Kommunpolitikers nonchalans och fega flykt.
Till en mängd kommuners fullmäktigeförsamlingar i Sverige har det under våren inlämnats Medborgarförslag om önskemål att respektive kommunfullmäktige ska informera sig om konsekvenserna av rovdjurspolitiken och ta ställning därför att de berör kommuninnevånarnas livsmiljö.
Alla har ännu inte svarat på medborgarförslagen men vissa var relativt snabba med besked om att ”i denna fråga saknar kommunen kunskap” och – eller att det är en nationell fråga.
Hur tänkte de då?
Politiker, oberoende av nivå, brukar minsann inte hålla inne med orden. Är det något som kännetecknar en politiker är det just motsatsen till vad de svarat. Politiker är de pratgladaste människor som finns, och de uttalar sig gärna om allt, även om sådant de saknar kunskap om.
Mer oroande är kommuners svar där de menar att andra (staten?) ska svara. Det är ett svek emot sina kommuninnevånare som valt dem. Och för innevånarna är kommunpolitikerna och de olika partiernas representanter den första politiska nivån. Politikerna har alltså ett självklart ansvar gentemot sina innevånare och ska inte hänvisa till staten. Återigen, i samtliga övriga frågor uttrycker sig politiker gärna och glatt.
Rovdjuren bidrar till politikerkårens avveckling.
Nu tänker vi på avvecklingen av politikerkåren. Vad ska vi med lokalpolitiker till om de inte bryr sig om lokala problem? Som utvecklingen tydligt visar verkar politikerna göra sig själva överflödiga, en trist utveckling eller kanske hellre positivt?
Här nedan kan alla läsa en anmälan till SKL som visar att denna fråga ska provas juridiskt. Kommunerna har faktiskt skyldighet att värna sina innevånares hälsa och livsrum, anser Landsbygdsalliansen i Östhammar.
Östhammar den 29 april 2013.
Till: Sveriges Kommuner och Landsting/SKL.
Anmälan och begäran om att snarast inleda en juridisk utredning angående ansvaret för miljö och hälsa i Sveriges kommuner.
Kommunerna skall hävda hälsoskäl mot återinförande av varg, som nu sker i Sverige med stöd av EU Direktiv 92/43 EEG.
Lagenligt.
Det är lagenligt klarlagt av SKL att våra 290 kommuner har ansvaret för miljön och hälsan. Därmed är ansvaret hos kommunerna att förhindra miljöhälsoproblem som förorsakas av miljön hos kommuninnevånarna. Vi inom Landsbygdsalliansen i Östhammar begär därför en juridisk utredning om kommunernas ansvar och framför nedan fakta i vår begäran. Staten har placerat Rovdjursförvaltningen hos Miljö-
departementet och miljöministern, vilket klart visar att de5stora rovdjuren och deras förvaltning tillhör miljö och hälsa.
SKL,s förbundsjurist A Marcusson har gjort en utredning till Sandvikens Kommun om bygg- och miljönämndens tillsynsansvar om ”myggplågan” vid Dalälven. Det framgår av sista tre stycken att även obehag av insekter, fåglar och djur kan räknas till ”annan liknande störning”, med hänvisning till prop. från 1985, där det framgår exempel på störningar som kan hänföras till detta. Det framgår också att kommunen
kan ha behörighet att ingripa i fall av ”annan liknande störning” som påverkar hälsosituationen i kommunen även om verksamheten står under andras verksamheter och tillsyn.(Bil. 1, stycken 6-8)
Projekt varg.
Staten har tillsammans med Miljöorganisationer och egna myndigheter övertagit Projekt Varg och driver vidare ett återinförande av de fem stora rovdjuren, då framförallt varg, i vår kulturlandskap och bland människor och tamdjur. Historien och modern nutid, visar att detta är ett miljöhälsohot mot människor och tamdjur.
Djuruppfödare i de gröna näringarna på gårdar och fäbodar får ta ”smällen” genom att djuruppfödningen utsätts för rovdjurs hot, dödade djur, lemlästade djur och otrygghet och stress under dygnets alla timmar. Djurägare ser sina livsverk och näringar utplånas och om man inte slutar med djurdriften utsätts man för stress och sömnlösa nätter och i slutändan PTS/Posttraumatisk Stress(Se: Anmälan till SFI VERK 2009/500).
Människor har dödats av vargar, i modern tid; en 10-årig pojke i Georgien 2010, 2-årig pojke i Ukraina 2011, joggande lärarinna i Alaska 2010, en 10- årig pojke i Sibirien 2013, en 65-årig kvinna räddades och lyckades döda vargen med yxa 2012 i
Sid 2(3)
Ryssland och en 81-årig kvinna dödades i Kasakstan 2013, som exempel(källa: http://www.vargfakta.se). Statens ”importvargar” består just av öst vargar från forna Sovjet, därför är detta ett växande hot mot landsbygdens människor, som redan nu framkallar stress och inaktivitet i skog och mark. Dalarna med sina 24 vargrevir är det län och dess kommuner som kommer att få känning av hälsofaran och som kommer att åtföljs av alla kommuner med början i mellansverige och inte minst Värmland.
Njaarke Sameby har kollapsat.
Rennäringsforskaren vid SLU och Professorn Birgitta Åhman hävdar nu att Njaarke har kollapsat, vinterstammen på 1000 renar är halverad, vajorna uppätna av rovdjur, därför finns ingen återväxt, hela renhjorden går under.
Renägarfamiljen Fjällberg går på samtalsterapi, de kan och orkar inte ladda om och inte bedriva sin näring pga. miljöhälsohoten från rovdjur. Familjen är i första stadiet till kollaps och nästa kan befaras vara PTS. Sametinget hävdar att ca. 50 000 renar dödas varje år av rovdjur, lo, varg, björn och järv. Det hävdas att nästan samtliga Samebyar och renägarfamiljer lever på gränsen till kollaps(se bilaga 3).
Djurskyddslagen.
Staten och Rättsväsendet i Sverige har lyckats med konststycket att bortse från djurskyddet gentemot tamdjuren som dödas, skadas och förorsakas lidande enl. §2 i Djurskyddslagen/Dsl, då ”förövaren” är ett rovdjur. Det finns inga undantag vem som
förorsakar tamdjuren, inkl renar, lidande och EU slår fast att Dsl. alltid skall ha tolkningsföreträde vid djurskydd.
Statens myndighet Jordbruksverket, som tydligt ingår i Projekt Varg, hävdar ”laghierarki”, men ger ingen förklaring till lagtolkningen Dsl. vs. Jaktförordningen. Det finns enbart en Dsl. i Sverige och en inom EU, som båda skall skydda våra tamdjur och ge djurägarna trygghet i sina näringar, rättighet och även skyldighet att skydda djuren, som sedan skall bli mat åt konsumenter.
Ytterligare ett hälsohot mot kommunernas medborgare och tillika djurägarna, som alltid per automatik blir misstänkta för ”Grovt Jaktbrott” oaktat skyldigheten att skydda sina djur, som i övriga djurskyddsfall är en skyldighet och rättighet för djurägarna.
Nu finns även fallet med 5 människor i Lillhärdal, som utsatts för omfattande tvångsmedel, bara för att dessa varit i närheten av ett vargrevir och miljöåklagaren har efter 5 månader ännu inte presenterat några bevis om förberedelse till grovt jaktbrott.
Ett upprörande fall är, då fårägaren ser en varg i fårhagen under attack, ägaren ringer till Polisen. Han får inte ingripa, han får inte ta hjälp av grannen som har vapen. Resultatet blir 17 rivna och dödade får framför ägarens ögon. Idag mår ägaren ”pyton” oaktat det är flera år sedan händelsen och han är inte fårägare idag.
Sid 3(3).
Dvärgbandmask och rabies.
Finns i stor utbredning i forna Sovjet och nu även i Finland, men än är Sverige och Norge friförklarade. Detta är ytterligare ett allvarligt hot mot människor då dessa smittor kan förorsaka blåsmasksjuka som är dödlig. FN/WHO lag 2006:1570 om
spridning av smittosamma sjukdomar internationellt som äventyrar människors hälsa, är ett måste för Sverige att följa, men detta lyckas man också bortse ifrån med s.k ”genitiskt viktiga vargar” från öst, både som naturligt invandrande och utsättning av valpar.
Kommunernas ansvar.
Är att genom innevånarnas insändare, debattartiklar, motioner och medborgarförslag
ta ett stort ansvar, bemöta medborgarnas starka oro, samt även skaffa förkovran inför framtida hälsoproblem som förorsakas av statens ”vargodling”. Kommunerna skall hävda sin rätt och skyldighet att ingripa mot staten med stöd av sin beskattningsrätt, olika lagar, regeringsformen, kommunal självstyre, miljöbalken och Plan- & Bygglagen.
SKL har konstaterat att det finns stöd för att kommunerna har behörighet att ingripa mot hälsofarliga verksamheter som påverkar miljöhälsosituationen hos kommuninnevånarna. Det framgår då att kommunerna har rätt att begära åtgärder av staten som förhindrar och sätter stopp för annalkande miljöhälsoproblem, som i förlängningen kan medföra svåra hälsoproblem hos kommuninnevånarna i Sveriges kommuner. SKL bör snarast ge råd och anvisningar till Sveriges kommuner i den andan som vi nu anmäler till SKL.
Bilagor: 1: SKL,s juridiska utredning om bygg- & miljönämndens tillsynsansvar. 2: Dramatisk ökning av rovdjursangrepp i Uppland. 3. Kunskapen om varg som inte räknas. 4. Samer i desperat utspel om rovdjurspolitiken. 5. Viltskadecenterns rapport 2012. 6. Älvdalens kommuns vargbeslut rätt väg. 7. Motion om psykiskt stöd till djurägare/LRF Gävleborg. 8. Forskare ser renhjord gå under. 9. Vargforskare bekräftar chefs-
veterinären H Boströms varningar.
För Landsbygdsalliansen i Östhammar:…………………………….. ……………………………….
Åke Andersson, mjölkbonde Åke Siikavaara, hästnäring
…………………………. ……………………………….. …………………………… ………………………
Inge Gustafsson, Skogsentr. Jonte Kylin, Köttbonde Ingemar Eriksson, LRF Tommy Runarsson, LRF
……………………….. ………………………………. …………………………. ………………………
Gert Wallin, JRF avd. Stefan Runarsson, SJF kretsen. Kent Harg, kennel. Åke Valtersson, bonde.
……………………….. …………………………….. ………………………… ……………………….
Lennart Bengtssoin, fårbonde.