 2003 i Västergötland. Konsten att sko sig ekonomiskt på djurägare och bönder har som vi vet tagits till helt nya höjder sedan dess. De ingredienser som behövs för att ruinera en intet ont anande lantbrukare i det här spelet är desamma nu som då, nämligen en mer eller mindre ”anonym” anmälare, en djurskyddshandläggare med mer…

Visa originalinlägg 688 fler ord

När Satan vaknar och får dåligt samvete eller Sent ska syndaren vakna.

Ett industrilandskap växer fram i gammelskogen. Det görs av affärsintressen med starkt politiskt stöd. Nu måste vi dra i nödbromsen, skriver Ulla Magnusson och Mats Forslund.
”Vi var naiva om vindkraften”

”Vi var från början entusiastiska, kanske naiva, sedan lamslagna och därefter alltmera upprörda. Så har vårt förhållande till vindkraftsutbyggnaden utvecklats under åren efter beslutet om utbyggnadsmålet 20 TWh landbaserad vindkraft per år i Sverige år 2020. (30 TWh till 2020 enl. senaste direktiv. Not. Bloggägaren)

Från Dalarna och norrut växer nu raskt stora industrilandskap upp på bergskrön som hittills täckts av biologiskt rika gammelskogar. De har varit svåra att nå för avverkning och har därför blivit kvar ofördärvade.

Sådana måste skyddas för att Sverige ska kunna nå det nationella miljömålet ”Levande Skogar” och sina åtaganden vid FN-mötet i Nagoya 2010. Många av vindkraftsparkerna täcker tiotals kvadratkilometer med sönderstyckad gammelskog. I Dalarna planeras anläggningar med arealer över 50 km2.

Vår upprördhet över de orimliga avvägningar som ofta görs mellan natur- och kulturvärden kontra utbyggnadsplaner har nu nått en gräns där vi beslutat att öppet och aktivt börja agera mot de regler och krafter som möjliggör den här utvecklingen.
Affärsintressen med starkt politiskt stöd.

Den viktigaste instansen vid planeringen av vindkraftsprojekt är den kommunalpolitiska. Om den beslutat om klartecken och projektören påbörjat sitt arbete, ligger vägen oftast öppen mot bygget av vindkraftsparken.

Starka motargument från allmänhet, ideella föreningar, länsstyrelser och Naturvårdsverk lämnas skrämmande ofta utan avseende hos de domstolar som är satta att försvara allmänintressets rättmätiga krav på objektivitet.

Domar beslutas på ofullständiga grunder och viktiga nytillkomna fakta noteras överhuvudtaget inte vid ansökan om överklagande (se till exempel mål M 599-13 och M 8779-14!).

Rättsprocesserna kännetecknas ofta av okunskap och brist på engagemang, men också av den grund som lagstiftarna lagt.

Vindbolagens ingenjörer och informatörer håller möten med lokalbefolkningen där guld och gröna skogar utlovas. Underlagen som presenteras har utarbetas av betalda ”experter” på allt från fåglar till vägbyggnad. Nackdelarna sägs vara obetydliga och ansenliga summor utlovas till traktens fattiga föreningar som bygdepeng. Så har många skeptiska röster tystnat.

Markägarna har i regel redan knutits upp genom löften om feta arrendeavtal. Ärendena rullar sedan på och de politiskt gynnade affärsintressena kan förverkliga sina planer.

Vad vill vi i stället? Först och främst kräver vi att regeringen omedelbart gör ett förutsättningslöst omtag i den här frågan!

Den tekniska utvecklingen inom energisektorn och faktorer i samhället som leder till lägre elförbrukning visar tydligt att satsningen på vindkraft är starkt överdriven, och med onödigt stora skador på natur, kultur och ekonomi.

Nya sätt att producera eller spara el – solel, vågkraft, energieffektivisering med mera, kommer på bred front.

Om miljöargumentet kan bland annat sägas att förstörda skogsmarker inte i fortsättningen kan binda den klimatskadliga koldioxid som vindkraften sägs förhindra utsläpp av. Förstör alltså inte gammelskog genom anläggande av vindkraftsparker eller kalhyggesbruk! Det finns stora arealer i acceptabla vindlägen på marker som redan är starkt exploaterade – kalhyggen, ungskogar, gamla industriområden och liknande.

Och vad händer när anläggningarna ska avvecklas om 25 år? Det handlar ju inte om att bara dra upp några tältpinnar, utan om betongfundament, 100-tons stålkonstruktioner, lossprängda bergmassor, breda vägstråk, djupa dikningar, kraftledningar. Vem bekostar det som kan återställas? Ett av bolagen i Dalarna åläggs att avsätta 120 000 kr per verk för demontering. En struntsumma i sammanhanget!

Vindkraft? Ja! Men på rätt plats! Vindkraften kan inte generellt avvisas som ett av alternativen i den framtida produktionsstrukturen, men produktionssättet måste nyttjas med förnuft. Politiker av alla kulörer – dra i handbromsen nu!”

Ulla Magnusson, Länsordförande Naturskyddsföreningen i Dalarna
Mats Forslund, ordförande i Dalarnas ornitologiska förening

BLOGGINNEHAVAREN KAN INTE ANNAT ÄN ATT HÅLLA MED.

Kan vi hoppas på en ändring av Rovdjurspolitiken också? Den är nämligen lika vansinnig den och drabbar samma slag av människor, nämligen de närboende som i stället för vindkraftverk, får döden till granne. Båda grupperna förlorar livsglädjen och ser sin fastighet sjunka i värde. Människor med farliga snurror på bakgården upplever obehag av både synintryck och farligt ljud   till den grad att vissa blir sjuka. 

Men kanske är det så att Naturskyddsföreningen bryr sig om gamla träd och stora farliga skadedjur före sina medmänniskor. Nå det återstår att se vilka de värnar mest. Hittills har de uppträtt som fundamentalistiska biologer och förledda miljöreligiösa.

När vi ändå nämner de miljöreligiösa, de som inte tänker själva utan bara tror på vad propagandister (miljörörelsen) förmedlar i tidningar, radio och TV, lyssna på Donna. (4 delar).

Hur förmedla budskapet så det går in i de miljöreligiösas hjärnor? Är det det omöjligt att få dem att utveckla normal självkritik?

GLAD PÅSK.