I mitt förra inlägg om att Hitler går igen glömde jag en väsentlig spelare, nämligen själva EU.
EU har ursprungligen skapats av 2 orsaker.
Efter Hitlers härjningar låg Europa i ruiner. Amerikanerna ställde upp med ekonomisk hjälp under villkor, den s.k. Marshalplanen 1947.
Dels gällde det att få igång produktion och handel, det började med den s.k. Stål- och kolunionen.
Dels gällde det ett fredsprojekt. Tyskland och Frankrike skulle närmas och förhindra ytterligare krig i Europa. Man önskade förhindra en ny Hitler och lämna den typen av sjuka idéer för evigt till den skrämmande historien.
Vem bestämmer i EU?
Mot den bakgrunden är det rent av förunderligt att så inte verkar vara fallet. Hitlers faunapolitik lever kvar i EU: s centrum. EU för en politik där inte bara Skandinavien ska fyllas med stora rovdjur utan det gäller även så gott som alla Europas länder. Inte nog med det, EU siktar inte längre, som efter kriget, framåt utan strävar nu bakåt. Det planeras ju för utplantering av även visent. Hur kan detta vara möjligt?
Svaret på gåtan är nog så enkel som att inte längre sunt förnuft och en strävan mot förbättringar styr EU idag. I alla fall inte när det gäller faunapolitiken. På de områdena styr ekofascistiska miljögrupper via sitt lobbande. 30 000 lobbyister runt makteliten i EU ser vi frukten av idag. Har dessa föreningar kanske t.o.m. lyckats få in ”sina trogna” på betydelsefulla poster som kommissionärer? Lyssnar vi på Joe Hennon, talesman för milökommissionär Janez Potočnik, och även EU: s representant här i Sverige är den slutsatsen lätt att dra. I Sverige har WWF själva fått utforma propagandasidan de5stora.
Redan tidigare har här på sidan pekats på de stora likheterna mellan rovdjurs-, energi och klimatpolitik. De är en av de största bluffarna vi utsatts för i modern tid. Läs denna artikel så får vi veta att EU finansierar miljöorganistionerna, och att de redan sitter vid maktens bord, om inte helt på egen hand. Denne skribent skrev samma sak redan tidigare, läs här. Kostnaden får vi alla medborgare stå för. Det finns anledning för den poltiker som vill rensa sitt samvete att göra slut på dessa oförrätter. Förhållandet är helt otillfredsställande och odemokratiskt. Följer vi EU: s önskemål gör vi i praktiken som de egensinniga, fundamentalistiska miljöextremisterna vill.
Peter Egardts Vargkommittés förslag.
Fortfarande i debatten kan läsas om önskemål om en konsekvensanalys. Den har för den intresserade kunnat studeras sedan i somras, i ovanstående
Vargkommittén gav Enveco miljöekonomi AB i uppdrag att göra en socioekonomisk (samhällsekonomisk) analys kopplad till rovdjursförekomsten i Sverige.
De redovisar en välfärdseffekt av rovdjuren som uppskattas till 12 – 14 miljarder under en 5-års period (2,4 – 2,8 miljarder per år).
Dock skriver såväl Enveco och Egardt att analysen inte är fullständig, av flera skäl. Analysen från Enveco finns i sin helhet i bilaga 4.
Beräkningen av värdet har beräknats utifrån undersökningar av betalningsviljan hos delar av allmänheten för att hålla livskraftiga rovdjursstammar. Det är dock gamla undersökningar, den senaste från 2004, och därför inaktuella. De är alltså gjorde när rovdjursstammarna var avsevärt lägre än idag.
Kostnaderna är redovisad per art, branchvis och totalt. Det är ett noggrant arbete där svårigheter att beräkna behandlas. Att ange kostnader i kronor på den oro och rädsla som förknippas med rovdjursförekomst har därför utelämnats. En inte allt för vågad gissning är att den kostnaden, per utsatt hushåll – familj, är avsevärt större än det värde genomsnittshushållet tidigare har sagt sig vara villig att betala för frilevande stammar av rovdjur.
En kostnad, eller förlust, som inte ens nämns, är ”kostnaden” för vissa gruppers förlorade respekt för regering, riksdag, myndigheter, EU och politiker. Där kan vi också endast gissa. Men detta torde värderas högre än allt annat tillsammans, eller hur?
Ytterligare ett stycke saknas helt, den om propaganda. När man mäter människors attityder till vad det vara månde borde följande mening funnits med: Väl känt är att styrd information (propaganda) i hög grad påverkar allmänhetens inställning och åsikter. Men så kan väl knappast ett företag som fått uppdrag av staten skriva?
En mening ur analysen under rubriken: Rovdjurens utbredning och ekologiska roll.
”Allmänt kan det konstateras att mer forskning behövs på rovdjurens roll i ekosystemet.”
Tror jag det, än har människan med sin flerhundratusenåriga historia inte hittat något och inte våra rovdjursforskare heller, inget nytt.
Om vi återgår till betalningsviljan, hur många skulle vilja betala för bevarandet om frågan löd:
Det går inte att bevisa att de stora rovdjuren behövs i det ekologiska systemet, och de kostar samhället (staten och privata) si och så många miljarder årligen. Hur mycket vill du betala extra (du betalar redan via skatten) för att behålla det så?
Rovdjurspolitik 