Varg, hybrid, hund eller vad?

Bakgrund om byrackorna.

I nr.7 av Jaktjournalen skriver Eirik Granqvist under rubriken: Det är en hund, om den flera gånger flyttade tiken som svenska vargforskare har klassat som genetiskt viktig. På motstående sida är vår främste vargforskare, Olof Liberg, citerad under rubriken: Vi har fakta- det är en varg.

När jag läste detta skrev jag ner följande, enligt nedan.

1 1/2 månad gammal text.

Och läs här om Libergs bevis och fakta att gulingen är en varg:
Olof Liberg är ute på djupt vatten när han påstår saker om vargen, jämför med våra hundutställningar. Vi tittar på det fysiska utseendet för att avgöra om stövaren är en hamilton, ryss- eller finnstövare. Likadant gör vi när det gäller de övriga raserna och detsamma gäller naturligtvis hunddjuret varg.
Olof Liberg uttrycker också helt personliga åsikter, eller tro, när han pratar om antalet vargar som krävs för att förbättra den genetiska statusen. Han pratar om 3-400 vargar med kontinuerlig tillförsel av nya obesläktade individer och jag påstår lika bestämt att med denna förutsättning räcker det lika bra med blott 50 vargar. I båda de exemplen ska vi dock vara helt på det klara med att en sådan Skandinavisk vargstam inte tillför arten varg på jorden något positivt över huvud tagit. Tvärtom, människan med sin extrema tro och undermåligt uppbyggda vetenskap i frågan riskerar allvarligt att försämra artens genetiska status i ett globalt perspektiv. Och det får bli slutklämmen på denna kommentar. Svensk vargforskning och vargförvaltning vet inte resultatet av vad de gör för denna art på jorden.
Eirik Granqvist har helt rätt och det är svensk vargförvaltning och forskning som är jaktens dödgrävare.

PS! Ovanstående skrev jag 120614 (som aldrig publicerats), alltså före presentationen av sårbarhetsanalysen. Av texten i Jaktjournalen kan vi se att Libergs påståenden om 3-400 vargar stämmer dåligt med sårbarhetsanalysen. Det får jag inte att gå ihop, byter han fot så tätt i tid? Det är nämligen så att när Olof Liberg påstår att det räcker med 3-400 vargar (I Jaktjournalen nr.7) håller han samtidigt på att, tillsammans med sina forskarkollegor, sammanställa sårbarhetsanalysen som utmynnar i påståendet att det räcker med 38 st. Apropå min granskning av Libergs bevis, enl. länk ovan, kan vi misstänka att Liberg själv gjort ett dåligt försök att visa på gulingens äkthet som äkta varg. Det är hans ”bevis” (text och diagram) jag granskade. Det går att i detta ”bevis” se att gulingen är en hund. DS.

Härlig är jorden , kan jag med ironisk ton utbrista.

Något off topic.

Jag vill samtidigt passa på att ge polismyndigheten i Jämtland och Tingsrätten en känga. I Östersundsposten onsdag 120725 finns en liten rubrik på sidan 7 med rubriken: Böter med för hög omkörningsfart. Texten därefter lyder: 107 km i timmen på 100- vägen förbi Torvalla ger en kvinna 1500 kronor i böter. Det var den 29 maj i år som en 70- årig kvinna från mellansverige noterades för fortkörningen på E 14. Hon förklarade hastighetsöverträdelsen med att hon ville göra en säker omkörning av en timmerbil med släp innan de två körbanorna blev ett, och att hon hade större fokus på omkörningen än på hastighetsmätaren. Men varken trafikpoliserna eller östersunds tingsrätt såg något förmildrande i detta. Slut citat.

Ja vad säger man? Här finns det brister, myndigheternas mänskliga representanter är paragrafryttare och tänker inte själva, inte ett dugg. Är det denna ordning vi skapat och ska ha i framtiden är jag personligen glad för att ha det mesta bakom mig.

Bättre syn på livet.

Så till en bättre formulering. I DN, samma dag 25 juli, där Rolf Mjärdestam, Kristiandstad förmedlar under rubriken Farhågor: Servitören var rädd att han skulle duka under.

Slutligen, och glöm aldrig.

Vill du lära dig sanningen om vargen ska du läsa här. 

Leder detta slöseri med pengar på rovdjur någon vart?

En undermålig rovdjursutredning.

Statens utsedde utredare av rovdjuren Lars Erik Liljelund, tidigare generaldirektör för Naturvårdsverket och alltså f.d. chef över den avdelning som ansvarade för rovdjuren, lämnade sitt förslag till en ny förvaltningsplan härförleden.  Det viktigaste av allt glömde han, det bidde inte ens en tumme om de socioekonomiska förutsättningarna.
Ingen behöver heller tvivla på att Lars Erik Liljelund haft tidigare anställning enligt ovan. Hans förslag är som ett direkt beställningsverk av ekofascisterna på Naturvårdsverket. Det framgår så tydligt att det faktiskt blir skrämmande (enligt vilket system det tillåts fungera i vårt land) när man läser Naturvårdsverkets remissvar på Liljelunds förslag. Det är ett godkännande och hyllande från början till slut med endast några kommentarer om skild uppfattning ”för syns skull”. Man kan faktiskt tro att Liljelund gav Naturvårdsverkets rovdjursansvariga förslaget att själva lägga upp riktlinjer och direkta formuleringar på vad de önskade att han skulle skapa. Så beklämmande illa ser det ut.

Varför?

Varför ska Naturvårdsverket, som ansvarig myndighet och regeringens förlängda arm när det gäller rovdjuren, lämna ett remissvar över huvud tagit? Det är regeringen som utsett utredaren, regeringen ska presentera ett förslag (efter remissrundan) som sedan Naturvårdsverket ska genomföra. Varför svarar Naturvårdsverket i remissform som ett särintresse? Vem tusan har infört den ordningen? Här har staten kunnat spara stora slantar. Regeringen har ju kunnat beordra Naturvårdsverket att själva formulerat framtiden för rovdjuren (inte för att det är önskvärt) och sluppit Liljelunds kostnader, liksom alla remissinstanser som också lagt tid (pengar) på sina remissvar. Liljelunds arbete är bortkastade slantar helt i onödan. Men ordningen hittills i frågan om vargen har hela tiden varit under all kritik. Som exempel tillmäts f.d. ansvariga chefer på NVV remisstatus trots en föreningsbildning om blott 4-5000 medlemmar, läs SRF. Här kan Naturvårdsverkets hyllande av sin tidigare chef läsas.

Det sitter ekofascister på Rikspolisstyrelsen också.

För varför skriver de annars så här i sitt remissvar: ”En viktig åtgärd för att förebygga jaktbrott är att öka den allmänna kunskapen om rovdjur. Därigenom motarbetas de fördomar som finns om rovdjuren och som kan leda till brott riktade mot dem. Rikspolisstyrelsen delar mot denna bakgrund utredningens slutsatser att det bör läggas mer resurser på dialog- och kommunikationsinsatser.”
Naturvårdsverkets remissvar hade den nästa längsta kommentaren om informations- och dialoginsatser. RPS hyllar alltså också åsiktsstyrning, propaganda genom t.ex. kaffekoppsmetoden.  Apropå fördomar om rovdjuren pekar konkreta händelser allt mer på att Rödluvan förmedlar sanningen, dödsfallet på Kolmården visar det. 

Och lika illa är det med SVA.

I sitt remissvar har de synpunkter som vad jag förstår ligger helt utanför deras kompetensområde, det borde de hållit sig för goda för att kommentera det som inte ligger inom deras ansvarsområde.

Vad tusan har Statens Fastighetsverk, SFV, med saken att göra?

Men jodå, även de har uttryckt åsikter, men med vilken kompetens?

Då har Smittoskyddsinstitutet, SMI, varit lite mer återhållsamma.

De skriver: ”Smittoskyddsinstitutet (SMI) har inga kommentarer gällande avsnitten 1, 2, 4, 5 och 7 till 9 då de faller utanför vår expertis.” Det hedrar dem, men varför skriver de i fortsättningen så här: ”Däremot anser SMI att det saknas analyser som inkluderar för människan smittsamma mikroorganismer och rovdjurens indirekta påverkan på dessa mikroorganismer via deras värddjur. En ökning av svenska rovdjursstammen skulle teoretiskt kunna ge positiva effekter på svenskt smittskydd t.ex. genom en motsvarande minskning av sådana djur som själva är bärare av smittämnen.” Andra meningen är ju helt sanslös. Ingen förklaring till vad de menar för arter, och att vargen själv sprider en räcka sjukdomar nämns inte. Det står förvisso längre fram att Smi anser det är bra att genetiskt material ska testas före import. Men, vi vet redan hur NVV planerar hantera detta med invandrade vargar i Norrbotten som tagit sig över gränsen. Då hoppas NVV få reda på dessa individer som kommit österifrån (hur då?) och därefter ska de letas rätt på (hur gör man det sommartid) för att märkas, förses med GPS och testas avseende smittor. Inget hinder vid gränsen varför risk för smitta som sprids i Norrbotten. Inte bra!

Skogsstyrelsen får nästan godkänt.

De skriver i sitt remissvar: ”Det ligger inte inom Skogsstyrelsens ansvarområde att ta ställning till hur rovdjurspolitiken i detalj utformas. De stora rovdjuren har dock viss betydelse enligt ovan även utifrån ett skogspolitiskt perspektiv.” Med den andra meningen åsyftar de rovdjurens predation på hjortdjuren som äter ungskog. Sista meningen inom citattecknen hade de gott kunnat utelämna, då hade de fått mitt godkännande. Vi vet ju redan att det är vår avskjutning av hjortdjuren som styr deras antal. Vi kan alltså sköta detta helt efter ”våra” önskemål. Vargar struntar i följderna.

Skandinaviska Björnprojektet, vad är det?

De har i alla fall inlämnat ett remissvar. Men björnprojekt, vad är det? Låter inte det som ett projekt att fylla Skandinavien med björn, eller är det forskning, ja inte vet jag. Men de är i alla fall en part i målet och svarar därefter genom att peka  nödvändigheten av forskningsmedel. Därför skriver de också oblygt följande: ”Forskningen har lagt grunden till den kunskap vi har idag om rovdjuren och har också mycket aktivt deltagit i kunskapsöverföringen på alla nivåer.”

Men det stämmer ju inte, människan har haft alldeles tillräckliga kunskaper om de stora rovdjuren under hundratusentals år, och för länge sedan dragit slutsatsen att ju fler rovdjur desto större problem och bekymmer. Men visst förstår jag dessa ”forskares” önskan om att få fortsätta i samma spår, de gillar ju tydligen det de håller på med –som andra betalar och lider av. De kunde som exempel först göra biodlaren utanför Härnösand fri sina bekymmer.

Statskontoret har lämnat ett svar med kritik på utredarens förslag.

Ja det var väl i stort sett samtliga remissvar från myndigheterna, några lärosäten och Svea Hovrätt undantagna. Därutöver är det särintressen (vargkramare) eller företrädare för direkt berörda som har svarat, och dessa är förvisso intressanta att studera men jag kommenterar inte mer än att rekommendera en läsning av vad Rödluvan & Mormor skriver.

Alla remissvar finns att studera här. 

Kan vi hoppas att regeringen läser de kritiska synpunkterna i remissvaren väldigt noga och kommer med ett förslag så rovdjurplågan kan förpassas till historien, där den hör hemma?

Långsiktigt uthållig korrekt hållning.

Vare sig vi håller 450 eller 5000 inavlade vargar inom landet kan den stammen omöjligen bidra positivt till arten på jorden. Motsatsen gäller. Med så många vargar i Sverige kommer de att sprida sig till artens kärnområden i öster och där sprida sin dåliga inavlade genuppsättning. Ingen kan påstå med hedern i behåll att det är positivt.

Nästan lika illa är det med de förslag som nu florerar. Med en minimal stam om kanske 40 eller 100 vargar som ska hållas genetiskt friska med kontinuerliga importer av vargar från kärnområdet i öster. Mer faktainformation finns här.  Denna konstlade uppfödning ter sig direkt helt meningslös. Möjligen kan den skapa arbeten men i slutändan blir det förmodligen ändå en samhällsekonomisk förlust. Men lika uppenbart som i första alternativet, kan inte heller detta bidra till något positivt för arten på jorden.

Vi bör med kraft försvara uppenbart sunda vetenskapliga resonemang, såväl landets ledning som privatpersoner. Det bör även EU göra och det är värt att ta strid för detta. Det saknas skäl att vika sig för fakta. EU däremot, med sina inaktuella direktiv formulerade av fundamentalistiska rovdjursvänner reagerar lite hur som helst. Det ser vi tydligt på ekonomins område, där det ser ut som den störste syndaren mot de ekonomiska ramarna får mest hjälp. Andra menar på fullt allvar att EU:s krav på stater om metoder att bringa ordning i sina egna ekonomier är direkt skadliga och resulterar i att problemen blir större. Så ta lugnt på EU:s krav på oss om våra inavlade vargar.

Läs mer här Om Skandulvs och Naturvårdsverkets, och inte minst Rovdjursföreningens (Det är magstarkt att önska fler vargar efter att djurskötaren på Kolmården slets i stycken av samma art), senast svar på regeringens direktiv  kan ni läsa mer här.

Traditioner och kulturarv?

Folk i allmänhet mår bra men det finns individer som inte gör det, vilket kan leda till fruktansvärda tragedier. Personer med onormal verklighetsuppfattning spårar ur och utför oförklarliga attentat. Anders Behring Breivik utförde utan förvarning flera oväntade våldsdåd inom att par timmar. I Sverige finns en grupp i detta nu som i likhet med den ovannämnde brukar våld mot den enskildes trygghet, vilket grundar sig i ett hat som varken polis eller någon annan myndighet tycks ta på allvar. Gruppen kallar sig för P.T.P – Protect the Predators. Gruppen har uttalat hot mot jägare, anlagt två mordbränder i Dalarna samt även gjort sig skyldiga till ett stort antal brott mot personuppgiftslagen. Ett av fallen handlar om en ung flicka som blivit porträtterad som varghatare på P.T.Ps hemsida på grund av att hennes familj bedriver fårskötsel.
Vad gör polisen och myndigheterna? Inget!
Man skulle önska samma engagemang hos polis och åklagare som vid ett uppmärksammat mål där fem män misstänktes för illegal vargjakt i Lillhärdal. Dessa män förföljdes med helikopter och häktades i 17 dagar med endast indicier som bakgrund. I samband med detta offentliggjorde P.T.P männens personuppgifter på deras hemsida utan rättslig påföljd. Hur är detta möjligt och var ligger polisens och åklagarens lojaliteter?
I två år har P.T.P bedrivit en kampanj mot jägare och personer som enligt dem själva kan klassas som varghatare där man bland annat angett kontaktuppgifter och tips på vad man kan göra med dessa ”varghatare”. På hemsidan har gruppen hotat en känd svensk jägarprofil. Hotet bestod i ett bildmontage där jägaren avbildats med ett kikarsikte riktat mot dennes panna. Hotet polisanmäldes och målet lades ned redan efter ett dygn i brist på bevis. Hur är detta möjligt?
Förgrundsfigurerna inom P.T.P och ansvariga för hemsidan är bosatta i Värmland och en lokal jurist på polismyndigheten har uttryckt stor oro över de problem som denna gruppering bidrar med inom länet. Vem skall hållas ansvarig om det visar sig att det finns en efterföljare till Anders Behring Breivik inom denna gruppering? Polisen måste ta krafttag mot detta och stänga ner hemsidan och lagföra dessa individer innan situationen eskalerar och något riktigt otäckt händer!

Kenneth Erikson /Act Manifestationsgruppen

Varg, flum, vilda idéer och att bita i det sura äpplet.

Abstrakt.

Tänk dig detta. Redan som liten ser du stora djur i böcker och på TV. Med urbana föräldrar är det enda möjligheten, eller kanske kom första kontakterna via besök på Skansen. Nå, du är fascinerad från första stund, så imponerande och märkligt, så stora djur det finns. Intresset och hänförelsen växer med tiden och du väljer arter. Du har sett isbjörnar, tigrar, lejon och leoparder och de upptar hela ditt engagemang. Men vänta nu, du läser på och får veta att björnar finns även i Sverige om än i ytterst litet antal. Och vi har faktiskt haft varg i landet, men de utrotades. Så tråkigt tänker du, och spinner vidare i kärlek och hänförelse för dessa stora predatorer. Efter skolan och dina engagemang i föreningar som värnar det vilda börjar visionen ta form. Du ser framför dig ett annat Sverige, ett Sverige med alla tidigare stora predatorer närvarande i rikliga antal. Så underbart det vore, hur ska jag göra för att det ska bli verklighet. Du börjar berätta om dina önskemål med andra i de naturföreningar du är medlem i och får stöd direkt för tanken som sporrar dig ändå mer, oj om det ändå vore verklighet. Ditt engagemang för den utrotade vargen börjar bära frukt, du får förtroende av myndigheter och makt och möjlighet att förverkliga dina drömmar, att återinföra vargen i Sveriges fauna. Det är faktiskt ganska lätt att få politikerna på din sida för du blir så småningom varse att du har talang att argumentera för din sak. Ditt uppträdande är lugnt och sansat och du för fram argument som låter bra och som de flesta köper. Ditt lugna sätt borgar för stöd från högsta ort.

Du får chansen.

Så sätts planerna i verket. Hela din vakna tid, jag även i sömnen drömmer du och får idéer, ägnar du åt projektet. Hur ska du lyckas genomföra detta och i vilken ordning. Du behöver stödtrupper och opinion och du behöver absolut stöd från media, låt därför frågan lyftas allvarligt i samtliga diskussioner om miljön, rovdjuren ska dui göra till en angelägen miljöfråga. Och visst, media och miljöengagerade partier och politiker nappar. Hela världen öppnar sig för dina armar. Men vänta nu, detta räcker inte, det behövs en samsyn även internationellt. Visst finns det väl likasinnade även utomlands? Dem ska du knyta kontakter med. Absolut, vi ska hjälpa varandra att övertyga politikerna på det internationella planet, det är också en förutsättning för att lyckas. Vi måste även, och det framstår som ytterst viktigt, hjälpas åt att formulera nationsöverskridande dokument med målsättningen tydligt formulerad att vi ska ha de stora predatorerna åter. Det har ju redan visat sig att politikerna hemma lätt har köpt konceptet så varför ska de inte göra detsamma på ett större plan. Jodå, även det lyckades, frågor om djur och miljö är det ingen som ifrågasätter, vägen ligger rak framför dig.

Inplanteringen lyckades.

Så efter ett par decennier finns här vargar, hur det gick till vill du inte berätta. Du vet faktiskt inte heller men att det inte skett på naturlig väg anar du. Men dina stödtrupper i diverse föreningar som är lika hänförda på idén som du slipper ta konsekvenserna av att vara myndighetsanställd. De har på eget bevåg fixat biffen och du gläds i ditt inre som du däremot med all kraft inte kan tillåta dig visa. För det var ni ju överens om, du och dina rovdjursdyrkare, det är osannolikt att vargen skulle vandra in i landet igen för egen maskin.

Reaktioner kommer.

Det börjar hända saker, vargen visar sidor som du inte trodde, konsekvenser som du förträngde trots varningar och trots andra länders empiri. Ja föresten, det fanns tillräckligt med kunskaper inom landet redan tidigare men du valde att ta varningarna som strunt, som befängda uppgifter från människor som inte visste bättre och som trodde på sagor. Outbildade enkla bönder, samer och jägare, de hade ju inte förstått hur det ligger till. Du som minsann studerat på högskola satt ju inne med den rätta sanningen. Men ändå, vad är det som händer? Dina älsklingsdjur har ställt till med problem. Du har mardrömmar om detta och mår inte bra. Du är en snäll människa och vill för allt i världen inte andra illa.

Det går inte att blunda för sanningen längre.

Men så är det. Folk på landsbygden skriver insändare och är upprörda. Deras djur blir rivna och dödade av vargen, de är förbannade. Myndigheter har fått fullt upp med dessa frågor. De får samtal och skrivelser från berörda människor som ställer frågor och krav dagarna i ända. Myndigheter och kommuner är rejält less på dessa frågor om vargen, de har annat som de hellre vill syssla med. De är frustrerade och upprörda, ja även de är förbannade på vargfrågor. Polisen har fått en extra syssla att ta hand om, dessa ständiga vargfrågor och händelser. De är verkligen less på detta, ja även de är riktigt förbannade på politiken som ger detta merarbete utan mening. Medierna som tidigare varit ditt bästa stöd undrar i tysthet vad som händer. De skriver inte om allt negativt till en början men senare finns reportage om vargrivna djur, dödade hundar och upprörda människor. De kan inte blunda längre, deras egna övertygelser om vargen som en frälsare har kommit på skam. De är förtvivlade och ledsna och publicerar t.o.m. uppgifter som visar att stödet för vargen minskar. Det har utvecklats till en majoritet emot varg. Och våra politiker, de som försvart dig ända intill alldeles nyss, även de har visat tendenser på annat. De är över allt annat verkligen trötta på alla dessa vargproblem och människors visade förakt för demokratin och politiken. De är för att uttrycka sig milt dödsless på vargens konsekvenser och människors reaktioner som de alltmer börjar förstå. De är i själ och hjärta förbannade på denna politik utan slut. Och du själv som trott dig gjort rätt, du är faktiskt också rätt trött och besviken. Och hur än du letat och fått hjälp så har du inte lyckats peka på en enda positiv konsekvens av att ha vargen i vår direkta omgivning, det som var ditt livsprojekt. Hur kul är det?

Bot?

Nej, inga böter eller fängelse, inga straff. Men människor tycker att du borde förses med en skylt på bröstet och en på ryggen där det står: Förlåt. Med dessa skyltar ska du uppsöka alla dina lierade, medierna, alla dina överordnade samt riksdag och regering och på dina bara knän uttrycka vad skyltarna säger. Sedan kan skyltarna kastas men därefter ska du erbjudas en tatuering i pannan med texten: Förlåt mig, jag visste inte vad jag gjorde. Hur kul är det?

Sveriges vargar – ett experiment som gått snett.

Bakgrund.

Den 28/6 skrev Frans-Henrik Schartaus en insändare i VLT med följande rubrik: Kommer Naturvårdsverket att tilldela Kolmården en varning?
2 dagar senare, den 30/6, lämnar Olov Trosten, som Regionombud för Rovdjursföreningen i Västmanland, en replik på samma tidnings Åsiktstorg. Som bekant är Svenska Rovdjursföreningen ett litet sällskap individer med en fanatisk uppgift att i alla lägen försvara vårt största levade gissel, vargen. Föreningen består blott av ca. 4000 medlemmar, inkl. familjemedlemmar, och är mest troligt skapad av ekosoferna och vargälskarna på Naturvårdsverket, för att få en opinion bland folket för sina egna övertygelser och syften. Föreningen har dessutom remisstatus i rovdjursfrågor och det kan knappast någon annan än Naturvårdsverket själva skänkt dem. Här gäller tydligen regeln att ändamålet helgar medlen, eller med andra ord, alla medel är tillåta för att försöka frälsa svenska folket med vargen. Hittills har dock det mesta gått snett, och efter det att vargarna berövade en kvinnlig djurskötare livet på Kolmården förstår de flesta idag att rovdjursfrälsarna har farit med osanning om vargen så det stått härliga till.

Nåväl, artiklarna i VLT som jag refererar till finns tyvärr inte på webben, men jag kan förmedla Trostens replik i pdf-format. Det är f.ö. inget att läsa, vi känner igen psalmerna.

Men Å.S. har läst och skickat in sitt gemäle till tidningen men det finns även här att läsa, se nedan.

Han inleder med att ”vi självklart tar hänsyn till människors oro för rovdjuren” men avslutar artikeln med att påstå att det inte ska ses som skäl för skyddsjakt på vargar i bebyggda trakter vilket förstås innebär hela Sverige möjligen undantaget vissa delar av renbetesområdet.

De vargar i Kolmården som skulle ge allmänheten faktainformation och skapa acceptans för vargar som ofarliga för människan, har nu inte längre något med vilda vargar att göra säger Trostén.

Kolmårdens experiment är inte förenligt med svensk lag, men de har haft dispens säger Trostén, ”ett experiment som gick fel”.

Det svenska experimentet med varg i ”vildmarken” bland bebyggelsen i mellansverige har nog också fått dispenser men det döljs av sekretess så att det experimentet inte framstår (förlåt, påvisas) som olagligt. Experimentet matas med multimiljoner för att öka acceptansen för varg. Skadliga bieffekter skyms genom att inga konsekvenser, utom för kvalitetssäkrade direkta dödsfall bland tamdjur, ersätts. Indirekta skador rapporteras inte, och viftas bort med att det får man ersättning för –  med löjliga summor, numera inbakat i Landsbygsprogrammet (där för övrigt fäbodbruket skall uteslutas enlig NVVs förslag).

Trostén funderar kring experiment med pitbulls i skogen och vem som skulle få ansvaret!

Märker inte Trostén att ingen tjänsteman behöver befara att stå till ansvar för sin tjänsteutövning om han inte gör något brottsligt eller trotsar rutiner eller överordnade. Skador mot befolkningen är alltid enskilda olyckliga fall, som löses för framtiden genom att se över rutinerna. Forskare avlönas numera främst i proportion till skicklighet i formulering och PR om sina projekt.

Trostén fortsätter att hävda att det ”huvudsakliga argumentet för kritiken är människors oro!”

Att fäbodbruk läggs ner, att betesprojekt i Dalarna avbryts för att det inte går att rekommendera bönder att ha betesdjur för att hindra igenväxning av byarna är inget bekymmer för Trostén. Att djurhållare slutar med betesdjur när den hjälp de skulle fått istället blir förtal och klander för att de inte tar hand om sina djur likaså. Västmanlands ombud i Rovdjursföreningen har gjort publicistiska beskyllningar att djurhållarna slarvar med stängsel för att få ersättningar för dödade djur. Även mot det par i Västmanland som kanske gjort den största satsningen av alla på dessa rekommenderade stängsel som bl a syns här

Myndigheterna (även de som skulle ha ansvar för att skydda hotade traditionella djurhållningar) gömmer sig bakom en slogan som blivit en princip ”det är djurhållaren som har det fulla ansvaret för sina djur – oavsett rovdjurssituationen”. Sverige har ingen ansvarig för att efterleva artikel 8j i Konventionen om bilogisk mångfald.

Åke Skogevall 120630